Summa summarum

Mysig examensmiddag på Haga slott 6 december 2013
(jo, det är ett foto taget med mobilen, det är inte Carl Larsson-motiv, fniss)

Det har gått några veckor sedan examen. Två fantastiska år är över. Overkligt, lite sorgligt, men också väldigt befriande.
Ett lugn har sänkt sig över mig. Ett lyckligt sådant. Och jag har fått en hel klass av fina vänner för livet, och några härliga lärare också :).

Jag är tillbaka på mitt gamla arbete till att börja med. Lite fel säsong att ta examen från en trädgårdsmästarutbildning, men en anställningsintervju har jag i alla fall redan bockat av. Känns fint att bara komma så långt redan nu, sen får vi se om det håller hela vägen...
Har lätta funderingar på eget också, i alla fall "vid sidan av" till en början. Det där det löser sig också om det är meningen.

Det är så himla skönt att känna sig så här lugn. Minns inte när det hände sist. Ingen stress över något. Och då har jag inte ens börjat med julförberedelser ännu...mat och några julklappar, det blir på måndag det! Julen kommer oavsett, och det viktigaste är att få vara tillsammans och njuta av tillvaron.

Det är alltså mycket som ändå händer omkring mig, många frågetecken som så småningom ska rätas ut.
Under tiden unnar jag mig lite jullov. Hade tid att ta ut som jag inte visste om. Prinsessan och jag blir lediga ända till 7 januari. Underbart!

Jag vet inte hur ofta jag kommer att blogga. Vet inte alls om det blir en fortsättning, eller kanske en annan fortsättning? Jag har ju trott förr att jag ska lägga ner detta forum, men så kommer suget tillbaka. Som det ska vara alltså, otvunget.
Framför allt har jag ju bloggat för min egen skull. Som en dokumentation och som ett sätt att skriva av mig. Nu finns inte riktigt den hungern, kanske beroende av mitt lugn?
En bonus med bloggandet har ju varit alla fina kommentarer och bloggvänner runt om i landet. Det är ju otroligt vad mycket värme, kunskap och inspiration som finns där ute!
Jag kikar in till er då och då, men lämnar kanske inte alltid ett avtryck. Dock finns ni i mina tankar ;).

Ha nu en riktigt mysig jul med nära och kära, och stressa inte! Det nya året är strax här, och kanske blir det alldeles så där som vi önskar, kanske inte. Livet är så, men det är fantastiskt.

Kram till er!

Kan inte låta bli!

Magiska kvällar i solljuset

Jag som trodde att min bloggtid var över, riktigt över... men det är nog så, att jag kan inte låta bli att dela med mig!
Så här med lite distans så tror jag att det bara var för mycket, av allt. Ett riktigt tufft år bakom mig med både sorger och bedrövelser, studier, högt familjetempo...inte så konstigt att det bara känns som "Stopp & stanna".

Flikrabarber och tulpan

Utslagen i solen

Men när jag mår som bäst, när det sprudlar och spritter i hjärtat mitt - det måste ju delas! Så här är jag, just nu och för stunden. Kanske inte så frekvent, men det är ju inte det som har betydelse.

Ännu en magisk kväll i solskimmer. Tänk att nu kunna sitta i linne och shorts, äntligen. För bara 8 veckor sedan låg snötäcket kvar.... Men nu njuter vi, för fullt!!

Dagen har tillbringats på Prinsessans första poolspel i fotboll. Maken och jag bemannade kiosken och hamburgergrillningen. Och så hände det... hon gjorde sitt allra första mål! Som hon strålar av glädje denna underbara lilla varelse :-). Gemenskapen, alla leenden och kramar - hoppas de alla förmår att behålla det unika, kravlösa, fantastiska. Vi får hjälpa dem efter bästa förmåga.

Resten av dagen i trädgården, så klart! Rensa huvudet från tankar, jobba fysiskt och koncentrerat, planera fortsättningen, drömma.... Det finns inget annat som skänker mig sådan "frihet". Jo, havet möjligen. Det är så häftigt!

Nu bänkar vi oss för fler svenska framgångar ikväll! Heja Sverige :-)

Vårpirrbubbel....

Nej, det finns inget sådant ord, men jag kan inte bättre beskriva mina känslor just nu! Jag känner mig så himla behaglig till mods att jag måste bubbla av mig lite igen...

Fin utsikt från Hälsoträdgården

Efter två veckors praktik med trädgårdsrehabilitering, och sju veckor kvar, är jag så otroligt tillfreds med tillvaron att jag känner mig riktigt bortskämd.
Än så länge handlar det inte så jättemycket om växtlighet, av förklarliga skäl... men lite sådder har vi hunnit med, och lite skissande på odlingslotter, och utflykter - på arbetstid! :)
Botaniska trädgården första veckan, en solig dag i ett närliggande naturreservat där vi spanade efter örnar och faktiskt fick se två stycken cirkla över Mälarisen, mycket mäktigt.

Att sitta på en klippa i solen vid Mälarisen och njuta.... rehabilitering på hög nivå

Och på fredag, en förmiddag (det är vad deltagarna orkar) på Nordiska trädgårdar. Ska bli extra spännande, eftersom en klasskompis till mig faktiskt deltar tillsammans med Elisabeth Svalin Gunnarsson (vår lärare i trädgårdshistoria, och ciceron på vår kommande Englandstripp) och en balkongdesign.

SÅ himla glad för hennes skull, och delar hennes nervositet inför allt detta nya. Har precis avslutat en liten fika med goaste Karin Svenson Hasslerås, som hon heter, min fina klasskompis. Hon tittade förbi mig ikväll för att låna några gurkplantor till mässan, så ett litet, litet hörn får jag vara med på...
Får nog äta gurka med andakt i år, haha,

Tillfällig utflytt i Lyckans lilla hus... nätterna var för kalla, suck

Ser med förväntan också fram emot vårvärmens intåg, mycket snart hoppas jag! Det tror jag fulländar en redan jätterolig praktik, eftersom jag då får möjlighet att följa uppbyggnaden av hälsoträdgården och deltagarnas odlingslotter.
Det är en förmån att få följa deras privata lilla värld av rehabilitering, från den ena dagen till den andra, ibland framsteg och ibland inte... det gör mig ödmjuk inför tillvaron. Och små, små steg framåt, ett leende av tacksamhet eller glädje värmer mig så gott!

Kan mycket väl tänka mig en framtid med detta. Få kombinera två fantastiska världar av grönska, natur och mänsklighet - ja tack :).

Vem vet vad framtiden har med sig....

Hallå världen!

Kamala Beach (mobilfoto)

Hallå världen! Lite så känns det nu efter att ha kommit hem från en underbar semester i värmen. Precis vad jag behövde. Inser så här i efterhand hur otroligt slutkörd jag har varit...

6 timmars tidsskillnad var svårare att hantera än vad jag hade förväntat mig (sist vi långreste var jag gravid, så då visste jag inte vad som var vad, fniss). Hela familjen har vandrat runt om nätterna, och tonårskillarna har flera gånger de senaste dagarna kommit upp och ätit frukost vid 06.00-07.00 - det är fullkomligt UNIKT, och lär väl inte hända när ordningen är återställd igen ;).

Laem Sing Beach (mobilfoto)

Jag har bestämt mig för att försöka behålla det behagliga lugnet inom mig så länge det bara går. Ett nytt år som ska startas på bästa sätt. Inga onödiga energitjuvar, inte låta mig påverkas alltför mycket av vardagsstress, försöka ligga lite i fas och gärna lite före i planeringen med utbildningen och allt vad det kan innebära... får se hur länge det håller. Men viljan finns!

Apropå utbildning. Vi började igen i måndags, med anläggning och mätteknik. Ska fyllas på om en vecka med maskinutbildning, och vi ska även få prova på olika varianter och köra. Det sägs att det brukar tändas lite ljus i allas ögon, och att många kan vara svåra att få att kliva ur en grävmaskin när de väl har börjat ;). Ska bli spännande!

Och spännande arbete med årets tematrädgårdar pågår för fullt! Vi har varit nere och mätt ut ytor, sprayat lite i snön, gjort planskisser och ganska långt gångna växt - och materiallistor. Det är såå kul :D.

En blogg där man kan följa arbetets gång är på gång när som helst, och jag lägger ut länken när de är klara med allt så klart.
Den 19 juni är det invigning. Det börjar bli verkligt nu....

Har inte läst bloggar på länge. Antar att många av er är igång med fröbeställningar och annat skoj? Jag har helt otroligt nog inte riktigt hittat det riktiga trädgårdssuget ännu... Kanske är det så att jag ska fokusera utanför min egen trädgård ett tag?
Jag följer hur som helst det som känns rätt just nu - den dagen det känns som ett akut behov att dra igång, ja DÅ är det dags att göra det :).

Ta väl hand om er!

Njuter!

Det var länge sedan jag kände mig så lugn. Äntligen finns tid att landa, att pusta lite grann. I onsdags avslutade vi terminen, och har nu hemuppgifter över jul och nyår.
Dessa betar jag av nu, så många jag hinner, innan vi åker. När vi kommer hem igen är det dags att ta tag i en ny termin, och det sista året på utbildningen!

Även om jag har en del att göra, så känns det ändå behagligt att slippa pendla i nyckfullt väder. Det sparar tid. Jag kan ta uppgifterna i den ordning det passar mig, pausa när jag vill och Prinsessan får betydligt kortare dagar i skolan.

Mjukt vintertäcke i trädgården

Här utanför faller återigen en hel del snö. Det är otroligt vackert ute i trädgården! Ett fluffigt vitt täcke bäddar in allt så mjukt. Media skriver upp allt till stormar och oväder. Undrar om vi inte bara är ovana att anpassa oss till vinter?... Vi har svårt för det där i vår stressiga tillvaro. Jul blir det ändå, oavsett hur mycket mat och julklappar som inhandlats. Tror till och med att det blir mer jul ;).



Fluffig grindstolpe

Lyckans lilla hus är i vila. I år opyntat. Jag har inte riktigt ork. Jag tänker en hel del på att jag ska göra.... men kommer inte till skott med så mycket. Tänker att det nog måste vara just så nu. Det är meningen att gå ner i varv, släppa alla "måsten", som egentligen bara är mina egna, och bara stanna upp.

Pynt, julklappar, bak och mat.... inget av det känns särskilt väsentligt. Om bara några dagar lyfter vi mot värmen. 11 familjemedlemmar mot en alldeles speciell jul och ett särskilt nyår. 11 familjemedlemmar, och en 12:e alldeles speciell person i allas våra hjärtan.

Kärlek, lugn, vila, upplevelser, samvaro, nya intryck... mot ett nytt år med nya tag!

Njuter!

Skogstur...

Ett högt tempo och mycket händelser under en lång tid har gjort att jag är lite som ett däck med pyspunka just nu...

Spången ut...

Idag under mina hemstudier tog jag en välbehövlig paus och gick ut på åkrarna och i skogsdungen bakom vårt hus.
En plats vi i hela familjen alltid har utnyttjat väl, en plats som har en fin plats i våra hjärtan.

Åkervyer inpå husknuten

Älskade "hullebullesten"...

Olyckliga omständigheter har gjort att det var länge sedan nu. Men idag.... en vandring med kameran i handen.

En vandring för att låta känslor och minnen få välla upp som de vill, så att det sedan finns möjlighet att laga pyspunkan ;).


Minnen av barnen som små, picnic vid "hullebullestenen", åkerbus och söklek med vår käre Springer spaniel...

Skogsdungens variation och mystik...

Så många gånger jag vandrat på dessa platser när jag var sjukskriven med min nacke, när jag varit ledsen, glad, arg eller bara i behov av ensamhet... En gammal skogsdunge märkt av tidens tand, lummig, vildvuxen och ibland lite förfallen.

En gyllene plats för återhämtning utan att behöva åka iväg med bil, en plats att hämta kraft ifrån när "AB Big Family" i kombination med allt annat i livet gör att man inte riktigt räcker till...

Man hinner avhandla mycket under en knapp timmes vandring i naturlig miljö, i sällskap av naturens ljud & dofter!

Många leenden, många tårar och mycket känslor över huvud taget.

Men det är sant som det är sagt - naturen har läkande krafter. Alla borde få ha en naturlig kär plats i sina liv!

Andas lugnt....

Vad fort det kan svänga i tillvaron. Från ingenstans kom känslan av höst, som i ett trollslag var sommarens behagligt lugna tempo som bortblåst.

Lite med sorg i hjärtat som jag konstaterar att vardagens "måsten" gör sig påminda igen... påminner mig själv om att andas lugnt och njuta av varje sekund av vardagslycka! Det är bara att inse att dygnet bara har 24 timmar, och de 24 timmarna måste vårdas ömt och innehålla mycket värdefullt...

Ta vara på er, och ta fram alla härliga stunder från sommaren som har gått! Snart nog är höstens alla sprakande färger och friska luft som ett smycke i vår vardag. Var dag....varje dag...värdefullt :).

Jag tar en välbehövlig paus i pluggandet. Inser att jag är "good enough" just nu, lyssnar på prinsessans glada kvittrande (en nybliven ettaplättares vardag är fantastiskt spännande!), tittar på sommarens fotografier..... känner mig nog lite sorgsen just idag, men så kan det vara, och så får det vara.

Det kommer nya krafter och nya tag - bara du stannar upp lite ibland.

Till sista droppen...

BOMBEN! :D

Vi suger i oss sommarens sista ledighetsdagar med hull och hår! Det vill säga, njuter av ganska behagligt tempo, soliga dagar, fuktiga och glittriga morgontimmar, stilla sommarregnskurar, nyskördade grönsaker och frukter, de sista doppen i det blå (hrm, om sanningen ska fram har jag inte doppat mig en enda gång i år....än). Prinsessan knäckte den slutgiltiga koden med simningen häromdagen, och bara ler från öra till öra! Det var vad vi hade som mål lagom till julens Thailandsresa nämligen :). Så nu ska vi bara passa på att underhålla kunskapen så mycket vi hinner under hösten.

Jag har faktiskt börja tumma lite på mina växtlistor och studieböcker... på måndag kör vi igång igen. Känner mig laddad, lite småpirrig... ett gott tecken för min del. Kanske inspirerad av tävlingsinstinkterna från OS i London *fniss*. För visst lever man sig in i det när man hamnar framför sändningarna... det är ju som att man står på startlinjen själv. Jag är 18 år och vältränad igen, hahaha!
Skulle nog ta med mig den där inspirationen in i höstmörkret och göra något riktigt bra av det... en vältränad känsla, ja tack! Hmmm, vi får väl se... men vi dippar i alla fall grönsaker här i tv-soffan ikväll (dock inte den nyskördade chilin...).

Nystart igen - nuuu kööör vi!

Nu ser vi fram emot en underbar sensommar & höst - det är vi väl värda allihopa!

Varmaste kramen //Marie

Samlar till vinterförrådet...

Det smyger sig på mig nu....det där lilla vemodet som dyker upp i slutet av sommaren, eller i alla fall i slutet av en ledighet.
Jag försöker ta in så mycket som möjligt av alla lyckostunder, alla vackra bilder och sinnesintryck, samlar på mig i vinterförrådet att ta fram när det är lite mörkt och kanske till och med lite trist...

Inte för att jag kommer att vantrivas i höst och vinter, inte alls! Jag har så otroligt mcket att se fram emot, att lära mig och ta intryck av. Fast jag vet ju att tempot kommer att bli högt, och att jag har förmågan att ställa kraven på mig själv högt också... för att sedan landa på en "lagom" nivå. Det blir nog bra det där, när vi väl är där, i vardagen.

Igår åkte yngste sonen och mannen till Skåne, fotbollscup i dagarna fyra. Ett litet, litet sting av avundsjuka, av längtan till havet och vinden... det blev inte så den här gången, heller.... Ja ja, så kan det vara, helt enkelt! Hoppas, och vet, att de har det bra och roligt.

Det är konstigt tomt och tyst i huset. Bara en av sönerna hemma, Prinsessan, jag och djuren... Lika mycket som jag njuter, så längtar jag!
Vi låg länge i sängen i morse, sessan och jag, lyssnade på regnet och åskan som drev in. Jag älskar den rufsiga sömndruckna synen av barnen, deras livsglädje och nyfikenhet, deras funderingar...
Fast numera är det ju inte direkt några sömndruckna tonåringar som vaknar hos oss i sängen...*fniss*. Deras småhåriga ben och lååånga fötter kommer ner för trappen vid lunchtid, ganska ofta följda av flickvännernas fina... en annan sorts glädje över deras tillvaro infinner sig. Våra fina, fina!

En nödvändig liten tur med bilen. Prinsessan sköter sommarmusiken. Vi njuter av alla sommarvyer som svischar förbi. Funderar över vad den här dagen ska få ge... ser ut som solen kanske kommer fram igen framåt eftermiddagen, det ljusnar bortöver. Luften är frisk, ljummen och lite fuktig. Det blir nog ännu en dag att lägga på vinterminnet!

Slapptvång!

Efter två dygn med rätt taskig sömn är humöret minst sagt svajande, och jag tvingar mig själv till lugn mellan diverse, hrm, utbrott... tycker inte om sådana dagar alls, suck!
Har försökt smyga undan så gått det går i en stor familj, och hamnade som många gånger förr i Lyckans lilla hus och dess omgivning.





Majs i blom

Kan bara konstatera att sömn är fullständigt livsnödvändigt, och försöker hitta stunder av lugn, tystnad och återhämtning.... Den nya blå rabatten utanför växthuset har ypperlig effekt; att sitta och känna på lammöronen kan ju inte ge annat än lugn, och lyckligt ser jag att mina nävor faktiskt har börjat blomma. Solljuset strilar så fint i "majsfältet", och det både blommar och bullar upp sig till sensommarskörden - jippie!

En majskolv på G!

Efter regn kommer solsken, oavsett om det gäller väder eller humör!

Nostalgi...

Jag rycks in i känslostormar ibland, eller...inte ibland, ofta. Jag brukar säga att jag nog har känslorna utanpå mig...
Jag är vän med mig själv, den jag är och det jag står för. Jag har trygghet, jag har kärlek, jag har så galet mycket vackert omkring mig och så många vackra minnen!

Nu är det ju så att livet inte alltid är enkelt, att vissa minnen gör ont, väldigt ont. Men så kan det ju också vara lite sådär lagom bitterljuvt... kärlek, glädje och sorg ligger så vansinnigt nära varandra att det ibland kan vara svårt att skilja dem åt.

Ofta kan jag av en rörelse, ett ljud, en känsla, en sång, nästan vad som helst ryckas tillbaka i tiden, till något som var.... konstigt det där. Fast jag måste säga att det känns som en gåva. Att våga ta fram dina upplevelser, smaka på dem igen, vårda dem ömt och ta vara på dem som en erfarenhet när du går vidare.

Jag märker att jag tar med mig mina erfarenheter, min magkänsla när jag vandrar i min trädgård och planerar, drömmer och... är. Som den känslomänniska jag är målar jag bilder i mitt inre, kan ibland börja skapa utan skisser, innan inköp, innan...

I mitt liv har jag alltid varit den strukturerade, den planerande, den "duktiga".... i min trädgård går jag mer "all-in", och jag njuter!

På många sätt är jag vid ett vägskäl... vi formar varandra min trädgård och jag, tillsammans med alla vackra minnen och alla erfarenheter.

Njut av er dag!

Kärlek, vänskap och lugn...

Så, nu har här firats födelsedagar! Bästa syster och jag hade en heldag tillsammans på vår "80-årsdag" igår, med shopping och tjejsnack i Örebro (det kommer alltid att vara tjejsnack, oavsett hur gamla vi blir!). Egentligen hade vi tänkt oss en övernattning i huvudstaden med något evenemang på dagordningen, men... det blev en överraskningsfest istället.

Våra respektive hade samlat ihop "gamla" tjejkompisar och fixat festmiddag. Själva skötte de ruljansen och fick lyssna till ännu mera tjejsnack, fniss och tokigheter... med bidrag i text från vår fröken från första klass, blev det även en liten tår i ögonvrån.

Älskade make, kära syster och underbara vänner.... ni ger mig sådan glädje, och lugn!

Söndagen har tillbringats på hemmaplan. Jag har filurat ute i Lyckans lilla hus och förundrats över växtkraft och skönhet.... med ökade kunskaper följer ännu större respekt för naturens under.



ett naturens under...växtkraften!

Och vet ni?... min underbara, gulliga familj förärade mig en Nikon D5100 i present! Så nu bekantar vi oss sakta men säkert...ett litet steg i taget.
Hur ska dygnets timmar räcka till för alla skojigheter?... Vilken lycklig, nybliven mogen (*ler*) kvinna jag är!

Upp & ner...

Det är nog så jag bäst kan beskriva den gångna veckan. Höga toppar och lite halvdjupa dalar... Och det tar på krafterna känner jag nu.

Ikväll är jag ensam i ett stort och tyst hus. Maken är iväg med jobbet, sönerna på sitt och lillskruttan utlånad med sin kusin för pepparkaksbak och övernattning hos mormor och morfar.
Ett sällsynt tillstånd det här...att jag är ensam. Att det är tyst. Att det är stilla.

Känner ett lätt vemod måste jag erkänna. Får tvinga mig lite till att njuta. Sitter uppkrupen i soffan med en liten hög av favorittidningar brevid mig, filten svept omkring mig, lite gottis i skålen och katten som sällskap.

Tomt & tyst utan familjen...

Egentligen är det precis vad jag behöver, men jag är ju så himla ovan!... 

Ska försöka ligga kvar i sängen länge i morgon, blunda för alla "måsten & borden" så länge det går, njuta extra av morgonkaffet, läsa tidningen lääänge, ta ett bad...Håll tummarna att jag lyckas!

Ha en fin helg! //Marie