Ny framtid!

Det händer mycket nu.... Sedan jag kom tillbaka till mitt gamla arbete har inget egentligen blivit som tänkt. Humöret sviktar mer och mer, och jag inser vad det är jag saknar. Det gröna!

Tanken var att jag skulle gå tillbaka i avvaktan på att jag hittade ett nytt arbete. Inget jag skulle må dåligt av, ett i-landsproblem att behöva gå tillbaka till fast anställning liksom.
Men, det gröna sitter numera djupare än någonsin i mitt hjärta.

Så en lösning på det hela var att jag startade eget. Jag, som inte alls hade tänkt det, i alla fall inte på länge än. Men för att få hålla på med det jag älskar, prova mina vingar och underhålla all den kunskap jag har, bygga vidare på erfarenheter, så blev det så. Jag bara gick på känslan i magen (nähä, det brukar jag väl aaaaldrig göra?)

Och nu så har jag också avslutat min fasta anställning. Min sista arbetsdag blir 31 mars. Jag blundar och hoppar!
Fast inte helt utan "livlinor". Jag kom väldigt långt i en anställningsprocess för någon månad sedan, föll på målsnöret. Har nyligen varit på ännu en, och har en på gång.
Utan en fast anställning har jag helt andra möjligheter att chansa på säsongsanställning dessutom. Jag är inte rädd för att testa, och sannerligen inte rädd för hårt arbete - så det är klart det löser sig. Eller hur?

Idag var jag ute på mitt första uppdrag "på riktigt". Tre och en halv timmes beskärning efter snart 4 månader på kontor, det känns i kroppen men på ett positivt sätt. Lyckokänslan är tillbaka i själ och hjärta, så enkelt.

Så jag har en spännande tid framför mig nu. Många frågetecken finns fortfarande att räta ut, och det har jag för avsikt att göra också.

Jag går en ny framtid till mötes, så nu kör vi!

Ta steget!

Snart är vi där...

Min tillvaro är fortfarande i gungning. Ibland känner jag att jag gungar i takt rätt bra, andra gånger känns det som att nu ramlar jag av!
Men ett har jag lärt mig av livet hittills - oftast löser sig det mesta. Med tillförsikt & fokus försöker jag rida ut småstormarna, och vet att jag kommer att gå ännu starkare ur varje upplevelse.

Lite lättare blir det allt att hantera livets svängningar när våren nu helt säkert är i antågande. Märker ni skillnaden i ljuset, i luften, på ljuden?
Det är en lika häftig känsla varje vår! Inte konstigt att det känns som det vibrerar i maggropen av lycka.

Snart har vi glömt mörkret, kylan och tröttheten. Snart känner vi solens värme i ansiktet när vi sitter i trädgårdsstolen med kaffe-eller temuggen i kupade och jordiga händer. Lätt svettiga, men lyckliga av projekten som tar vår uppmärksamhet i anspråk :).

Redan spirar det på många av våra fönsterbrädor, och det lätt blåaktiga ljuset av växtbelysning anas lite här och där. Frösådder, vårlökar, fågelkvitter.... Ahhhhh!!!

Nej, jag tänker inte lägga fokus på dålig energi och saker som jag ändå inte kan påverka i särskilt stor grad.
Jag lägger fokus på det som är i antågande, och det som väntar runt hörnet. Lite har jag på känn att det kan vankas något riktigt bra... Jag tar steget - in i våren, in i framtiden!

Nya tag!

Den senaste veckan har varit som en berg- & dalbana rent känslomässigt. Det har känts lite grann som att jag har sprungit ett maratonlopp i ett galet tempo, och sedan dyker det plötsligt upp ett hinder och alla bakom smackar in i dig med dunder och brak!

I den ena stunden är jag full av kraft, glädje och tillförsikt - för att i nästa stund vilja krypa ihop till en liten boll, dra täcket över huvudet och bara gömma mig. Inte så konstigt att det var nödvändigt att ta en liten time-out för mig själv. Nej då, jag har inte gått och brakat samman helt och hållet, bara lite "lagom" ;).

Det låter nog värre än vad det egentligen är, men faktum är att det är inte lätt att vara en känslomänniska av stora mått. Att gå in i det du brinner för till 110% kan ta enormt på krafterna när gensvaret låter dröja på sig.

Tack och lov för underbara vänner, nära och kära! Som checkar av, peppar lite lagom och kommer med det där lilla extra i form av bara ett sms eller ett samtal. Det behövs inte så mycket.

Från veckan som gått tar jag med mig ett möte med en ny bekantskap. En spontan handling, som ledde till 1 1/2 timmes givande samtal. Ett möte som skulle handla om en eventuell framtid, men som faktiskt slutade med både framtidsprat och lite mer "förtroendesnack" ... visst är det häftigt när en personkemi stämmer?!
Att det sedan kanske inte leder till något med omedelbar verkan, det gör inget. För det är häftigt med bara mötet ibland.

Så lite mer laddad igen tar jag nya tag för veckan som kommer. Planer finns för en liten återträff med några efterlängtade klasskamrater inom  kort. När man har delat så väldigt mycket under två hela år är det inte helt lätt att nu vara ifrån varandra. Så det får vi göra något åt!

Ha en fin vecka!

Ps. Ännu mer finns nu att läsa om min volontärresa Grön volontär Ds.

Välkommen 2014

Nytt år och nystart igen! Det känns alltid lite så i januari månad på något sätt. Ett oskrivet blad som väntar på att fyllas.
En skön känsla! Och i år känns det lite som att vakna upp igen, "dimman lättar" och orken kommer tillbaka. Det finns så mycket som kanske väntar på mig och mina nya kunskaper...

I natt kom vintern till oss, och med den ljuset. Vilken skillnad lite snö kan göra. Maken och prinsessan kastade sig iväg till pulkabacken, med varm choklad och smörgås i matsäcken - mys på hög nivå.
Tänkte ett tag att jag skulle följa med, men så blev det att jag röjde av lite efter veckan som gått. Och ännu några fler fröer kom i jorden.

Förra helgen kunde jag inte motstå min längtan att börja så. Några sorter hade jag också som det var dags för.
Tänkte ge mig på lite perenner i år och se hur det funkar. Så lite miskanthusgräs, tusensköna, myskmadra, mörkbladig mitsuba och jättetåtel fick idag sällskap i jorden av mina insamlade fröer från Gambia.
Håller alla tummar och tår att jag ska lyckas driva fram något spännande!! Miskantus och tusensköna har i alla fall redan tittat upp :).

Det går nästan inte en dag utan att jag tänker på min volontärresa till Gambia. Hur går det i skolträdgården, och vad skulle man kunna göra mer...? Tänker mig absolut att åka tillbaka någon gång, förhoppningsvis inte alltför långt fram i tiden. Att ta med delar av familjen vore en höjdare.
Maken är ju utbildad fotbollstränare, sönerna aktiva som ledare ibland - och under mina veckor där nere hörde jag talas om projekt med ungdomar i byarna, där fotboll var ett ledande verktyg. Fotboll och trädgård, barn och skola.... jag ser en koppling ;).

Jag ska fylla på volontärfliken (Grön volontär) för er som är nyfikna. Vill bara att det ska bli en rättvis beskrivning av det jag upplevde. Har inte riktigt gått igenom alla foton än, och tankarna snurrar fortfarande. Men det kommer, jag lovar.

På återseende!

Helt uppfylld!

En gård med gamla anor och ny omgivande verksamhet

Jag försöker hitta ett enda ord som beskriver min känsla efter min 9 veckor långa praktik. Det är svårt.... men jo, jag är helt uppfylld!
Uppfylld av energi, värme, inspiration... har haft det fantastiskt bra. Jag tror att detta är något jag ska arbeta med när jag är "klar". Funderar på att söka distanskurs på Alnarp till våren för att fylla på, får väl se om det kan bli verklighet.

Vy mot herrgårdsbyggnaden från Hälsoträdgården i mars

När jag började i slutet på mars låg ett tjockt snötäcke kvar, och jag fick gissa mig till hur det kunde se ut därunder. Och nu, prunkande grönt, och full rulle på odlingslotter, friland, i växthus och Hälsoträdgård. Jag hade gärna fortsatt några veckor till, och några till... ;)

Jag har så mycket tankar och känslor inom mig efter den här praktiken så jag har lite svårt att riktigt sätta ord på dem just nu. Det ska få landa lite.
I dagarna tre har jag blivit avtackad med lunch, fika, blomster och så mycket kramar och fina, värmande ord.  Inte konstigt att jag känner mig alldeles, alldeles........... uppfylld!

En fortsatt fin helg önskar jag er!

Delad glädje är dubbel glädje!

Upplever en enorm glädje i dessa dagar. Glädje och sund trötthet. Så välgörande trädgård, natur och delad upplevelse av det kan vara.

Rehabiliterande miljö

Är inne på min femte praktikvecka av nio. Kände att det var "rätt" redan från början, men nu mer än någonsin. Detta är verkligen något jag skulle kunna tänka mig att arbeta med...
Trädgårdsrehabilitering. Människor. Att hjälpa och finnas till hands. Dela kunskap, upplevelser, erfarenheter. Bara finnas till hands. Bara vara.

Det tar tid att få förtroende, att hitta sin plats bland människor i mer eller mindre kris. Men när det "lossnar", när du får det första tecknet, ett litet leende, en liten förfrågan om hjälp eller ett litet förtroligt samtal - vilken glädje det skänker!
Vi skissar, sår, skolar om, beskär, vårstädar, gör utflykter...välgörande sysslor finns det gott om, det gäller bara att anpassa efter person,möjligheter och dagsform.

Jag njuter för fullt. Att hjälpa andra, hjälper även mig själv - om ni förstår vad jag menar.
Att få kombinera arbete med människor och trädgård/natur känns just nu som det helt optimala - hoppas få möjligheten till det när jag är klar.

Antar att det inte är bara jag som somnar ovaggad nu för tiden? Den här helgen tog jag tag i årets planer för mitt lilla lyckohus.

Lyckans lilla hus, anno april 2013

En odlingsbänk har halverats och flyttats, till förmån för bord, bänk och stolar. Dagbädden är dock kvar, för där njöt både kissen och jag många goa stunder förra säsongen.
Bordet och stolarna - ja, tanken är att jag ska dela med mig av känslan där inne mer i år. Jag är redo för det nu ;).

Mina tomatplantor har flyttat ut med hjälp av värmefläkt för kalla nätter. Det börjar bli trångt om saligheten inne.
Har dock inte vågat flytta ut det som odlas till tematrädgården... tänk om fläkten skulle slå av! Nej, jag väntar nog tills värmen har kommit för att stanna.

Det börjar för övrigt att falla på plats nu, planerna för våra trädgårdar. Mycket hårt arbete av många i klassen med att jaga sponsring i form av material, växter och ekonomiska tillskott. Visst kvarstår mycket än, och vi måste vara beredda på att ta till plan B i vissa fall in i det sista.
Det hårda och roliga praktiska arbetet återstår och väntar. Men innan dess åker vi ju tillsammans till London i dagarna fyra...

Jag får nypa mig själv i armen lite titt som tätt. Händer detta verkligen? Så mycket roligt, så mycket hårt arbete, så många upplevelser, så många bekantskaper och erfarenheter...

Ska försöka förvalta det på bästa sätt!

Perfekt trädgårdstid!

Det är ju det nu, egentligen. Här har vi sol och varmt på dagarna och regn på eftermiddag/kväll, vilket bara är det ultimata - i alla fall ur trädgårdssynpunkt ;).

Hur sorgligt det än kan kännas så är det dags att börja summera, fundera över och notera lyckade och mindre lyckade projekt (gör om och gör rätt...som så ofta om man vill testa sig fram).

Jag gjorde min allra första sommarblomsrabatt i år. Förkultiverade och planterade ut under fiberdukstäcke tidig, kylig försommar.... aldrig trodde jag väl att det skulle gå vägen. Men se...det blidde något i alla fall.

Solros, lejongap, zinnia, dunborstgräs, klocktobak, daggsalvia, hirs, trumpetblomma...som växer till den höjd de känner för själva... ;)

Sommarblomsrabatter är ju lite av en utmaning oavsett om du förkultiverar eller direktsår... höjderna på fröpåsen, nja en liiten fingervisning kanske. Men sedan får du lita på magkänslan, vädrets makter och allt som kan spela in. Det blir lite som det vill - men det är ju charmen i det hela också.

Rävsvans




Hirs

Lejongap

Klocktobak & Dunborstgräs

Över huvud taget är jag nog ganska tolerant i min trädgård. Å ena sidan jag gillar det lite vilda, otuktade, kravlösa... strävar efter så lite "skötsel" som möjligt. Det ska finnas tid att njuta!
Fast det är ju njutning att pula också, så å andra sidan....tvetydigt alltså.

Trädgård blir man ju aldrig klar med, och tur är väl det, eller hur?


Zinnia

Hela tiden poppar nya ideér upp, något som ska förändras, flyttas runt, delas... funderar redan på nästa år! Det är ju så himla härligt att få längta, planera, inspireras av.

De sista skälvande dagarna på sommarledigheten nu... tittade lite på kommande uppgifter idag. Konstaterar att tempot kommer att bli högt, nojjar lite, men också...längtar. Vad kul att träffa alla igen, lära sig mer och fylla på i kunskapsförrådet! På schemat står bland annat mera sommarblommor, lök & knöl, perenner, färg & form, gestaltning, beskärning, examensarbete, tematrädgårdar 2013...



Solros

Tänk att hitta rätt vid 40 ;).



Samlar till vinterförrådet...

Det smyger sig på mig nu....det där lilla vemodet som dyker upp i slutet av sommaren, eller i alla fall i slutet av en ledighet.
Jag försöker ta in så mycket som möjligt av alla lyckostunder, alla vackra bilder och sinnesintryck, samlar på mig i vinterförrådet att ta fram när det är lite mörkt och kanske till och med lite trist...

Inte för att jag kommer att vantrivas i höst och vinter, inte alls! Jag har så otroligt mcket att se fram emot, att lära mig och ta intryck av. Fast jag vet ju att tempot kommer att bli högt, och att jag har förmågan att ställa kraven på mig själv högt också... för att sedan landa på en "lagom" nivå. Det blir nog bra det där, när vi väl är där, i vardagen.

Igår åkte yngste sonen och mannen till Skåne, fotbollscup i dagarna fyra. Ett litet, litet sting av avundsjuka, av längtan till havet och vinden... det blev inte så den här gången, heller.... Ja ja, så kan det vara, helt enkelt! Hoppas, och vet, att de har det bra och roligt.

Det är konstigt tomt och tyst i huset. Bara en av sönerna hemma, Prinsessan, jag och djuren... Lika mycket som jag njuter, så längtar jag!
Vi låg länge i sängen i morse, sessan och jag, lyssnade på regnet och åskan som drev in. Jag älskar den rufsiga sömndruckna synen av barnen, deras livsglädje och nyfikenhet, deras funderingar...
Fast numera är det ju inte direkt några sömndruckna tonåringar som vaknar hos oss i sängen...*fniss*. Deras småhåriga ben och lååånga fötter kommer ner för trappen vid lunchtid, ganska ofta följda av flickvännernas fina... en annan sorts glädje över deras tillvaro infinner sig. Våra fina, fina!

En nödvändig liten tur med bilen. Prinsessan sköter sommarmusiken. Vi njuter av alla sommarvyer som svischar förbi. Funderar över vad den här dagen ska få ge... ser ut som solen kanske kommer fram igen framåt eftermiddagen, det ljusnar bortöver. Luften är frisk, ljummen och lite fuktig. Det blir nog ännu en dag att lägga på vinterminnet!

Nostalgi...

Jag rycks in i känslostormar ibland, eller...inte ibland, ofta. Jag brukar säga att jag nog har känslorna utanpå mig...
Jag är vän med mig själv, den jag är och det jag står för. Jag har trygghet, jag har kärlek, jag har så galet mycket vackert omkring mig och så många vackra minnen!

Nu är det ju så att livet inte alltid är enkelt, att vissa minnen gör ont, väldigt ont. Men så kan det ju också vara lite sådär lagom bitterljuvt... kärlek, glädje och sorg ligger så vansinnigt nära varandra att det ibland kan vara svårt att skilja dem åt.

Ofta kan jag av en rörelse, ett ljud, en känsla, en sång, nästan vad som helst ryckas tillbaka i tiden, till något som var.... konstigt det där. Fast jag måste säga att det känns som en gåva. Att våga ta fram dina upplevelser, smaka på dem igen, vårda dem ömt och ta vara på dem som en erfarenhet när du går vidare.

Jag märker att jag tar med mig mina erfarenheter, min magkänsla när jag vandrar i min trädgård och planerar, drömmer och... är. Som den känslomänniska jag är målar jag bilder i mitt inre, kan ibland börja skapa utan skisser, innan inköp, innan...

I mitt liv har jag alltid varit den strukturerade, den planerande, den "duktiga".... i min trädgård går jag mer "all-in", och jag njuter!

På många sätt är jag vid ett vägskäl... vi formar varandra min trädgård och jag, tillsammans med alla vackra minnen och alla erfarenheter.

Njut av er dag!

Nu händer det lite...

Igår fick vi hem 8 ton grus. Det låter det, 8 ton! Men så väger det ju en del också... och det går åt. Som vi har kärrat, både jag och maken och sönerna.
Jag har liiite svårt att koncentrera mig på att jobba när det finns så mycket skoj att ta tag i hemma.

En liten, liten tjuvtitt på hur resultatet växer fram...

Nu är det väl inte så hiskeligt spännande att kärra grus, men det ger resultat ganska snabbt. Helt plötsligt framträder allt på ett nytt sätt.
Och medans jag ser lass efter lass landa omkring mig spinner mina planer vidare... som jag sagt tidigare - jag fullkomligt älskar trädgårdsarbete!
I mitt huvud pågår just nu ett växtval för rabatten på ena sidan framför Lyckans lilla hus... färger, former, mängder - det finns ju så mycket... ett mycket kärt besvär helt klart.

Någon gång i framtiden skulle jag vilja vara någon som har förmågan att föra trädgårdslyckan vidare!
Det är en underbar känsla att kunna hjälpa någon, oavsett om det gäller att hitta svar på en fundering eller att praktiskt genomföra något åt, eller tillsammans med...  

Spännande att se vad framtiden kan bjuda på!

Nu ska kvällen avrundas med lite ost och kex...inte behöver en vanlig jobbtisdag vara särskilt tråkig heller ;).

Nuu köör vi!

Tack för alla peppande kommentarer till min plötsliga lilla separationsångest.... visst gick det bra, efter lite snyft på morgonen ihop med närmaste kollegan var dagen riktigt mysig och trivsam. Blev bjuden på restauranglunch och en massa kramar - sämre kan man ju ha det! ;)

Idag har vi gjort den ena sonen glad och hämtat hem en bredare säng. Kärleken börjar bli så stadgad så de klagar över att det är trångt, *fniss*. Sötingar!
Det kan vara liite knepigt med spridda åldrar på barnen i hushållet ibland, men oftast är det riktigt trevligt att liksom få ha en fot i varje värld (så man slipper sakna något, liksom), + min egen då.... jag kluven,nää.

Väl hemma slog den stora tröttheten till och jag har nyss stigit upp efter en liten vilostund med kissemissen (fast han snusar ännu på min filt...).
Kände mig plötsligt lite stressad över att lördagen snart är slut, när det slog mig att jag ju faktiskt är ledig nästa vecka! Behöver jag tala om hur DET kändes? :D

En misstänkt datorkrasch gör att det nog blir minst sagt sporadiska inhopp ett tag, suck, grr, gah... nu lånar jag makens jobbdator en liten stund... Jag vill ju veta vad som händer där ute när våren närmar sig med stormsteg, eller...det snöar visst... Äsch, våren är alltid nyckfull, så det så!

8 dagar kvar.... till en ny fantastisk episod i mitt liv. Nuuuu köööör vi!

Ha en underbar lördag!//Marie

39 dagar...

39 dagar kvar....

Ni vet känslan man har innan man ska gå på en längre semester? Man "står inte ut" en minut till...man känner sig tröttare, segare, rastlösare än vanligt?
Lite så har jag det nu. I alla fall när det kommer till rastlöshet - energi finns det gott om. Det sjuder i mig, tankar & planer snurrar i huvudet, och det kliar i fingrarna...

Försöker fasa ut mig själv lite smidigt, överföra det jag har till kollegorna, bädda för en bra vår för de som blir kvar... det är verkligt nu. Konstig känsla.... stor, stor personlig lycka, men också lite,lite vånda och en gnutta sorg. Ett arbete har så stor del av ens vardag, ibland lite för stor...

Men hallå, stället finns ju kvar! Och det brukar alltid lämna plats för någon annan att blomma ut när någon försvinner, nya tankar och ideér, ny energi.... Man fyller ut för varandra ganska naturligt när det väl inträffar, har ni också tänkt på det?

Idag har jag nog lyckats fixa en praktikplats till den första LIA-perioden på fyra veckor i april. Växthusproduktion.... ahh, arbetsbyxor på! Tanka kunskap, njuta av "den gröna miljön", inspireras.....

Jag retar mig på vintermörkret som fortfarande smyger sig på alldeles för fort om eftermiddagarna! Jag vill så mycket mer när jag kommer hem. Hänger över mina stackars små frösådder vid köksbänken så fort jag får en minut över.... grannarna kanske tror att jag sitter fast ;).

Snart dags att krypa ner en stund brevid Prinsessan och avsluta den här dagen. Lite mys och småprat tills sömnen smyger sig på. Om jag inte slocknar själv så är det visst ett nytt trädgårdsprogram på TV ikväll, från Österlen.

Snart, 38 dagar kvar.... :D

Ha det gott! //Marie

Pssst! Tack för alla gulliga lyckönskningar, det värmer...

Underlig make...

Igår när jag kom hem från arbetet efter en riktigt strulig dag, betedde sig maken lite underligt... Han pysslade med maten, och började förbereda kaffebryggaren. Bad mig ta fram kaffet fast jag nyss hade kommit innanför dörren... såg han inte hur trött jag var???
Plockade i alla fall fram kaffeburken, och fick kommentaren "såg du inte i kylen"? 
Vad? Vadå? Suck!

Öppnade igen.... ett brev stod på hyllan. I kylen...??!

Sen såg jag vad det var....och SLET upp kuvertet - äntligen besked, "what-so-ever"... mina förväntningar var nere i botten efter att ha hört hur väääldigt många sökande det var (jag har ju mail-bombat antagningsassistenten några gånger sedan oktober...). Tydligen tvekade inte maken ett dugg över innehållet och resultatet, eftersom han vågade göra så stor affär av det där brevet :D.

Men, JAG KOM IN!!!!!!!!!!!!!!!! Jag har hoppat, vrålat, gråtit, kramats, tjoat, skrattat.... tror inte att det är sant.

Jag är antagen till TRÄDGÅRDSMÄSTARUTBILDNINGEN i Enköping - jag, 1 av 25 som får börja i februari 2012.

Positiva besked

Jag fattar ingenting, men är bara sååå lycklig. Som jag behöver den här nystarten just nu, och som jag ska ta vara på den!
Inte vet jag vad det innebär om 2 år, men just nu innebär det nya kunskaper, nya möten med spännande människor, ny kraft och energi. Vad som än händer efter det här så har jag fått personlig utveckling, det VET jag.

Lyckliga kramar från mig!