Samlar till vinterförrådet...

Det smyger sig på mig nu....det där lilla vemodet som dyker upp i slutet av sommaren, eller i alla fall i slutet av en ledighet.
Jag försöker ta in så mycket som möjligt av alla lyckostunder, alla vackra bilder och sinnesintryck, samlar på mig i vinterförrådet att ta fram när det är lite mörkt och kanske till och med lite trist...

Inte för att jag kommer att vantrivas i höst och vinter, inte alls! Jag har så otroligt mcket att se fram emot, att lära mig och ta intryck av. Fast jag vet ju att tempot kommer att bli högt, och att jag har förmågan att ställa kraven på mig själv högt också... för att sedan landa på en "lagom" nivå. Det blir nog bra det där, när vi väl är där, i vardagen.

Igår åkte yngste sonen och mannen till Skåne, fotbollscup i dagarna fyra. Ett litet, litet sting av avundsjuka, av längtan till havet och vinden... det blev inte så den här gången, heller.... Ja ja, så kan det vara, helt enkelt! Hoppas, och vet, att de har det bra och roligt.

Det är konstigt tomt och tyst i huset. Bara en av sönerna hemma, Prinsessan, jag och djuren... Lika mycket som jag njuter, så längtar jag!
Vi låg länge i sängen i morse, sessan och jag, lyssnade på regnet och åskan som drev in. Jag älskar den rufsiga sömndruckna synen av barnen, deras livsglädje och nyfikenhet, deras funderingar...
Fast numera är det ju inte direkt några sömndruckna tonåringar som vaknar hos oss i sängen...*fniss*. Deras småhåriga ben och lååånga fötter kommer ner för trappen vid lunchtid, ganska ofta följda av flickvännernas fina... en annan sorts glädje över deras tillvaro infinner sig. Våra fina, fina!

En nödvändig liten tur med bilen. Prinsessan sköter sommarmusiken. Vi njuter av alla sommarvyer som svischar förbi. Funderar över vad den här dagen ska få ge... ser ut som solen kanske kommer fram igen framåt eftermiddagen, det ljusnar bortöver. Luften är frisk, ljummen och lite fuktig. Det blir nog ännu en dag att lägga på vinterminnet!