En ljuvlig lördagmorgon i lugnets tecken. Sitter och funderar över tillvaron och hur lycklig jag är, bara njuter.
Tänk så härligt det är att vara förunnad ett brinnande intresse! Efter samtal med arbetskamrater, så har jag förstått att det faktiskt är lite avundsvärt. Jag kan ju gå på ganska bra om mina sådder, om mitt växthus och om alla mina planer, så ibland får jag nästan be om ursäkt för mina tokerier ;).
Men, jag har ett intresse som verkligen lyfter mig, varje dag!
Vad är det då som driver mig i det här med trädgård kan man ju undra? Vart kommer det ifrån?...
När jag tänker efter, så har det nog funnits där inne i mig, alltid.... det skulle bara "blomma ut". Och för att det ska blomma ut måste det ju gödlas och få de rätta förutsättningarna.... och det var tydligen NU! (för att göra en lååång historia jättekort, *ler*)
Jag
tror att det är själva skapandet som gör mig så barnsligt lycklig. Att få göra något från grunden, vara delaktig i något växande, något vackert och se förändringen varje dag! Och förändringen är ju något som sker hela tiden... det behövs ju bara en skiftning i ljus, i väder, i årstid....så ser man allt som för första gången!
Jag har fått frågan om jag, nu när jag ska utbilda mig till trädgårdsmästare, inte är rädd att förstöra ett stort intresse och göra det till något tråkigt "måste".... Jag
har tänkt på det, men nej... det finns så väldigt många olika vägar att gå i det gröna näringen. Inte
kan det väl någonsin bli tråkigt?...
Lite rörigt inlägg idag, så som det ofta blir när man ska försöka sätta ord på sprudlande känslor... hoppas ni förstod lite av svammleriet i alla fall.
Nä, jag måste gå och titta vad som har hänt där vid köksbänken nu.... See you!
//Marie