Och regnet kom...

Igår vid lunchtid kom det så, regnet. Det riktigt kändes som trädgården drog en lättnadens suck. Lugnet sänkte sig medan fina droppar strilade ner resten av dagen och kvällen.

Tänkte i morse när solen sken, att det där var nog inte så mycket... men se vattentunnan var full igen! Full av klart och stilla regnvatten att fylla mina zinkkannor med.

Som så många andra dagar började även denna i Lyckans lilla hus. Frukost med stilla radioskval.
Det börjar kännas som riktig sensommar redan. I växthuset och köksträdgården skördas gurka, tomat, lök, kryddor och annat på löpande band.
Vattenmelonen som vi stolta pysslat om hela sommaren har vi också skördat idag. Den ska mumsas på som en fin avslutning på en härlig sommarledighet.

Med regnet som kom var det som att också jag drog efter andan. Vilat middag och fått några skoluppgifter påbörjade, äntligen. Får se om energin räcker till att göra klart innan måndag...det skulle vara himla skönt att ligga lite på plus när allt drar igång igen.

Annars tänker jag att vi ska njuta av våra sista lediga dagar tillsammans. Tar tacksamt emot varje stund med familjen. Inser att de stora killarna börjar bli redo att ta fler kliv in i vuxenlivet. Ett läsår kvar till studenten, eftertraktade på praktikplatser och jobb. Körkort, ja nära, nära... Inte lite stolt man är som mamma då.

Yngste sonen får en välbehövlig nystart inför gymnasiestarten. Och vi med... Kan inte påstå att hans senaste fyra-fem skolår varit till fördel i skoldebatten. Men det hoppas vi kunna stryka ett streck över nu!

Och Prinsessan... nybliven 8-åring med världen för sina fötter. Full av upptäckarlust och nyfikenhet. Behåll, behåll! Alltför snabbt måste de mogna nu för tiden...

Det blev mycket tankar där... skyller på regnet ;). Fast det är rätt skönt med lite eftertänksamhet ibland. Och tacksamhet.

Är så otroligt tacksam för min stora, härliga och intensiva familj, i både nöd och lust!

Delad glädje är dubbel glädje!

Upplever en enorm glädje i dessa dagar. Glädje och sund trötthet. Så välgörande trädgård, natur och delad upplevelse av det kan vara.

Rehabiliterande miljö

Är inne på min femte praktikvecka av nio. Kände att det var "rätt" redan från början, men nu mer än någonsin. Detta är verkligen något jag skulle kunna tänka mig att arbeta med...
Trädgårdsrehabilitering. Människor. Att hjälpa och finnas till hands. Dela kunskap, upplevelser, erfarenheter. Bara finnas till hands. Bara vara.

Det tar tid att få förtroende, att hitta sin plats bland människor i mer eller mindre kris. Men när det "lossnar", när du får det första tecknet, ett litet leende, en liten förfrågan om hjälp eller ett litet förtroligt samtal - vilken glädje det skänker!
Vi skissar, sår, skolar om, beskär, vårstädar, gör utflykter...välgörande sysslor finns det gott om, det gäller bara att anpassa efter person,möjligheter och dagsform.

Jag njuter för fullt. Att hjälpa andra, hjälper även mig själv - om ni förstår vad jag menar.
Att få kombinera arbete med människor och trädgård/natur känns just nu som det helt optimala - hoppas få möjligheten till det när jag är klar.

Antar att det inte är bara jag som somnar ovaggad nu för tiden? Den här helgen tog jag tag i årets planer för mitt lilla lyckohus.

Lyckans lilla hus, anno april 2013

En odlingsbänk har halverats och flyttats, till förmån för bord, bänk och stolar. Dagbädden är dock kvar, för där njöt både kissen och jag många goa stunder förra säsongen.
Bordet och stolarna - ja, tanken är att jag ska dela med mig av känslan där inne mer i år. Jag är redo för det nu ;).

Mina tomatplantor har flyttat ut med hjälp av värmefläkt för kalla nätter. Det börjar bli trångt om saligheten inne.
Har dock inte vågat flytta ut det som odlas till tematrädgården... tänk om fläkten skulle slå av! Nej, jag väntar nog tills värmen har kommit för att stanna.

Det börjar för övrigt att falla på plats nu, planerna för våra trädgårdar. Mycket hårt arbete av många i klassen med att jaga sponsring i form av material, växter och ekonomiska tillskott. Visst kvarstår mycket än, och vi måste vara beredda på att ta till plan B i vissa fall in i det sista.
Det hårda och roliga praktiska arbetet återstår och väntar. Men innan dess åker vi ju tillsammans till London i dagarna fyra...

Jag får nypa mig själv i armen lite titt som tätt. Händer detta verkligen? Så mycket roligt, så mycket hårt arbete, så många upplevelser, så många bekantskaper och erfarenheter...

Ska försöka förvalta det på bästa sätt!

Jag bubblar över!

Kanske är det bara ett gästspel, jag vet inte ännu, men nu måste jag bara skriva av mig - jag bubblar över!

En jätteintensiv period i skolan är nu över, och det känns i knopp och kropp... Jag har till och med varit så sliten att jag gick till läkaren för att ta prover, och det var ganska skönt att få veta att det "bara" var stress av olika slag som påverkar mig. Tänk att det ska vara så svårt att hantera sin egen tillvaro!
Nåväl, nu vet jag vad jag har att tackla, och jag är i alla fall ganska duktig på att pysa ut lite negativ stress då och då.

Och nu är det äntligen dags för praktik. 9 veckor på en gård där en verksamhet med trädgårdsrehabilitering byggs upp! Snacka om lägligt på många olika sätt för mig ;). Ska bli otroligt spännande att knyta ihop mina kunskaper från förr, med alla de nya.

När vi kommer tillbaka till skolan har vi en dag med föreläsning och redovisning i just Trädgårdsrehabilitering, och sedan.....

tar vi flyget till Gatwick, London för några fantastiska dagar tillsammans i klassen! Guidning av vår lärare, Elisabeth Svalin Gunnarsson i några historiska parker och trädgårdar i London med omgivning i dagarna fyra. Det får jag ju säkert i alla fall läge att komma tillbaka till om jag inte ska bubbla över igen ;).
Med oss följer också ytterligare två otroligt kunniga lärare, Lena Månsson (sommarblommor, Lök & Knöl) och Maj-Lis Pettersson (Växtskydd).

Efter dessa dagar är vi proppfyllda med energi - och det lär behövas... dags att börja bygga årets tematrädgårdar invid Drömparken i Enköping!
Vi hade för någon vecka sedan en presentation för stadsträdgårdsmästare (Enköpings) Tomas Lindvall med medarbetare, och det gick otroligt bra!

Så för tillfället jagar vi sponsring i form av material, och gärna också pengar enligt principen "många bäckar små", eftersom projektet bygger helt på ideella insatser. En gedigen uppgift vill jag lova!
Jag passar faktiskt helt fräckt på att säga - är du intresserad av att hjälpa till så skriv till mig så kan jag förmedla information!

Dessutom pågår ett arbete med att kontakta media för att få publicitet i form av artiklar och annonser... Bloggen http://www.tematradgardar2013.blogspot.se/ uppdateras kontinuerligt, och invigningen ska planeras, sponsorskyltar ska tillverkas.... ja, det är inte bara, inte :). Men såå kul!

I fredags fick jag dessutom veta att jag som första reserv ändå får delta i ännu ett skolprojekt i höst.... i mitten på oktober åker vi 13 elever med en lärare, Bodil Dahlman (Gestaltning,) till Gambia i två veckor!! Vi ska i olika byar bedriva ett ömsesidigt kunskapsutbyte med inriktning växter och odling, hållbar utveckling...

Earth hour 2013

Det är genom Cooperation utan gränser, och Gambiagrupperna, http://www.gambiagrupperna.org/ som vi har fått oss projektet tilldelat. Än så länge är allt väldigt nytt, men om jag har förstått saken rätt så försöker man att bedriva skolgårdsodling för att bevara och utveckla kunskapen, samtidigt som de kan få närodlat till skolmat.
Eftersom de har helt andra möjligheter än oss när det gäller både förutsättningar och ekonomi, kommer vi att få en spännande tid med otroliga intryck!

Även i detta projekt är vi beroende av sponsring, så nu ska vi igång med det jobbet också! Förmodligen kommer vi att försöka inrikta oss på artiklar, föreläsningar och liknande. Misstänker att vi kommer att få lära oss en hel del på många olika plan.... Erfarenheter för livet!

Så ni må tro att det snurrar i huvudet! Så mycket roligt att se fram emot, och så våren på det :). Idag äntligen kom det så pass mycket värme att vi kunde sitta i solen och njuta av både lunch och fika, mmmmm.... Njutning av högsta klass!

Kissen längtar också in i Lyckans lilla hus

Och det är inte bara jag som längtat. Kissen gick idag oroligt runt växthuset och kikade in, försökte hitta något ställe där det gick att slinka in. Klart jag "ställde upp"! Tillsammans gick vi in i 20-gradig värme, la ut några fällar och bara njöt!

Så där ja´! Färdigbubblat för den här gången!

En får hjälpa våren på traven lite!

Ha nu en underbar vår mina vänner.................................

En dag i taget!

Sakta men säkert tar jag mig igenom en lite tyngre period....en vecka av november har redan passerat!

Känner mig lite lättare till mods just idag, då jag igår fick lämna ifrån mig den största och mest omfattande gestaltningsuppgiften. Mycket hårt arbete ligger bakom den! Och jo, jag är nog riktigt nöjd...Ser jag tillbaka 5 veckor i tiden så har jag gjort rejäla framsteg - jag började näst intill från noll där, så snacka om mental urladdning!

Det är så jag är som allra tröttast just nu, rent mentalt. Det har varit en låång period av ansträngning och anspänning på många sätt och vis, och jag har nog "bubblat in mig" lite för att klara av det. Men vi närmar oss......"ledighet" (med ett antal hemuppgifter så klart) från mitten av december.

Nedräkning till resan är inledd sedan länge. Drömmer om sol, värme, hav, närvaro, samvaro, vila.... med lite rädsla för att allt bara ska komma ifatt mig så att jag ramlar ihop i en blöt liten fläck, hmm. Men som lilla mamsen sa, "men gumman, vi är ju många som kan pyssla om dig"... KÄRLEK!

Kärlek är också att bli överraskad av maken när man är som tröttast. I tisdags kväll kom han med fina lyktor till det nymålade sovrummet, och igår en vacker orkideé i finaste cellofanpaketet - tänk vad så lite kan betyda!

Kram på er i höstmörkret!

Skogstur...

Ett högt tempo och mycket händelser under en lång tid har gjort att jag är lite som ett däck med pyspunka just nu...

Spången ut...

Idag under mina hemstudier tog jag en välbehövlig paus och gick ut på åkrarna och i skogsdungen bakom vårt hus.
En plats vi i hela familjen alltid har utnyttjat väl, en plats som har en fin plats i våra hjärtan.

Åkervyer inpå husknuten

Älskade "hullebullesten"...

Olyckliga omständigheter har gjort att det var länge sedan nu. Men idag.... en vandring med kameran i handen.

En vandring för att låta känslor och minnen få välla upp som de vill, så att det sedan finns möjlighet att laga pyspunkan ;).


Minnen av barnen som små, picnic vid "hullebullestenen", åkerbus och söklek med vår käre Springer spaniel...

Skogsdungens variation och mystik...

Så många gånger jag vandrat på dessa platser när jag var sjukskriven med min nacke, när jag varit ledsen, glad, arg eller bara i behov av ensamhet... En gammal skogsdunge märkt av tidens tand, lummig, vildvuxen och ibland lite förfallen.

En gyllene plats för återhämtning utan att behöva åka iväg med bil, en plats att hämta kraft ifrån när "AB Big Family" i kombination med allt annat i livet gör att man inte riktigt räcker till...

Man hinner avhandla mycket under en knapp timmes vandring i naturlig miljö, i sällskap av naturens ljud & dofter!

Många leenden, många tårar och mycket känslor över huvud taget.

Men det är sant som det är sagt - naturen har läkande krafter. Alla borde få ha en naturlig kär plats i sina liv!

Hjärtesorg & minnen för livet!

Tomma platser i verkligheten fylls i våra hjärtan...

Vi har i helgen haft lite förfirande av Prinsessans födelsedag. Min syster med familj, och mamma var här på grillunch och jordgubbstårta. En härlig dag i solen med tid för att bara vara... Men mitt i detta så känns den där intensiva hjärtesorgen...

Kvällen innan brister det lite för Prinsessan när hon inser att det är första firandet av hennes födelsedag utan morfar... så ont det gör i mig när hon kryper intill och gråter, smyger in sin lilla hand i min för att få tröst.
Och när jag åker in till stan nästa dag för att hämta dem allihopa brister det även för mig, alla kategorier... där bakom solglasögonen forsar tårarna, alla minnen och känslor blir så påtagliga, och saknaden - varför måste livet ibland vara så hårt, så smärtsamt, så...?

Så mycket lugn och tröst i naturen

Jag vet svaret inom mig. Lyckan och kärleken har vi till låns, och vi måste ta vara på den - varje dag. Våra minnen finns hos oss - alltid.
Pappa och morfar finns med oss, det är jag fullständigt övertygad om, jag känner det.

Nu stannar jag upp och hamnar lite i funderingar, tillåter mig att försöka komma i fas, ta in...även om det gör ont, så ont. Ett nödvändigt ont för att ta nya tag...

Så mycket vackert, skirt och drömskt...

Underbara vackra svenska sommar, kan man vara annat än tacksam över att få uppleva livet ändå?!

Underbart är kort!

Tog mig en stilla runda i trädgården ikväll, filosoferade och drömde som vanligt. Vilken njutning det är att kunna spatsera runt i sin egen trädgård! Ja, så klart är det njutning att spatsera runt i naturen över huvud taget!
Det är lätt att snabbt bli hemmablind, och lite van över allt det vi har omkring oss. Det gäller att vara uppmärksam....

Vissa växter tar ju fart och blommar över så himla snabbt, och tänk om vi i vardagsstressen inte skulle hinna se allt det vackra - ve och fasa!

Nu stundar långledigt för många. Ta vara på tiden, stanna upp, njut. "Underbart är kort", eller hur är det man säger ;). Det låter väl drastiskt, men lite sanning är det ju faktiskt.

Jippie för antibiotika säger jag! Redan igår kväll orkade jag vara uppe och socialisera lite, och bara en sådan sak som att svälja utan vånda. Vi har det bra vi med våra i-landsproblem...

I helgen jobbar jag lite extra, men räknar med härlig trädgårdstillvaro också. När yngsta sonen åker på länslagssamling i fotboll, passande nog i Enköping, förenar jag nog nytta med nöje...eller om man så vill, nöje med nöje!
Enavallen ligger precis granne med Drömparken. Kamera, fika, anteckningsblock och lite studielitteratur... och där i mellan stolt fotbollsmamma. Kan väl inte bli bättre? Jo.... solen får gärna titta fram förstås!

Ha en helmysig långhelg!

//Marie

Och just ja, på söndag kommer förmodligen en duktig arborist och gör en bedömning på våra tre ekar på baksidan. Ska bli spännande att se vad som orsakat vår tudelade gigant, och om de andra två ligger i farozonen för något. Grämer mig bara för vad det kan kosta att ta ner den, och huvá om alla tre måste ner, med tanke på vad bara bedömningen kostar....
 Den skadade är snart sprucken ända ner, och rasar väl av sig självt en vacker dag - gratis förstås, men då ska den ju falla åt rätt håll också!
 Det löser sig nog... I-landsproblem som sagt ;).
 Och dessutom får jag himla mycket användbart material och kunskap till en större uppgift som ska in i december - inget ont som inte har något gott med sig!

Mot alla odds!

Det är inte så ofta jag tittar på tv, och särskilt inte följer serier av olika slag. Kvällarna liksom bara försvinner...och än värre på sommarhalvåret ;).

Igår kväll såg jag för första gången "Mot alla odds", en serie om en grupp människor med olika funktionshinder som ska ta sig fram i Afrikas vildmark.
Programmet som sådant kanske inte är så lysande, men jag fascineras verkligen av människors inneboende styrka, av reaktioner och känslor i kris, av gruppdynamik, av.... människor helt enkelt!

Jag lever mig in i, jag analyserar och funderar...jag vill hjälpa till, jag vill vara med och diskutera, påverka, hålla om, pusha...

Jodå så att...köksbänken i februari!

Livet består ju av så många utmaningar, och var och en av oss kommer ett antal gånger genomgå kriser av olika sort.
Dock är det inte så många som får gå genom livet med något funktionshinder, och det kanske kan vara svårt att sätta sig in hur det kan vara.
Funktionshinder är ju inte alltid synliga, och kan vara såväl psykiska som fysiska, och av olika grad. En del hinder är övergående, en del blir jättemycket bättre med tiden och en hel del är bestående och för alltid.... Gemensamt har de dock att det har stor inverkan för den "drabbade" och dennes närmaste.
Jag kan bli oerhört frustrerad av människor som påstår att alla på denna jord har samma förutsättningar, och kan göra samma val för sitt egna liv... vad har dessa människor själva upplevt, vad har de för empati och förmåga till förståelse? Dessa människor gör mig rädd...Men nog om det nu.

hmm, saknar min dator och redigeringsprogrammet...

Mitt engagemang i dessa frågor är stort, och jag inser att det är ännu något jag brinner för.
Eftersom jag själv vet vad det kan innebära, och har tagit mig igenom många personliga utmaningar och kamper genom åren skulle jag mycket väl kunna tänka mig att göra något för att hjälpa och underlätta.
Tänk om det skulle gå att kombinera, mina brinnande intressen.... människor, djur och trädgård/natur. Jag vet själv vilken jättestor betydelse och inverkan dessa ting har på rehabilitering och tillfrisknande. Hmmm, vi får se vad framtiden har att erbjuda.

Framtiden.... det finns så mycket spännande framför mig så jag har fjärilar i magen av förväntan!! Olyckskorpar har visst kraxat om hur jag ska fixa mina kommande utmaningar med min skada... Men jag kan bara säga - jag VET vad jag ger mig in på, jag VET vad jag vill, och jag VET var min absoluta gräns går! Visst, jag har troligen för alltid viss värk och annat trist, och ja, en del nätter och vissa dagar skulle jag fortfarande kunna gräva ner mig och bara gråta.... MEN, det GER mig så mycket mer positivt i gengäld den väg jag nu har valt! Jag kommer aldrig någonsin att tillåta mig själv att falla tillbaka 14 år i tiden och riskera något. Jag VET vad jag gör, :D

För övrigt

• Njuter jag av en underbar vecka! Promenader, växthuspyssel, familjetid....
• Längtar jag efter att på riktigt få komma ut i Lyckan lilla hus och inreda, plantera, "bara vara"...
• Ger jag nu upp om att i tid få tag i den sista boken till utbildningen. Jag har provat alla vägar jag kan komma på, och överallt väntar man på att förlaget ska trycka upp fler exemplar... Någon som ev. har Den nya nordiska floran på en hylla och dammar? ;)
• Funderar jag på var jag ska ställa nästa omgång frösådder som snart står på tur... om 2-3 veckor är det mycket som ska ner i myllan!
• Så tror jag min fikonplanta bär frukt!

Sköt om er nu!

Återhämtning...

Jag hade tänkt mig  t o t a l avskärmning från allt icke nödvändigt ett tag... jag trodde att bloggandet var en del av det, men icke! Jag finner skrivandet som en slags nödvändig egenterapi tror jag visst ;). Det verkar som att får jag bara skriva av mig lite så känns livets mödor i alla fall lite lättare att bära ibland. Skönt när det är enkelt!

Blickar ut mot framtiden

Dock är det inte helt enkelt det där med återhämtning har jag märkt... Har ju rätt länge känt att det är dags att dra i handbromsen, men det kommer alltid något i mellan. Jag vet, det FÅR inte komma något i mellan!
Men jag vill ju inte lämna någon i sticket i problematiska situationer. Jag vet ju själv hur det är... Och nu är det ju så kort tid kvar tills jag får leva ut mina drömmar. Nog ska det väl gå...?

Det är för tillfället ett enda sammelsurium av tankar, känslor, verklighet, drömmar, bekymmer och oro som snurrar hej vilt inom mig, precis dygnet runt...Det gör mig rädd när man i sovande tillstånd försöker lösa "världsproblemen". Jag blir arg på mig själv, jag blir arg på en hel del andra (en del förtjänar det, tyvärr andra inte...), känslorna ligger utanpå och det är nära till gråten.

Idag har jag pysslat lite med lilltjejen och hennes vän, och en liten fika hos grannen ska det bli på eftermiddagen. Det känns skönt att i det närmaste kretsen i alla fall vara omgiven av genuin värme.

Väntan i växthuset

Jag målar upp positiva bilder i mitt huvud, av utbildningen, av mitt växthus, av min trädgård, av mina framtidsplaner.
Julen är ett mellanspel för mig i år... jag ska bara njuta av min familj och struntar i vad som finns på julbordet och inte. Klart att tomten hittar hit till barnens glittrande ögon, deras jul är det, men mer än så är inte nödvändigt.
Ljus & värme, kramar och omtanke. Sen snart.... framtiden!

Ha det gott!