Planer och minnen

Clematis ´Julka´ och Lejongap

Igår när jag tog min morgonrunda i trädgården var det vått i gräset efter nattens regn. Det var varmt i luften och fortfarande lite mulet, men solen anades.
Jag tycker om de dagarna också. Det finns ett lugn i det på något sätt.

Harsvans och clematis ´Hagley Hybrid´

Att spatsera runt i sin egen trädgård är verkligen lyx. En lyx värd att offra tid och pengar på. Visst svider det rätt ofta i hjärtat att det inte är givet med semestrar, men och andra sidan när vi väl åker, då...

 Honungsros´Lykkefund´ 

Och nu är  de största "barnen" så stora att vi inte alltid kan räkna med att de ens vill följa med. Det svider lite det med, samtidigt som det är med stolthet vi tittar på våra halvvuxna killar med fina flickvänner och planer för livet. I år åker en av dem för första gången utomlands själv med sin flickvän. Får mig att minnas... :-)

Riddarsporre av okänd sort, Astrantia ´Hidcote Shaggy hybrid´,
Salvia ´Ostfriesland´och  Stachys byzantina ´Silver Carpet´

Över huvud taget har jag mina första lediga veckor gått här i min trädgård med alla otroligt vackra minnen i mitt huvud. Trädgårdsplaner och minnen - det sammanfattar nog min sommar hittills.

Det är härligt med både planer och minnen. Och lite jobbigt. Det sätter fart på känslorna åt alla håll och kanter. Men hej, vi lever här och nu, så ut med det bara.

Vattenmelon ´Sugar Baby´

Och passa på och njut av varje liten stund, för det är vackert nu!

London!

Efter nio veckors praktik var det återgång till skolan idag. Härligt att träffa alla, eller...de som var där. Med långa pendlingsavstånd och en väldigt nära förestående resa var vi nog i stort sett halva klassen idag. Vi redovisade våra rehabträdgårdar som vi har skissat på och planerat under praktiken.

Men snart ses vi under riktigt trevliga former! Äntligen dags för vår Londontripp och fyra härliga dagar i historiska parker och trädgårdar med en av våra lärare, Elisabeth Svalin Gunnarsson som ciceron. Har inte riktigt förstått att jag ska iväg.... efter snart 18 år med en underbar familj är det dags för ego-time med stort E!

Så den här plötsligt "lediga" eftermiddagen ska jag röja undan lite, packa och checka av, skriva kom-ihåg för min kära trädgård, och OK då, det blir nog en hel del andra kom-ihåg också.... ;).

Det pirrar i magen av förväntan och glädje. Hoppas att vi får vädrets makter med oss, men regnkläder är nog det första som åker ner i resväskan.
Kl.07.05 i morgon lyfter planet från Arlanda... Det blir inte många timmars sömn, och sen är det späckat schema hela dagarna.

Vila får jag göra en annan dag ;)

Kvällarna kommer väl inte bli jättesena misstänker jag, men det ska bli underbart kul att hinna umgås lite mer socialt med klasskompisarna.

Förstår ni?? 24 underbara trädgårdsnördar (och tre lika härliga lärare), 4 dagar i London.......... Minne för livet! Återkommer nog i något inlägg om dessa dagar. Tror jag ;).

Sköt om er!

Skogstur...

Ett högt tempo och mycket händelser under en lång tid har gjort att jag är lite som ett däck med pyspunka just nu...

Spången ut...

Idag under mina hemstudier tog jag en välbehövlig paus och gick ut på åkrarna och i skogsdungen bakom vårt hus.
En plats vi i hela familjen alltid har utnyttjat väl, en plats som har en fin plats i våra hjärtan.

Åkervyer inpå husknuten

Älskade "hullebullesten"...

Olyckliga omständigheter har gjort att det var länge sedan nu. Men idag.... en vandring med kameran i handen.

En vandring för att låta känslor och minnen få välla upp som de vill, så att det sedan finns möjlighet att laga pyspunkan ;).


Minnen av barnen som små, picnic vid "hullebullestenen", åkerbus och söklek med vår käre Springer spaniel...

Skogsdungens variation och mystik...

Så många gånger jag vandrat på dessa platser när jag var sjukskriven med min nacke, när jag varit ledsen, glad, arg eller bara i behov av ensamhet... En gammal skogsdunge märkt av tidens tand, lummig, vildvuxen och ibland lite förfallen.

En gyllene plats för återhämtning utan att behöva åka iväg med bil, en plats att hämta kraft ifrån när "AB Big Family" i kombination med allt annat i livet gör att man inte riktigt räcker till...

Man hinner avhandla mycket under en knapp timmes vandring i naturlig miljö, i sällskap av naturens ljud & dofter!

Många leenden, många tårar och mycket känslor över huvud taget.

Men det är sant som det är sagt - naturen har läkande krafter. Alla borde få ha en naturlig kär plats i sina liv!

Hjärtesorg & minnen för livet!

Tomma platser i verkligheten fylls i våra hjärtan...

Vi har i helgen haft lite förfirande av Prinsessans födelsedag. Min syster med familj, och mamma var här på grillunch och jordgubbstårta. En härlig dag i solen med tid för att bara vara... Men mitt i detta så känns den där intensiva hjärtesorgen...

Kvällen innan brister det lite för Prinsessan när hon inser att det är första firandet av hennes födelsedag utan morfar... så ont det gör i mig när hon kryper intill och gråter, smyger in sin lilla hand i min för att få tröst.
Och när jag åker in till stan nästa dag för att hämta dem allihopa brister det även för mig, alla kategorier... där bakom solglasögonen forsar tårarna, alla minnen och känslor blir så påtagliga, och saknaden - varför måste livet ibland vara så hårt, så smärtsamt, så...?

Så mycket lugn och tröst i naturen

Jag vet svaret inom mig. Lyckan och kärleken har vi till låns, och vi måste ta vara på den - varje dag. Våra minnen finns hos oss - alltid.
Pappa och morfar finns med oss, det är jag fullständigt övertygad om, jag känner det.

Nu stannar jag upp och hamnar lite i funderingar, tillåter mig att försöka komma i fas, ta in...även om det gör ont, så ont. Ett nödvändigt ont för att ta nya tag...

Så mycket vackert, skirt och drömskt...

Underbara vackra svenska sommar, kan man vara annat än tacksam över att få uppleva livet ändå?!

Nostalgi...

Jag rycks in i känslostormar ibland, eller...inte ibland, ofta. Jag brukar säga att jag nog har känslorna utanpå mig...
Jag är vän med mig själv, den jag är och det jag står för. Jag har trygghet, jag har kärlek, jag har så galet mycket vackert omkring mig och så många vackra minnen!

Nu är det ju så att livet inte alltid är enkelt, att vissa minnen gör ont, väldigt ont. Men så kan det ju också vara lite sådär lagom bitterljuvt... kärlek, glädje och sorg ligger så vansinnigt nära varandra att det ibland kan vara svårt att skilja dem åt.

Ofta kan jag av en rörelse, ett ljud, en känsla, en sång, nästan vad som helst ryckas tillbaka i tiden, till något som var.... konstigt det där. Fast jag måste säga att det känns som en gåva. Att våga ta fram dina upplevelser, smaka på dem igen, vårda dem ömt och ta vara på dem som en erfarenhet när du går vidare.

Jag märker att jag tar med mig mina erfarenheter, min magkänsla när jag vandrar i min trädgård och planerar, drömmer och... är. Som den känslomänniska jag är målar jag bilder i mitt inre, kan ibland börja skapa utan skisser, innan inköp, innan...

I mitt liv har jag alltid varit den strukturerade, den planerande, den "duktiga".... i min trädgård går jag mer "all-in", och jag njuter!

På många sätt är jag vid ett vägskäl... vi formar varandra min trädgård och jag, tillsammans med alla vackra minnen och alla erfarenheter.

Njut av er dag!

Vackra gamla ting i trädgården!

Igår fick jag en jättefin gåva! En granne håller på och röjer ur sin bortgångne pappas hus och hade en gammal trästege hon inte visste vad hon skulle göra med, och så tänker hon på mig...gissa om jag är lycklig!
Jag älskar gamla vackra ting med själ och patina, och nu är jag så glad så det pirrar i hela mig - jag tycker den är underbar!
Funderar nu som bäst på hur jag ska använda den, men jag misstänker att jag kommer att prova mig fram lite...

En gammal trästege ska få förgylla en kär plats i trädgården

Tänk att det finns människor som utan att tveka ger bort något som det säkert finns en del minnen och personliga värden i, bara för glädjen av det. Tack finaste!

Stunder som dessa får mig att känna mig så tacksam över de goa människor jag har omkring mig. Människor med stora hjärtan, äkta värme, ödmjukhet och en stor portion erfarenhet av livets olika gåvor och kriser.  Människor utan baktanke, utan egoism och behov av att hävda sig själva... Människor som gör något bra av sin lilla livsryggsäck, utan att kliva över eller på någon annan för att ta sig fram.

Idag har jag också snyftat mig igenom Prinsessans skolavslutning. Jag är ju bara så hopplös på det där! Den blomstertid nu kommer, Idas sommarvisa och otippade Stairway to heaven på akustisk gitarr med finklädda barn och ungdomar.... det bara brister.

Sommarens sista skolavslutning avklarad...

Brister gör det också när jag ser små finklädda barn som gråter över att föräldrarna inte hinner stanna en liten stund på picnic tillsammans med de andra... jag vet verkligen hur svårt det är att få ihop livet ibland, men åh vad ont det gör! För våra små är detta en stor dag och de vill ju så gärna uppleva den tillsammans med oss. En ynka liten timme till... när jag sedan ser att tiden hade kunnat finnas... Aj, mitt hjärta!

Alltför många av oss vuxna tar sig inte riktigt tid att verkligen "se" sina barn och vad de brinner för. Det är vår skyldighet att ta sig ett par timmar då och då, stanna upp på deras villkor och låta dem få känna efter vad de är intresserade av.
När man skaffar barn ingår att kanske stå på en fotbollsplan ett par timmar i veckan, att följa med till lekparken då och då, åka och bada, springa kutryggig efter en liten cykel i flera timmar när de lär sig...vad det nu kan vara. Har man sedan fler barn, ja... då blir det gånger flera! Och ja, låångt upp i tonåren är det så att vara förälder, *ler*.

För mig får barn aldrig bli ett sätt att förverkliga sig själv och sina intressen. Det är en ömsesidig kärlek och respekt för varandra, ett givande och tagande - ett livslångt sådant. Det är definitivt inte alltid roligt, och defintivt inte alltid enkelt.... men det är värt det i längden!

Ikväll tänder vi grillen och hejar fram Sverige till en bättre match än sist ;). Ha en härlig fredagkväll!

//Marie

Naturens makalösa under!

Maj månad är verkligen så underbar! Det är ett skådespel varje dag, en barnkammare, en nystart...

Många klagar över vädret när regnet faller, men hur ofta stannar vi upp och ser det vackra i det? Igår hade jag kunnat stanna bilen var och varannan meter på väg till skolan, för att bara "se". Nu vet jag inte hur bra det hade varit på motorvägen, så jag behöll alla intryck inom mig i stället ;).

Hur vackert är det inte med ett fint, fint vårregn mot allt det riktigt friskt gröna, det nya och fräscha, det överallt blommande? Och tänk hur livgivande det är, och hur gott det luktar! Mmmmm....

Igår kväll efter maten mullrade det till ordentligt där uppe i himlen, en enda gång men rejält! Sedan kikade solen fram, dubbla regnbågar, glitter, glitter i allt det gröna och jättevacker imma på glasen i Lyckans lilla hus.

Prinsessan, jag och mannen greppade kameran, och lite gottis och sprang ut och satte oss med lite tända ljus och bara njöt. Prinsessan ville fota.... så det är hennes förevigande ni ser idag. Härligt va´?!

Vad mysigt det är att ha en underbar plats att sitta och bara vara på. Jag älskar stunder av lugna samtal och vackra intryck. Nu slog i och för sig den stora sorgebomben ner i hjärtat på oss alla, och det blev en stund av tårar och kramar och minnen där inne.... men varför skulle inte det också vara vackert? Det var en stund vi behövde, och jag blir lycklig samtidigt som det gör lite ont, när jag hör vår lilla Sessa resonera över livet.

Vi gjorde en tidig kväll och kröp ner i sängen tillsammans, gosade in oss och är tacksamma att vi har varandra!

Ha nu en skön helg, och glöm inte att njuta av allt ni ser!

//Marie

Trädgårdsdrömmar

Härom dagen belönade jag mig själv. För flera år sedan på en Stockholmsutflykt råkade jag på en så fin trädgårdsbok...som jag då, så klart, inte unnade mig. Har sedan inte hittat den igen, förrän nu...  I veckan kom den i brevlådan,

"Min egen trädgårdsbok"(Ordalaget Bokförlag) - gammeldags med vackra målade motiv och lite foton, flikar som tex "Planering & Inspiration", "Min trädgård", Köksträdgården", "träd & buskar", blommor & lökar" osv. Tomma sidor för egna anteckningar, rutiga sidor för ritningar, fickor för fröpåsar, vackra texter och citat...jag tycker den är så finurlig och vacker.
Det är, hur ska jag beskriva det...? Farmors-känsla i hela boken. SÅ är det, det var därför den tog mitt hjärta med storm! Den påminner mig om min älskade farmor.

Min egen trädgårdsbok - Ordalaget Bokförlag

Ännu har jag inte börjat skriva i den. Tummar på den var och varannan dag, njuter av de vackra bilderna, och texterna. Vill vara säker på vad jag ska föra in i den, så att den verkligen kommer till sin rätt. Blyerts får det nog bli... så fånig man kan vara.

Passar bra ihop med fröpåsarna som kom från Göteborgs botaniska trädgård härom veckan. För inte kunde jag låta bli att beställa...

....vilket påminner mig om att jag borde fylla på frölistan för 2012.

Annars en söndag

• har jag njutit av vårsolen i Lyckans lilla hus. Med snålblåst runt husknutarna kändes det riktigt gott att kisa och blunda mot solen där inne i 14 graders värme. Sätter fart på trädgårdsdrömmarna ordentligt!
• försöker jag nu peppa "gubben min" att köra hem hästskit... ;). Det ser ut som att det ska hålla sig på max -5 grader framöver, vilket skulle passa bra om man som jag vill tjuvstarta säsongen med varmbänkar. I år har jag ju dessutom lyxen att kunna göra dem i växthuset! Egenodlad sallad och lite rädisor i mars...mmmmm.
• Knipsade jag åt mig några äppelkvistar med mig in. Hoppas, hoppas få njuta lite i förtid av äppelblom. Tog också två kvistar från bollpilen med mig in och stack ner i jorden. Om de går att få fart på så har jag i alla fall påbörjat baksidans förvandling...

Så härligt att vi har våren att se fram emot! Och jag... en vår som student. Endast 2 veckor kvar nu! Och en vecka på arbetet.... känns både härligt, och lite, lite sorgligt.

"Människor som lidelsefullt ägnar sig åt sina trädgårdar blir ofta mycket gamla och tycks också bli sällsynt lyckliga på sin ålderdom. Livet förlorar inte sin mening så länge det finns något att se fram emot, och det gör det alltid i en trädgård."  // Citat Lotte Möller, författare

Ode till en underbar barndom!

När jag satte mig vid frukostbordet i morse och tittade ut så slog den ner i magen.....den där känslan av tacksamhet, av lycka och av sorg. Som en liten bomb i magen, poff! Tårar av blandade känslor bara stiger i ögonen och rinner ner för kinderna.... är man lite på gränsen till milt vansinne ibland?  *ler*

Redan på tidigt 70-tal i trädgården!

Jag har skrivit det förr, men jag bär det så djup inom om mig, och det är så mycket "jag", så jag skriver det igen.... jag är så underbart tacksam över min fantastiska barndom, över kärleksfulla föräldrar, en go tvillingsyster, en stor och härlig släkt och en fullkomligt uuunderbar farmor och "låtsasfarfar" som inte kunde ha varit mer riktig än vad han verkligen var!

Idag återkom känslan över min barndoms somrar där ute på ön, på farmors sommarställe som sedan blev permanent boende. Hur vi samlades hela tjocka släkten för midsommar, med massor av glädje, gemenskap och kärlek....

Hur vi barn barfota sprang omkring i den stora blomstrande trädgården och fantiserade och lekte, hur vi åkte rutschkana (egenhändigt byggd av farfar) ner i bassängen, hur vi lekte i lekstugan som farfar hade byggt åt oss, hur vi mumsade i oss från trädgårdslandet och från alla frukter och bär som bjöds, hur vi tillsammans gick ner till sjön och badade, lät hundarna bada och leka i vattenbrynet, fiske på bryggan sent om kvällen när myggorna började bitas.... och när det började skymma satt vi där på den lilla verandan med öppen spis och flyttade runt allihopa vartefter vi antingen började frysa eller tyckte det var för varmt vid elden...runt, runt, runt ;).

Och varje år sa farmor och de vuxna..."ikväll barn får ni vara vakna huur länge som helst"! Och det var vi - i våra nattlinnen sprang vi barfota omkring i det daggvåta gräset och bara LEVDE!

Och vi följde med de vuxna ner till dansbanan och lyssnade på dragspel och sång, dansade snoa med farmor och lyftes högt, högt och runt, runt i en enda salig lycka. Och på vägen hem skojade de alltid..."akta grävlingen, han kommer!"...

På morgonen när vi vaknade sicksackade vi över trötta släktingar utplacerade på madrasser i hela stugan, och till frukost vankades rester och farmors goda fika!

Åh, vad jag är glad och tacksam över denna fantastiska barndom. Och vad jag önskar att de alla kunde vara här hos mig idag i min trädgård och bli återgäldade på samma underbara sätt.

Ha en underbar dag allihopa, och ta vara på era guldkorn i vardagen! //Marie