Kan inte låta bli!

Magiska kvällar i solljuset

Jag som trodde att min bloggtid var över, riktigt över... men det är nog så, att jag kan inte låta bli att dela med mig!
Så här med lite distans så tror jag att det bara var för mycket, av allt. Ett riktigt tufft år bakom mig med både sorger och bedrövelser, studier, högt familjetempo...inte så konstigt att det bara känns som "Stopp & stanna".

Flikrabarber och tulpan

Utslagen i solen

Men när jag mår som bäst, när det sprudlar och spritter i hjärtat mitt - det måste ju delas! Så här är jag, just nu och för stunden. Kanske inte så frekvent, men det är ju inte det som har betydelse.

Ännu en magisk kväll i solskimmer. Tänk att nu kunna sitta i linne och shorts, äntligen. För bara 8 veckor sedan låg snötäcket kvar.... Men nu njuter vi, för fullt!!

Dagen har tillbringats på Prinsessans första poolspel i fotboll. Maken och jag bemannade kiosken och hamburgergrillningen. Och så hände det... hon gjorde sitt allra första mål! Som hon strålar av glädje denna underbara lilla varelse :-). Gemenskapen, alla leenden och kramar - hoppas de alla förmår att behålla det unika, kravlösa, fantastiska. Vi får hjälpa dem efter bästa förmåga.

Resten av dagen i trädgården, så klart! Rensa huvudet från tankar, jobba fysiskt och koncentrerat, planera fortsättningen, drömma.... Det finns inget annat som skänker mig sådan "frihet". Jo, havet möjligen. Det är så häftigt!

Nu bänkar vi oss för fler svenska framgångar ikväll! Heja Sverige :-)

Livet är allt bra härligt!

Prunus-blom i all sin härlighet!

Den här våren blev underlig. Inte bara för att den är så sen, och nästan allt i växtlighet kommer samtidigt. Även jag själv är lite underlig, fast egentligen på ett bra sätt.

Magnolia ´Lionel Messel´

Jag är ovanligt lugn! Till en början ville jag som vanligt allt på en gång, och helst igår... men nu har lugnet drabbat mig.
Visst gör jag fortfarande stora planer i huvudet, men faktiskt så känns det ganska behagligt att låta planerna gro lite till där inne. Tänker att de kanske blir ännu bättre :-).

Den här praktikperioden har gjort mig gott. Sju av nio veckor har passerat. Nio veckor, det lät som jättelänge...
Och som jag har njutit, av varje sekund. Ni vet de där nätterna när det känns som man inte har sovit en endaste blund, och huvudet är tungt som bly och kroppen inte vill lyda? Inte ens de dagarna har snott min arbetsglädje!

Min praktik har jag fått tillbringa på en gård där man med deltagare håller på att bygga upp en hälsoträdgård med tillhörande växthus och olika verksamheter.
Det kändes som en evighet den egentliga lilla tiden det tog att skapa ett ömsesidigt förtroende med deltagarna, men när det lossnade - eufori!
Och med personalen på plats har det känts "som hemma" från första stund. Jag tror att det här är lite min grej, kombinationen växter och människor.

Amelanchier lamarckii

Undrar vad framtiden bär med sig åt mig...?

Tänk att våren kom till slut. Som en mindre explosion bara. Jag fullkomligt älskar att vandra runt i trädgården och naturen tidig morgon innan alla vaknar. När solen stiger och kikar fram mellan nyutsprungna blad i trädtopparna, ibland med nattens regnglitter som ackompanjemang. Mmmmm.
Och kvällarna, lika magiska de. Massor med energipoäng, helt gratis!

Verkligheten pockar trots allt på i mellan varven, och jag jobbar lite med några skoluppgifter till och från. Och tematrädgårdsprojekt... snart står vi där!

Sista veckan i maj är det äntligen dags för vår trädgårdsresa i London-omgivningarna. Men sen...direkt ner till nedre delen av Drömparken i Enköping och våra väntande jordplättar.

Livet är allt bra härligt! Utan alla sorger och bedrövelser av olika de slag skulle vi aldrig någonsin njuta så som vi gör just nu :-)

Ljuvliga tider!

Äntligen vår!

Inte ens regnet kan få mig att tappa min vårgnista som nu blossar för fullt! Så underbart ljuvligt det är att äntligen kunna frossa i trädgårdssysslor igen - Lycka, stor lycka!

Glada färgklickar

Helgen som var blev den första riktiga trädgårdshelgen. Känner igen mig själv med att gå "all in" och knappt vilja bryta för mat.... tänk att det kan bli så jobbigt med ett måste som mat?!
Och ömmande kropp... välkommen träningsvärk!

Och det där med trädgårdsabstinens är väl också ett fenomen! Att behöva gå till jobbet eller skolan...NEJ, det finns ju massor med annat skoj kvar att göra!

Men vilken tur då att jag är ute på världens bästa praktik i ännu några veckor, och sedan London, och sedan bygga tematrädgårdar, och sedan.....

Nana nana na na :P. Nej, förlåt..... Men jag är bara såå lyckligt lottad!! Precis just så här vill jag ha det för alltid....

Kram på er!

I väntan på magnoliablom

Vissa dagar...

.....är bara så fantastiskt energirika och fulla av glädje - trots (eller kanske på grund av?!) sorg, trötthet, ilska, värk och en massa måsten ibland, så är livet härligt och väldigt, väldigt fantastiskt!

 

Tänk att få vara med på en sån här häftig resa ändå...

Jag skulle kunna skriva massor om detta, en bok minst ;), men med risk för att det blir luddigt, suddigt och rörigt ger jag var och en möjlighet att själva fylla i luckorna!!

Tänk.......vilken häftig resa vi gör :D

Jag ville bara påminna dig om det idag!

 

KRAM



Inspiration & energi!

Lika tufft och kämpigt som vi till och från har det med studietakten, lika mycket energi och inspiration får vi av varandra!

Tack och lov för att vi får leva ut våra drömmar varje dag, att vi brinner för det vi gör och att vi bryter av med dessa fantastiska dagar som ger så mycket!

Jag bara älskar alla goa, glada skratt, alla lysande ögon, alla härliga förslag och kompositioner, alla underbara människor - det är bra fantastiskt ändå!

Sommarlycklig!

´Floristan´

Trots att maken nu har avslutat sin semester blev det här en perfekt dag! Prinsessan är nöjd med livet, cyklar, leker, badar,varierar hemmavistelse med kompisvistelse, filosoferar, hjälper till lite med småplock inne & ute .... vad härligt det är med nöjda, självständiga, glada, sommarlovslediga barn!
Tonårskillarna - ja, de verkar rätt nöjda med tillvaron de också så här mitt i sommaren. Sovmorgon (eller, det är ju passerat lunchtid när de kommer upp...rufsiga & lagom mosiga. Vända på dygnet, nähä!), är det bästa som finns i deras liv tror jag.

Själv har jag bara haft utevistelse idag, känner jag nu.... solbruna armar, jordiga händer, smutsiga fötter, rufsig i håret - och jag stormtrivs!

 I eftermiddags när jag skulle hämta hem en son från badet "råkade" jag åka förbi handelsträdgården....det var ju liksom precis nästgårds. Tänkte bara titta lite, hrm ... Nu vet vi ju alla att det inte bara går att titta...eller hur? Och särskilt inte när man  nyligen blivit galet inspirerad av andra precis lika tokiga trädgårdsmänniskor... så är det bara!

Så bak i bilen på vägen hem fanns Finnslide Aconogonom x fennicum, Blå bolltistel Echinops bannaticus ´Taplow Blue´ och Rosenstav Liatris spicata ´´Kobold´ och en liten planta (än så länge så!) med Parasollblad Astilboides tabularis...
Jag letade även efter gulbladig fläder, men nix det fanns inte. Men det får väl vänta då, tills jag hittar en eller kan ta en stickling. Väldigt nöjd med inköpen ändå!

I morse när jag var ut i Lyckans lilla hus på min lilla morgonrunda hittade jag så klart fler mogna tomater, men annars hade inget särskilt hänt. Nu i eftermiddag när jag kom ut hade även den röda chilin börjat rodna - på några timmar! Vad spännande trädgårdslivet kan vara, i alla fall om man inte har högre krav än så, *fniss*.

Chili ´Padron´

Jo just ja, soluret sitter nu uppe. Med korrekt tid och allt. Ska det vara så ska det, fast hade jag fått tänka rent estestiskt hade jag ju gärna vänt på det... lite klåda i fingrarna, men nej.
De gamla tegelstenarna vi hade låg här hemma, som vi har använt till pelaren, var inte riktigt av samma mått allihopa. Så lite osymmetri fick sätta sin prägel på det hela, fast det tycker jag är charmigt - det inte helt perfekta alltså. Funderar på om den inte ska putsas lite sen bara... men jag avvaktar tills trädgårdsmurarna bakom är på plats, så ser jag hur det ser ut. Vad projekt man har!

Solur i starkt solsken, får återkomma med bättre bilder....

Lekstugan har också påbörjat sin förändring till kaninhus. Idag har golvet isolerats och fått en skiva på sig. Han kommer att få ett charmigt hus, vår lilla Fluffis. Får väl inte glömma att komplettera med hans namnskylt brevid Prinsessans sen när det är klart för inflytt ;).

Hoppas även ni andra har haft en härlig sommardag. Visst skulle man kunna vänja sig vid det här livet?
Med lite avbrott då & då, så att man inte blir bortskämd eller "blind" för allt det härliga och vackra....

Roadtrips och firande!

Min första semestervecka försvann i total avkoppling med slappande, läsande och allmänt "bara vara". Den andra veckan har varit desto mer händelserik, men ändå - precis som jag vill ha det!

I onsdags fick vi med oss heeela familjen till Kolmården, och en bonus med ena sonens flickvän. Prinsessan var så lycklig att alla var med, det händer ju inte så ofta numera, för tonåringar är ju tonåringar och måste så få vara... Men de stunder vi lyckas är så fantastiska, och vi bara ler och njuter!

Igår firade vi en blivande "ettaplättare" med paket och tårta. Jag minns ju som igår när hon med full fart ville ut i stora vida världen, och med full fart har hon fortsatt!! Hon tar oss med storm varje dag, den lilla fröken...

Kvällen tillbringade vi på Circus Scott - en riktig höjdarpresent visade det sig. Som hon har bubblat och babblat, och innan kvällen var slut hade vi alla träningsvärk i både mage och mungipor av allt skrattande... och vem hamnade i manegen om inte maken!
Prinsessan blev rätt nervös när hon förstod att det faktiskt var sant, och tog emot sin pappa med "kom och sätt dig nu pappa" och klappade på hans stol när numret var över - det får ju vara någon måtta med pinsamheter även om clownerna är på plats... Och till råga på allt, även hennes mamma blev inblandad med den italienska pajasen, som "... blondie"....håhåjaja vilken parodi! Men det bjuder vi på :D.

Idag fortsatte firandet med fjäderbröllopsdag! 16 år.... säger bara wow!
En tur till Zetas trädgårdar med maken, Prinsessan och lilla mamsen i det vackra vädret fick det bli. Härligt med dagsturer och ta vara på det enkla i tillvaron.

Lite mys ikväll, och så fortsätter jag på en egen liten roadtrip i morgon. Några klasskompisar och jag ska ta en dagstur till vår botaniklärares fantastiska sommarställe (vi har sett foton!).... ska bli jättespännande!

Ha det alldeles underbart där ute i sommarsverige!

Hjärtesorg & minnen för livet!

Tomma platser i verkligheten fylls i våra hjärtan...

Vi har i helgen haft lite förfirande av Prinsessans födelsedag. Min syster med familj, och mamma var här på grillunch och jordgubbstårta. En härlig dag i solen med tid för att bara vara... Men mitt i detta så känns den där intensiva hjärtesorgen...

Kvällen innan brister det lite för Prinsessan när hon inser att det är första firandet av hennes födelsedag utan morfar... så ont det gör i mig när hon kryper intill och gråter, smyger in sin lilla hand i min för att få tröst.
Och när jag åker in till stan nästa dag för att hämta dem allihopa brister det även för mig, alla kategorier... där bakom solglasögonen forsar tårarna, alla minnen och känslor blir så påtagliga, och saknaden - varför måste livet ibland vara så hårt, så smärtsamt, så...?

Så mycket lugn och tröst i naturen

Jag vet svaret inom mig. Lyckan och kärleken har vi till låns, och vi måste ta vara på den - varje dag. Våra minnen finns hos oss - alltid.
Pappa och morfar finns med oss, det är jag fullständigt övertygad om, jag känner det.

Nu stannar jag upp och hamnar lite i funderingar, tillåter mig att försöka komma i fas, ta in...även om det gör ont, så ont. Ett nödvändigt ont för att ta nya tag...

Så mycket vackert, skirt och drömskt...

Underbara vackra svenska sommar, kan man vara annat än tacksam över att få uppleva livet ändå?!

Nostalgi...

Jag rycks in i känslostormar ibland, eller...inte ibland, ofta. Jag brukar säga att jag nog har känslorna utanpå mig...
Jag är vän med mig själv, den jag är och det jag står för. Jag har trygghet, jag har kärlek, jag har så galet mycket vackert omkring mig och så många vackra minnen!

Nu är det ju så att livet inte alltid är enkelt, att vissa minnen gör ont, väldigt ont. Men så kan det ju också vara lite sådär lagom bitterljuvt... kärlek, glädje och sorg ligger så vansinnigt nära varandra att det ibland kan vara svårt att skilja dem åt.

Ofta kan jag av en rörelse, ett ljud, en känsla, en sång, nästan vad som helst ryckas tillbaka i tiden, till något som var.... konstigt det där. Fast jag måste säga att det känns som en gåva. Att våga ta fram dina upplevelser, smaka på dem igen, vårda dem ömt och ta vara på dem som en erfarenhet när du går vidare.

Jag märker att jag tar med mig mina erfarenheter, min magkänsla när jag vandrar i min trädgård och planerar, drömmer och... är. Som den känslomänniska jag är målar jag bilder i mitt inre, kan ibland börja skapa utan skisser, innan inköp, innan...

I mitt liv har jag alltid varit den strukturerade, den planerande, den "duktiga".... i min trädgård går jag mer "all-in", och jag njuter!

På många sätt är jag vid ett vägskäl... vi formar varandra min trädgård och jag, tillsammans med alla vackra minnen och alla erfarenheter.

Njut av er dag!

Freeze the moment!

Att somna i växthuset och vakna av att solstrålarna leker i ditt ansikte där de tittar fram mellan trädkronorna, och med en kisse som förnöjt spinner på ditt bröst.... DET är något som alla borde få uppleva :D.

Freeze the moment!

Att vakna lycklig!

Ljuvliga sommarkväll!

Ljuvliga sommarkväll!

En fullkomligt underbar sommarkväll blev det helt plötsligt igår! Hela familjen samlad med lite, nej stor så klart, bonus av ena sonens flickvän. Helt stilla, klarblå himmel, grillen tänd... ett enda lyckoskimmer :).

Prinsessan och maken buggade för fullt i solnedgången, och hon strååålade!

Och så var det fotbolls-EM... Fotboll är på skoj.... ;) .... Vi slocknade lika snabbt som landslaget, men det kommer fler chanser!

Underbara älskade!

Ta vara på varje lyckostund! // Kram Marie

Mosters lilla gull!



Idag tog min äldsta systerdotter studenten! Solen sken dagen till ära och lyckan liksom bara strålade emot oss alla. Väntan blev lång, då hennes klass var en av de sista som sprang ut...

Hur hände det här?... När blev mosters första lilla gull (jag har ju två till *ler*) en vacker och galet begåvad ung kvinna med framtiden vid sina fötter?! Den där rultiga lilla skruttan med sina lysande ögon och storlockiga hår som tog oss med storm!
Idag tog hon också oss med storm...för nog står man där och gråter ikapp med hennes lyckotårar. Det bara griper tag i mitt hjärta utan förvarning, men det bjuder jag på en härlig dag som denna!

Det är ju faktiskt sant - den ljusnande framtiden är er! Ta väl vara på den och njut av stunden alla underbara kämpande ungdomar. Det är inte helt lätt att vara ung idag, så de gör det bra - både med och utan hjälp av oss vuxna.

Idag har vi också ordnat något som ger oss en speciell jul, och en förhoppningsvis kick-start på nästa år... Käraste mamma bjuder oss alla, inklusive henne själv, på en resa till Thailand. Saknaden efter pappa är så väldigt, väldigt stor, och det känns som vi alla behöver komma bort och bara ta hand om varandra en tid, koppla av, uppleva, stanna upp, ta vara på..... 11 personer samlade, alla våra fantastiska ungdomar och barn tillsammans - som jag längtar att få se och höra dem!

Ha en underbar helg! //Marie

Tulpaner och lyckorus!

Tulpanfestival Stockholm 2012

Igår var vi på tulpanfestival i Kungsträdgården i Stockholm. Jag erkänner att lök & knöl inte riktigt har funnits i min värld tidigare... Men vad gör denna utbildning med mig?? Så galet mycket tankar och ideér, jag blir helt betagen i såå mycket, hela tiden.... Andas djupt, sansa mig, smält intrycken ;). En föreläsning om lökväxter "in natural" tog mig med storm.

Över huvud taget så känns det som att jag i dessa dagar går omkring i ett lyckorus. Tänk att varje dag få omge sig med sitt största intresse, lära sig så mycket, träffa lika galna trädgårdsnördar med all den energi det ger. Ett leende på läpparna, HUR trött och hängig jag än känner mig. Må det fortsätta!

Entrén till Lyckans lilla hus, och potatislandet...färskpotatis till midsommar?!

När jag kommer hem om eftermiddagarna i detta underbara väder vi har fått så bara njuter jag av tillvaron. Ikväll blev zinkhjärtat på dörren fyllt med tulpan, rhododendron och daggkåpeblad. Sommar, sommar, sommar...

//Marie

Ljuvliga sommarkväll!

Så fantastiskt härligt det är med en ljummen sommarkväll! En vanlig måndag förvandlas till fest när du kan sitta ute och äta din middag i lätt, varm bris och lyssna till fågelkvitter. Alla vackra intryck som bara matas fram till näthinnan och fastnar likt klistermärken ;).

I skolan blir vi lite bortskämda med växtvandringar, och för varje dag som går blir vi mer och mer "förstörda"... våra huvuden går som på en tennismatch under den kortaste promenad. Funderingar, kommentarer och pluggande i verkligheten äger konstant rum i 25 vackra huvuden, haha.

Inte lika trevligt var det att ha arboristen på besök igår kväll. Eller, jo han var ju jättetrevlig, och fantastiskt duktig. En massa förklaringar och material till min uppgift som ska in i december samlar jag ju på mig... MEN.

Trots mailkontakt under en längre tid tror jag inte att vår ek var riktigt som han hade förväntat sig. Han blev först knäpptyst...och sen OJ, var det såå illa!

Hade det varit inne i stan, hade polis och brandkår omedelbums fått spärra av efter konstens alla regler. Ett riktigt högriskträd är det vi numera har på tomten... och billigt kommer det inte att bli förvarnade han oss om (väntar på prisuppgift från ett rekommenderat företag...).

 Tack, det blir ingen semester i år heller då med andra ord. Tur vi har det så vackert här då, men att bryta vardagen något år ibland vore ju kanske kul...och i år hade det varit väldigt välkommet efter allt elände. MEN, det kommer fler år.
Det var ju det där med i-landsproblemen, ni vet.

Nu ska jag ut och ta vara på resten av kvällen. Mumsa lite färsk basilika, se hur det knakar i mina små chilis och tomater som redan frodas ute i växthuset, smida planer och bara njuuuuuta!

Kram så länge!

I morgon

Väntar Stockholm med tulpanfestival, föreläsningar och vackert sommarväder. Sämre kan man ju faktiskt ha det, eller hur?

Tacksamhet!

Jag kan inte med ord beskriva den underbara känsla jag får en fredagkväll när jag ganska utmattad i huvudet kommer hem och solen skiner. Mannen fixar fredagsmyset, har hällt upp ett glas vin.... värmen sprider sig i kroppen och jag slappnar av, leendes.

Lugna givande samtal om dagen som gått, och sen.... en tur ut i Lyckans lilla hus. Hade egentligen tänkt pyssla lite med plantor där ute, men känslan av lugn och glädje bara nockar mig - så jag landar i vilstolen och bara njuuuuter, stort! Alla planer får vila, all energi ligger på "hold", kameran kan vänta, studielitteraturen även så...

Kissen smyger utanför (han har lite svårt att vänja sig vid att se och synas på det där underliga viset som ett växthus ger möjlighet till, underligt det där...), fåglarna kvittrar, den klarblå himlen börjar färgas svagt rosa utanför....naturens skådespel helt enkelt!

Dessa stunder gör mig så oerhört tacksam över livet och allt vi får uppleva. Jag känner verkligen starkt att jag lever som bäst just nu, just här.... jag är lyckligt lottad! Jag är trygg, jag är stark, jag är glad, jag är lugn, jag är älskad..... Kan det bli bättre?

Ha en underbar helg, och ta vara på varje sekund!

Mot alla odds!

Det är inte så ofta jag tittar på tv, och särskilt inte följer serier av olika slag. Kvällarna liksom bara försvinner...och än värre på sommarhalvåret ;).

Igår kväll såg jag för första gången "Mot alla odds", en serie om en grupp människor med olika funktionshinder som ska ta sig fram i Afrikas vildmark.
Programmet som sådant kanske inte är så lysande, men jag fascineras verkligen av människors inneboende styrka, av reaktioner och känslor i kris, av gruppdynamik, av.... människor helt enkelt!

Jag lever mig in i, jag analyserar och funderar...jag vill hjälpa till, jag vill vara med och diskutera, påverka, hålla om, pusha...

Jodå så att...köksbänken i februari!

Livet består ju av så många utmaningar, och var och en av oss kommer ett antal gånger genomgå kriser av olika sort.
Dock är det inte så många som får gå genom livet med något funktionshinder, och det kanske kan vara svårt att sätta sig in hur det kan vara.
Funktionshinder är ju inte alltid synliga, och kan vara såväl psykiska som fysiska, och av olika grad. En del hinder är övergående, en del blir jättemycket bättre med tiden och en hel del är bestående och för alltid.... Gemensamt har de dock att det har stor inverkan för den "drabbade" och dennes närmaste.
Jag kan bli oerhört frustrerad av människor som påstår att alla på denna jord har samma förutsättningar, och kan göra samma val för sitt egna liv... vad har dessa människor själva upplevt, vad har de för empati och förmåga till förståelse? Dessa människor gör mig rädd...Men nog om det nu.

hmm, saknar min dator och redigeringsprogrammet...

Mitt engagemang i dessa frågor är stort, och jag inser att det är ännu något jag brinner för.
Eftersom jag själv vet vad det kan innebära, och har tagit mig igenom många personliga utmaningar och kamper genom åren skulle jag mycket väl kunna tänka mig att göra något för att hjälpa och underlätta.
Tänk om det skulle gå att kombinera, mina brinnande intressen.... människor, djur och trädgård/natur. Jag vet själv vilken jättestor betydelse och inverkan dessa ting har på rehabilitering och tillfrisknande. Hmmm, vi får se vad framtiden har att erbjuda.

Framtiden.... det finns så mycket spännande framför mig så jag har fjärilar i magen av förväntan!! Olyckskorpar har visst kraxat om hur jag ska fixa mina kommande utmaningar med min skada... Men jag kan bara säga - jag VET vad jag ger mig in på, jag VET vad jag vill, och jag VET var min absoluta gräns går! Visst, jag har troligen för alltid viss värk och annat trist, och ja, en del nätter och vissa dagar skulle jag fortfarande kunna gräva ner mig och bara gråta.... MEN, det GER mig så mycket mer positivt i gengäld den väg jag nu har valt! Jag kommer aldrig någonsin att tillåta mig själv att falla tillbaka 14 år i tiden och riskera något. Jag VET vad jag gör, :D

För övrigt

• Njuter jag av en underbar vecka! Promenader, växthuspyssel, familjetid....
• Längtar jag efter att på riktigt få komma ut i Lyckan lilla hus och inreda, plantera, "bara vara"...
• Ger jag nu upp om att i tid få tag i den sista boken till utbildningen. Jag har provat alla vägar jag kan komma på, och överallt väntar man på att förlaget ska trycka upp fler exemplar... Någon som ev. har Den nya nordiska floran på en hylla och dammar? ;)
• Funderar jag på var jag ska ställa nästa omgång frösådder som snart står på tur... om 2-3 veckor är det mycket som ska ner i myllan!
• Så tror jag min fikonplanta bär frukt!

Sköt om er nu!

Så underbart det är!

Jag motade bort hängigheten och mår såå bra! Skulle lätt kunna vänja mig vid det här livet... lagom tidig uppgång på morgonen, vinka av Prinsessan vid skolbussen (gissa om hon stolt åkte för första gången i morse?!), ta en rask morgonpromenad på ca 40-45 minuter, jobba några timmar, hämta Prinsessan tidig eftermiddag, fixa och förbereda för resten av dagen/kvällen och bara nöjd och glad ha kvällen fri för vad som faller en in... vilken drömtillvaro! Hoppas verkligen att de som har möjlighet till detta liv njuter i fulla drag och förstår att uppskatta det ordentligt.
Jag njuter i alla fall av den här veckan!

På förmiddagen var jag till min praktikplats och hälsade på. Fick en rundvandring på 7000 kvm växthus och odling. WOW!
Ett rent familjeföretag med drygt 80 år på nacken, och en massa utveckling och historia. Full av energi och beundran åkte jag därifrån. Ser verkligen fram emot mina 4 veckor där!

Från praktikplatsen till färgaffären... köpte en laserande färg i tjärbrunt till mina odlingsbänkar. Jag vill ha en skyddande men så naturlig look som möjligt.

Jag väntar som bekant inte på att skrida till verket...jag sköt upp lunchen och klev in i Lyckans lilla hus och gick in i min egna lilla värld en stund.

Resultatet? Jag är helnöjd! Jisses vilket vackert material trä är...och med rätt förutsättningar framträder det såå fint. Funderar på om jag ska köra två strykningar eller ej, men har inte bestämt mig...vad säger ni?

Varmt och naturligt

Skimrar som guld i solljuset!

När jag stod där inne och målade så kom jag att tänka på den ljuskronan jag har sett ut...funderade ju över färgen (vit eller "rostbrun"), men jag tror detta har gett mig svaret ;). Får se om jag får tag i den, eller kanske kan önska mig fint till födelsedagen.

Kram Kram

Vägen hem....

Jag bara älskar de där stunderna i bilen, med radion på, lugnt på vägarna, vackra saker susar förbi där utanför.....ett lugn och ett litet lyckorus sprider sig. Så där så man sitter och nynnar glatt (och ibland sjunger för full hals, ensam i bilen alltså *ler*), och får lite tårar i ögonvrån av glädje.

På väg till jobbet en tidig morgon...

Har ni tänkt på hur mycket vi kan missa när vi stressar på i vardagen? Vet inte om det är åldern eller vad det är....men jag förvånas över hur mycket mer uppmärksam jag är nu än för 10 år sedan, som att ett extra sinne har dykt upp bara så där!

Jag går igång på en läcker måne på himlen på väg till jobbet, svävande dimstråk över vägen, travhästens flygande steg och vajande man där ute på åkern, solens starka sken på väg ner bakom träden, iskristallerna på grenarna, mitt vilande växthus som bara väntar där uppe bakom krönet av huset.... man borde ha en inbyggd kamera i ögonen, klick, klick, klick. Som jag önskar att jag kunde förmedla den där känslan vidare till alla jag möter i de där stunderna!

Och att jag hade förmågan att behålla den lite längre när jag kommer hem och öppnar dörren och kliver in i havet av båtar (läs:skor) och kläder på hallgolvet, tillknölade kuddar och filtar i soffan, smulorna och disken på köksbänken, det tomma kylskåpet.....................The life of a tonårsmamma?

Men vad sjutton, det är en kort, kort tid av en speciell period, som jag faktiskt kan garva mig fördärvad åt ibland också. Jag ääälskar min stora bullriga, men också lika känslofulla familj över allt annat på jorden.
 Men det finns också en anledning till att jag är så fruktansvärt glad i mitt eget lilla lyckans hus...... det är mitt space, min energitank - där bestämmer JAG!

Ha en underbar lördag - OCH varmt välkomna säger jag till nya läsare! Spännande att "möta"er... //Marie

För övrigt

• -10 grader idag, men galet vackert i det svaga solskenet
• värmer jag mig gott vid kaminen
• ska jag praktisera "att göra ingenting" så länge jag kan idag...

Långpromenad, snö och massor av energi!

En underbart lugn och skön nyårsafton med trerätters middag tillsammans med maken, dottern, ena sonen och hans flickvän. Lite extra piffigt med maten, men helt opretentiöst.... mys i soffan, kex, ost och vin, lite frukt - kan ju inte bli bättre.

Första dagen på året känns alltid så där härligt fräscht och oskrivet, nyfiket och förväntansfullt, men ändå med ett lugn som är befriande.

Vi tog en långpromenad mannen och jag. Lånade ut Prinsessan till grannen och deras dotter, och fick med oss deras underbara "lilla" Berner Sennertik. Ja, hon är inte ett år ännu, men ja...rätt stor och lufsig, och fullkomligt underbar!

Att man inte gör så oftare, lånar när längtan efter hund blir så där obeskrivligt stor... det ger så mycket energi! De där sammetslena bruna ögonen, den där livfullheten och glädjen - det smittar ju så.

När vi vände efter ca 3 km och vände hemåt mötte vi vintern.... små, små snöflingor som under vägen blev större och större. Det är ju vansinnigt vackert när det vita täcket lägger sig över åkrar och träd som ett värmande täcke.

Och så härligt när man ser lyckan i barnens ögon när de kastar på sig kläder och springer ut för att känna om det är kramsnö, rosor på kinderna och röda små näsor.

Den har dagen kunde inte ha börjat bättre, och känslan ska försöka bevaras - jajamen. Nu kör vi 2012!

Ha en underbar första dag på det nya året vänner! // Marie

Livet är gött!

Som jag njuter här hemma! Äntligen känns livet gött att leva igen...

Sovmorgon kunde man ju i och för sig glömma i morse, Prinsessan är lite "på" så fort hon slagit upp sina vackra blå. Då skulle vi läsa ABC-boken i halvmörkret, med mammas grusiga ögon...hrm, hon läste och jag hummade lite snällt ;).

Ingen stress i världen rår på mig nu när jag får stanna upp i min egen värld. Till och med lite städning kändes riktigt mysigt idag!? Det kunde ju få hålla i sig...

Sen kom vi äntligen till skott och bakade våra stora pepparkakshjärtan till våra köksfönster. Ingen jul utan dem... Och himlars vad hon kunde baka den lilla dottern. Och spritsa namn, och bokstavera och fotografera... Hon börjar visst bli stor hon också!

I morgon lånar vi ut vår Prinsessa till mormor och morfar, för att fixa lite julklappar och julmat. Lite mys på tu man hand med mannen i huset ett par timmar, och sen hem till stora familjemyset här hemma! Myskläder på, tända ljus och kamin, spela spel och titta på film...

Alla ska vara med ;-)

Livet ÄR gött! //Kram Marie