Framtidsdrömmar...

Min dröm för framtiden, för när jag blir stor...har alltid varit att jobba med människor på något sätt. Från reseledare, till sjukgymnast, till sjuksköterska, till barnmorska.... åh, att få vara den som hjälper barn till världen, som får vara delaktig i det största som kan hända oss människor och göra det till den bästa upplevelse som bara går!



Drömmande tillvaro

Visst är det underbart med drömmar!? Man kan liksom försvinna in i sina drömmar & bara bli allt man vill, precis som barnen. Barnen som verkligen har den där förmågan och tilltron på sig själva, att de ska bli eller till och med redan ÄR det där de drömmer om.

Men, livet tar sina egna svängningar ibland...till och med drastiska svängningar, men det har något gott med sig till slut det med, fast man just då aldrig kan tro det.

Min allra högsta dröm just nu... är att få läsa till trädgårdsmästare! Bli kunnig, proffsig, få en större grön värld!
För mig skulle det också innebära en ny väg till att jobba med människor. Det finns så många stickspår i den gröna näringen som verkligen lockar mig...

Parkmiljö sommaren 2011

Undrar om drömmen kan bli sann en dag?
Tills vidare gnor jag på som en glad och lycklig amatör, och suger i mig kunskap från allt och alla. Det är inte helt fel det heller!

Ta vara på er! // Kram Marie

Trädgårdslängtan!

Blandad kompott

I min längtan efter både lugn och trädgård känner jag mig lätt förvirrad just nu....

Undrar om min rastlöshet efter trädgårdsarbetet beror på att växthuset blev klart så sent in på hösten... jag hann liksom aldrig med att utnyttja det fullt ut? Alla mina planer bara pyr, och jag är så full av förväntan och glädje.

Tänk att det där vackra huset där ute verkligen är mitt! Och tänk, det finns inte ett enda som liknar det. Det är verkligen, verkligen helt unikt - skapat efter de förutsättningar och material vi gavs och planerat helt och hållet på egen hand.
Att vi lyckades till slut....

Det lätt "påtvingade" lugnet från rådande årstid gör i alla fall att jag tar mig tid till att fundera och planera mer än vad jag normalt gör. Min lilla blommiga bok börjar bli full av urklipp och anteckningar... Tidnings - och bokinköpen blir många, och önskelistan lååång.

Min längtan efter att få känna myllan i händerna stillar jag genom att pula med hyacinter, mossa och en och annan fruktkärna som pillas ur citroner, apelsiner och....

Till och med någon enstaka kollega har insett mina behov, och tog med sig lite frön från sin resa.;). Att jag utan att veta om det får kollegorna att knalla runt på sin semester och leta febrilt efter något som kan glädja lilla mig. Visst är det för gulligt?!

Intensivt 2012...

Jag har suttit i några timmar med min lilla blommiga trädgårdsbok sedan jag kom hem från arbetet ikväll.
Tiden går så himla fort när man får sitta och bara "snöa in" på alla tankar, drömmar och ideer för trädgården. Jag skriver, ritar, klipper och klistrar...

Kan bara konstatera att det blir ett intensivt år, 2012. HÄRLIGT!

God kväll i stugorna! Kram Marie

Lussebak..

Här hos mig har det bakats lussemuffins idag.

Jag är ingen fantast av russin, och särskilt inte russin som bakats i ugn... hela min kropp protesterar, och kårar går efter ryggraden. Får jag ett russin i min mun från ett bakverk, så MÅSTE jag på ett snyggt sätt få det därifrån eller snabbt svälja det utan att tugga... nej, russin i mina lussebullar är tabu!

Så lussemuffins får det bli. Stora, fluffiga, härligt gula med en liten gömma av mandelmassa blandat med riktigt smör i mitten. Ovanpå härligheten ska några mandelflarn trona stolt. Mmmmm, den första tuggan är ljuvlig.!

När våra killar var små tyckte de inte om saffransbullar alls, men det gör de visst nu...hårdvaluta kan jag tala om! Fast och andra sidan är det inte många bakverk i det här huset som hinner landa i frysen alls. Det gör att jag inte längre bakar så ofta, för det känns så tröstlöst att hitta tomma påsar med några bullpapper i inne i frysfacket...

Så idag är det fest! Underbart är visst kort har jag hört... ;).

Ha fin adventskväll trots det bistra busvädret där ute. Varma kramar

Välkommen in...

Idag har jag tagit tillfället i akt att göra klart den  röda lilla kälken från mannens barndom, till vår farstubro. Så nu är det både välkommen in, och välkommen jul!

Välkommen Jul

Har klätt handtagen med mossa, och lagt granris på sitsen. Tillverkade en strut av hönsnät, som fylldes med mossa och nyinköpta hyacinter. De slår  ju inte ut & blommar på farstubron, men jag tycker att knopparna är rätt fascinerande i sig, så de pryder sin plats så här i adventstider ändå.

En liten juleklapp har gjorts av en tom Aladdin-ask, man får ju offra sig för konsten *tihi*. Inklädd med mossa och rött band känns det så där lite naturligt inslaget.

Och välkommen in..

En julröd liten ljuslykta med hjärta kan ju inte bli fel i det här sammanhanget i alla fall!
Jag älskar att tända lite lyktor ute i trädgården i det becksvarta mörkret. Det känns verkligen varmt & välkomnande, även om man bara råkar gå förbi på hundpromenaden (för de är väl de enda som går ut då, alla tåliga hundägare). Förresten så ska väl även våra vänner djuren ha sitt mys, eller hur?!

Nu inväntar vi kvällens lilla adventsbjudning och hoppas på magisk stämning trots att vintervädret uteblir.
Har planer på att riktigt inviga växthuset ikväll, med ljus, rykande glögg, eldkorg och marshaller...hela kitet. Åh så härligt, äntligen!!
En "gammal", hrmf, barndomsvän kommer förbi med make, och gamla dagböcker från när vi var 8-10 år ungefär.
Så i kväll blir det massor av mys, glada skratt, säkert lite glädjetårar, god mat & dryck - HÄRLIGT!

Hoppas ni alla får en jättemysig lördagskväll! //Marie

En underbar & galen familj!

Tagen av stämningen som infinner sig när lugnet efter en hektisk period sänker sig, berusad av glittret från de nyligen framtagna adventsljusstakarna och dåsig av värmen från den sprakande braskaminen slår det mig ännu en gång....
Vilken stor, stor lycka jag har i min underbara, stora och lätt "galna" familj!

Sällan är det som vi alla är samlade numera, hektiskt är tempot allt som oftast, känslor sprutar åt alla håll och kanter, MEN...
Vi vet alla att vi verkligen finns där för varandra, och att alla känslor som sprutar, oavsett om det är ilska, gråt eller skratt beror på ren kärlek.
För det ska gudarna veta, att vi är en familj som känner, som reagerar, som... Oj! ;-)

Ibland när jag ser på mina nära & kära, från lite på avstånd, lite så där i smyg, kan jag stilla undra hur tillvaron ser ut om 10-15 år. Hur ser syskongemenskapen ut, kommer våra barn att vara tajta & umgås så ofta som möjligt, kommer de att "spridas för vinden" av livets tillfälligheter, kommer de att vara lika varandra och välja ungefär samma vägar?... Kommer de att önska sig ett liv för sina familjer som liknar det de själva har haft, eller kommer det att skilja sig markant?

Det är rätt magiskt ändå, att få uppleva det stora med barn & familj, alla känslostormar, alla framsteg, tuffa tider & fantastiska tider... Bara att påminna sig om hur lyckligt lottade vi faktiskt är!

Balans i tillvaron?...

Man borde göra det oftare, stanna upp & ta sig tid. Finna lugnet omkring sig, och framför allt inom sig!

Trevlig helg till er!//Marie

Saffransdoft i adventsstormen...

Vi tog oss till apoteket & matbutiken idag på förmiddagen, Lillsessan och jag. Hade en låång lista som jag skrivit i min vilande, lätt förkylda tillvaro igår. Trodde verkligen att jag skulle ta tag i massor, men orken tryter lite... så vi hoppade faktiskt över en hel del och åkte hem igen.

Ork däremot har den underbara dottern gott om, fast hon också är förkyld! Är det inte lite orättvist?
Om även det vore smittsamt så skulle jag ju vara jätteglad...

Ja, ja, jag vet att när jag väl tar fart, då händer det grejer - så det får vara så här lite lagom lojt nu ett tag till. Det är helt enkelt meningen att jag ska vila och samla kraft, eller hur (håll med nu, så jag kan slappa med gott samvete *ler*)?

Leilas goda saffranskaka

I alla fall så luktar det saffran här i vårt kök. Slängde ihop en saffranskaka som vi tar med oss till grannen och hennes förkylda lill-gäng på eftermiddagen.
 Vi har bestämt att med samma typ av baskilusker, och lika rastlösa knoddar, kan vi ju lika gärna passa på att ses över en liten fika så här när en riktig adventsstorm viner runt husknutarna.

Det ger ju även oss mammor lite ny energi! 
Ha nu en riktigt härlig fredag, och myyys ordentligt! // Kramis

Stort ego?...

Nej jag har INTE drabbats av hybris! För den uppmärksamme så ser det ut som att jag följer min egen blogg :D.
Har fått signaler om att det inte fungerar(har ni problem så kommentera det gärna, och berätta vad som händer), och det vore ju himla trist!
Så jag tänkte att jag testar väl...nu ska jag se om jag kan trolla bort mig också, hihi. Är ju inte riktigt hemma på alla funktioner, nybörjare som jag är *stort garv*

Bland alla er experter där ute finns det kanske någon som vill guida mig i "problemet"? Under inställningar tror jag mig inte hitta något konstigt i alla fall.

Trevlig kväll på er! Jag bjuder på lite fniss så här i förkylningsdimman ;)

Jul i lyckans lilla hus!

Så äntligen! Idag fick jag möjlighet att komma hem i dagsljus... tjoho.

Lillskruttan,om man får säga så om en sexåring (nej, bestämt inte för henne själv), är förkyld och fick följa mig till jobbet på förmiddagen. Kollegan är ÄNTLIGEN tillbaka från sin semester, som en pepparkaka lagom till jul, och så lilla bleka jag , hmm.
I varje fall ville jag inte låta henne rivstarta med min frånvaro, så förmiddag med småhängig dotter fick det bli. Men såå duktig tjej jag har ,*riktigt stolt mamma*!

Hemma igen vid lunch, lite soppa och lite glass, sedan småsprang jag ut i vår lilla skog och tog mossa och granris för att äntligen få skrida till verket med mina planer.

Den lilla kälken konstaterade jag snabbt att jag nog får invänta makens hjälp att få ner... miss i protokollet ;)... suck.
Men i väntan på den så tillverkades i alla fall en liten mossjulklapp och en blomstrut som jag ska ha tillsammans med kälken på min farstubro. Vänta ska ni få se!

 En restbit av ett armeringsnät har fått en ny skrud... Det är det jag har haft mina planer för i växthustaket. Jag klängde och hängde på stege och i takstolar, men skam den som ger sig - nu sitter den där.
Har än så länge bara börjat prova mig fram vad jag ska ha där, men grundtanken ser ni i alla fall på några bilder här...

Inför första advent i växthuset

Armeringsnät i julskrud

Får se vad slutresultatet blir framöver, för riktigt nöjd är jag inte än. Men jag behöver en tur till pyssel- & pyntbutiken någon dag när vi får tid.

Jag älskar kombinationen av det kärvt rostiga och hårda, mot den mjuka härliga mossan så här till jul. Det är ju dessutom lätt att förändra efter säsong...till sommaren kan man ju hänga lite blomster och grönt på tork, och lite annat smått och gott!

Snart dags för lite glöggmys i Lyckans lilla hus!

Nu börjar jag känna lukten av glögg, ljus och lite saffran där ute... Visst är det mysigt när stämningen börjar infinna sig, trots brist på kyla och snö?

Sköt om er så länge! Kram Kram från mig.

Citron, fikon, avokado...& gudomliga små frön!

Som nybliven växthusägare flödar exprimentlustan och inspirationen. Det känns som en jättestor utmaning att behöva invänta våren...
Men lite grann kan man ju ändå förbereda & pyssla med, eller hur?



Citron, fikon & avokado

 Det känns nog lite malplacerat så här när första advent knackar på dörren, men i mitt köksfönster står det faktiskt en liten citronplanta, en avokadplanta och en stickling från grannens fikon...

 Både avokado och citron har jag testat med varierat resultat tidigare. En citronkärna satte jag ner i en kruka med jord när jag var 14 år, och den överlevde och blev ett litet citronträd. Faktum är att det  gav upp och vissnade först förra året, 24 år senare...

Fikon hoppas jag också att jag ska få till, det smakar ju gudomligt gott i de flesta serverade varianter.

Avokado...? Ja, tips tar jag tacksamt emot hur man lyckas bäst med det. Den lilla kärnan satte jag ner på vinst och förlust i somras, och glömde faktiskt helt bort den... men upp kom en livskraftig liten planta!

Apropå livskraft... min syster berättade härom dagen om sin lilla dotters julklappsplaner. Hon har nämligen planerat någon egen liten julklapp för var och en av oss i den närmaste familjen. Till mig hade hon stolt slagit in "frön" från en taggbuske vid skolan... -"för mamma, moster tycker ju såå mycket om sån´t, så jag vill så gärna att hon ska få det!".
Visst är det för gulligt??!!!
Nu visade det sig att de små fröna inte mådde så bra i det lilla paketet, men det skulle syrran hjälpa sitt lilla gudomliga frö att råda bot på med en tur till närmaste plantskola ;)
.
En en riktigt skön tisdagkväll hoppas jag att ni har! // Marie

Så lite tid, så mycket inspiration...

Lätt frustrerad åker jag numera till jobbet...Alldeles för högt tempo, och på tok för mycket att göra ...tidig morgon till sen kväll.
Innan jag är hemma så är jag både helt slut och mörkret har lagt sig. Det gör mig smått "galen" när jag har så mycket i huvudet som vill ut i fingrarna!!

Jag kan till och med vakna på natten, av ingenting, och gå igång på mina planer. Antagligen för att jag är lite rädd att glömma innan jag har gjort verklighet av dem... ;). Men jag ska bli bättre på att skriva ner i min lilla blommiga bok. Just nu är den bara liiite i oordning av en massa urklipp från när jag gick igenom mina gamla tidningar i förra veckan, hrm

Bild från IKEA

Nästa söndag är det första advent, smaka på den... svisch sa det bara!

Jag vill med en gång ta ner den gamla röda kälken och pynta den till farstubron, och jag vill förverkliga min lilla tanke till växthusets innertak, och jag vill baka lussemuffins, plocka fram lite julmys och komma i stämning, och finna lugnet igen...

Kälke från barnofritid.se

Nu kanske många av er tänker "herre jisses människa, slappna av..."?! Vad är det för lugn i den där stressen?!
 Men det är så ,att det är just när jag pular runt med allt det jag har som bilder i mitt huvud ,som jag är som lugnast. Det är då jag trivs som bäst och finner mig fånigt småleendes i min alldeles egna värld.

För visst är det så att vi nog alla har "just det där" inom oss som får oss att må som allra, allra bäst. Och egentligen, i den bästa av världar, är det ju faktiskt just det vi borde fylla vår tillvaro med!

Ha en finfin vecka fram till första advent! //Marie

Vänner för livet!

Åhh, vad en del människor utstrålar genuin värme & kärlek! Det är en häftig känsla när man nästan omgående fattar ömsesidigt tycke för varandra. Människor som man inte behöver träffa särskilt ofta för att underhålla vänskapen ,den bara finns där ändå...

Och när man ses - det kan kännas som igår, man blir varm och lycklig och fylld av energi!

De växer inte på träd dessa fantastiska människor, och det är ofta tillfälligheter som gör att man möts. Jag och min man har en alldeles särskild upplevelse där vi mötte just en sådan fantastisk kvinna.

För drygt 16 år sedan, mitt i natten, unga, nervösa, förväntansfulla, oroliga... alla känslor på en och samma gång...och så finns hon bara där, lugn, trygg, varm, hjärtlig, glad... en alldeles underbar Mona!



Händelsen jag beskriver är våra första barns födelse, tvillingkillarna. Och Mona, hon var den barnmorska som hade hand om oss, från början till slut.
Det var ju en väldigt speciell förlossning eftersom det var 5 veckor för tidigt, och tvillingar, och förstföderska... Det blir ju lite extra påpassning, lite extra pirrigt, lite extra av ALLT!

Och vi har hållit kontakten... 2 år senare, när tredje sonen föddes, erbjöd hon sig att komma in till förlossningen om vi ville.... och vem kom cyklandes i full karriär, fastän hon hade arbetat hela natten? Jo, Mona!
Så alla våra tre underbara killar är förlösta av samma underbara kvinna. Visst är det häftigt, så säg?

När dottern föddes för 6 år sedan var Mona redan pensionär, men hade det inte gott så rackarns fort, så hade vi gärna haft henne hos oss då med, och jag ger mig sjutton på att hon hade kommit!
Men, nu kom hon i alla fall, fast dagen efter ,och hälsade på oss på BB, *ler*

Numera bor vi inte i samma stad, och inte ens i närheten, men vi ses ibland och har kontakt via brev, mail, facebook... och i helgen träffas vi igen!! Precis vad jag behöver efter en lite tuffare tid.

Prata minnen, se killarna och Mona tillsammans...de där små benranglen med blöjor upp till armhålorna är ju numera stora karlar, 1.80-1.85 cm i strumplästen.

Kort och gott - påfyllning av positiv energi och värme som kommer att räcka länge!!!

Hoppas ni alla har några riktigt, riktigt speciella och oväntade vänner, annars står de nog där precis när man minst kan ana - vänner för livet!

Bild lånad från nätet

Dyrt nöje....

För varje dag som går, och för varje gång jag kikar in på alla fina bloggar växer mitt begär (jo, det har faktiskt blivit ett riktigt sån´t)... efter en systemkamera! Det bara sjuder i mig av "Vill ha"... visst låter det hemskt? ;)
Det har gått så långt att jag nästan inte vill fota alls med vår lilla kombinerade foto-& videokamera... jag vill göra så mycket mer, komma så mycket närmare, få andra vyer....gahh!

Tänk om TOMTEN verkligen finns! Åhh, jag ÄR så rackarns snäll, nääästan varje dag...jag lovar!


Bild lånad på nätet

Pengapungen är inte riktigt så fet som jag skulle önska, och det där sparandet man försöker med varje månad... vi har haft så mycket otur med stora saker som går sönder i år. Värmesystemet, frys, torktumlare .... I-landsproblem, verkligen, men inte gratis för det.

Nästa år fyller jag jämnt! Systemkamera & en resa.... åhhh. Man får leva på hoppet :D.

Ta hand om er, och fortsätt inspirera med era fantastiska bilder bara...tihi.

Kram från mig!

Längtan efter ljuset...

Snart kommer den nog...vintern. Tror ni inte det?

Det börjar kännas i luften, det där kyliga, lätt frostiga och klara - särskilt på morgonen. Det är ett fantastiskt skådespel naturen visar upp varje morgon på väg till jobbet!
Jag bara suger i mig av alla intryck, lätt tårögd och varm i hjärtat. Det är så förunderligt, det där med årstider.... och så underbart att få njuta och längta efter var och en av dem.

Våren med allt det ljusa, det nya och pånyttfödda, sommaren med sitt överflöd och sin värme, hösten med sin färgexplosion och sitt lugn, och så vintern med det krispigt kalla och friska.

Nu längtar jag faktiskt...efter ljuset, efter glittret, efter de första stora vackra snöflingorna, efter snölyktor, varm choklad och röda kinder, snöknarr under skorna...

Jag veeet, att jag kommer att förbanna skottandet, skrapa bilrutor både morgon och kväll, byltandet med kläder av och på.... men inte än.

Först tänker jag bli barnsligt förtjust i den första snön, över snöflingor som smälter i ansiktet, över värmen från ljus och sprakande brasa, över tindrande barnaögon och lukten av jul...

Visst längtar man?

5 minuter extra...

Det var vad jag tog mig när jag kom till jobbet i morse.

5 minuter extra av min dag, och jag känner ren och skär lycka........!




5 minuter extra av min dag!

  HA EN UNDERBAR DAG ALLA GOA! //Kram Marie

Rik på eklöv...

Mmmm,det kan jag lugnt säga att jag är *ler*.... Jag klurar och klurar varje år hur jag bäst ska ta tillvara de driiivor av eklöv vi får från våra tre stora ekar på tomten, och några till utanför och på andra sidan huset...

Rikedom av eklöv...

Med allt det otroliga jobb det innebär att kratta ihop, och få bort det från marken ,innan det blir en enda geggamojja av allt, så känns det som att jag skulle vilja kunna ta vara på dem bättre!

Nu har jag sökt information på alla möjliga sidor... många påstår att det går alldeles utmärkt att kompostera rakt av, om man har tålamod innan komposten ska användas... syran i eklöven gör att de inte bryts ner i första taget... 3 år är inte ovanligt innan det börjar hända något.

Andra säger, blanda upp med obrunnen gödsel för att påskynda processen.... Alltså ypperligt bra att använda till odlingslimpor.

Ytterligare kommentarer har också varit att samla eklöv i stora plastsäckar, perforera med en massa små hål och ställ undan där de inte syns, vänta så länge du har tålamod...allt från ett år och framåt och SEN kompostera.

Hmmm, med tanke på att det VARJE år rasar ner lika mycket, så skulle jag nog kunna prova alla varianter flera gånger om.

Odlingslimpa a´ la 2011, med kronärtskocka & majs

 Odlingslimpor har jag redan fyra stycken, och det bär mig emot att odla mer än vad som behövs, och det ska ju dessutom både skötas och tas reda på när skörden bärgas. Inget för den som har ett heltidsjobb och fyra barn/tonåringar alltså... men min tid kommer (Det är så kort tid vi har barnen till låns, så det får vi prioritera!).

Med alla de eklöv vi har, så skulle jag inte ha plats för annat än odlingslimpor på tomten... Nja, lite mer estetiskt än så hade jag tänkt mig. Fast,...kanske ändå kan utnyttjas till viss del i det planerade "wood-landet" där på baksidan...ja, DET ska jag nog klura lite till på!

Stora plastsäckar...det blir himla många det! Undrar om man skulle ta och leta fram några stora plastskynken på metervara och "bara" (det låter bra i alla fall) kratta  upp löven på och knyta igen. Inte så dumt, kanske?

Inser att jag skulle behöva bygga någon variant av jättekompost för att lyckas optimalt. Eller, finns det någon trädgårdstokig som mot all förmodan inte har något att kompostera, så kan jag ju sälja - många bäckar små...och jag är verkligt rik, tihi.

Ja ,det man inte rår på får man försöka ta med en nypa salt, och en stor portion humor, eller hur?

Full med ideer igen...önskar jag hann vara lite mer i trädgården innan det blir mörkt på eftermiddagarna, suck.
 Men, det jag inte hinner nu, det hinner jag en annan gång!
'

Särskilda dagar...

Det blev en ofrivillig liten paus från bloggandet i slutet på den här veckan... ibland inträffar saker som bara får tiden att stanna!

Har den här helgen "bara varit"... stannat upp lite och njutit av mina kära. Igår en mysdag med min lilla prinsessa, min kära syster och hennes yngsta dotter. Badhus, fika, lite mat och mera fika. Prat,prat,prat och massor med kramar.
Lördagskvällen med  dotter,söner, flickvänner och kära maken. Spela spel, prata, tända ljus och mysa...
Idag, hem till mor och far på lite fika hela gänget...

Fars dag är det idag... men jag blir bara lite knäsvag. Behöver vi verkligen b o k a in dessa dagar i våra kalendrar??? Ska vi inte varje dag försöka göra dagen lite bättre, uppmärksamma och visa varandra hur mycket vi uppskattar och älskar?
Det behöver inte vara så stort... det kan vara en klapp på axeln, en kram, en tjänst, en gåva när som helst!

För visst är det lite så att vi människor överlag glömmer bort allt det vackra och fina i vardagen, att vi jagar på i vår stress efter lycka och rikedom, när vi i själva verket redan h a r den, så nära!

Ser åter ut genom fönstret och det grå, disiga ljuset i min trädgård känns inte så där himla dystert i alla fall. Allt har något vackert i sig, så även trädgårdens november - och vintervila.

Inga bilder blir det idag, orden får tala i stället. Kameran har också lite vila ;), och jag ska ta nya tag!

Kram till er alla! //Marie

En naturlig terapi....

Det är lite den betydelsen min trädgård har fått för mig. Aldrig känner jag mig väl så avslappnad, lugn och harmonisk som när jag i lugn och ro får pula runt i min trädgård. Lugn och ro förresten... ibland är det faktiskt också ren och skär avreaktion! Ut med all frustration och stress bara - gräv. lyft och röj, *ler*.
Det gör mig ofta väldigt ont en tid efter,  men jag är så lycklig att jag kan gå ut och avreagera mig på det viset igen!

För det fanns en tid för inte alltför länge sen, när jag tog min hälsa för givet. Jag var stark och vältränad och full med ork och visioner. Sen en otursdag så... olyckan var framme, och livet tog en ny vändning.

Utan att älta många års kamp och strid om det mesta, så kan jag ärligt idag säga att utan min trädgård, och utan naturen inpå husknutarna, utan min underbara familj och till slut en helt otrolig sjukgymnast så har jag nog inte varit den jag är idag - med nya planer för framtiden och erfarenheter som inte alltid varit enkla, men som till slut har gett mig en berikad syn på livet och människor omkring mig.

Jag vet hur läkande & tröstande naturen kan vara, och jag vet hur mycket sinnesfrid man kan få av att bara vara, om man tillåter sig, om man kan, och får.

Idag när jag (och hela min familj...) har genomgått ett antal olika faser sen den där otursdagen, och jag till och med har arbetat heltid i några år, haft en rasande personlig utveckling och begåvats med en underbar dotter till en redan härlig grabbtrio, så önskar jag inget hellre än att ta nya steg på vägen...

Det känns som det är dags att byta spår, jag vill lära mig mer om det jag brinner för ,och kanske någon gång framöver använda den kunskapen till att berika andras liv så som det faktiskt berikar mitt!

Som jag hoppas att jag ska kunna ta tag i det, snart... Men tills vidare, jag är såå nöjd att samla kunskap och inspiration genom alla fina bloggar, böcker och tidningar, allt trädgårdsexprimenterande på min egna speciella amatörnivå.

Tack för att jag får den inspirationen från många av er! 

//Marie

Små, små guldkorn...

När livet ibland känns lite tungt, och jag känner mig trött, stressad, krasslig och lite låååg av saker som jag egentligen inte kan påverka - då samlar jag små, små guldkorn i varje liten stund!

Mälarvy i november

Som idag, en underbar lunchpromenad i frisk, hög luft och solsken vid Mälaren! Mmmm, räcker en stund att njuta av.

Med mobilkameran gör sig bilderna inte  riktigt rättvisa dock... så tänk hur härligt det var i verkligheten!!

Andra små guldkorn.... en kram av barnen, ett litet sms av mannen, att sparka bland höstlöven på marken, ett leende av någon förbipasserande, en tripp ut i växthuset med en rykande kopp kaffe i handen, en spinnande katt på bröstet när jag kryper upp i soffan.... Listan kan göras riktigt lång, och genast känns tillvaron betydligt ljusare!

Kram på er! //Marie

Kunskapstörst!

Jag vet inte var det är jag går igenom just nu...har inte upplevt en sådan kunskapstörst på ... jag vet inte när! Jag fullkomligt kastar mig över tidningar, böcker, bloggar, ser på TV... googlar på allt... om TRÄDGÅRD! Har nästan lite svårt att fokusera på något annat... borde jag söka hjälp, hihi??

Åh, vad jag vill mycket, jag vill lära mig, jag vill göra, jag vill....!!!!! Jag hoppas att min just nu högsta önskan ska slå in, så jag får släcka min kunskapstörst.

Idag med posten kom en bok - Ulla Hasselmarks Fröbok. Jag hade glömt att jag beställt den, eftersom den inte kom med de andra böckerna för några veckor sedan.

 Vilken trevlig överraskning när man lätt sliten på måndagskvällen kommer hem från arbetet. Finns det något mysigare än att hälla upp kaffe i favoritmuggen, tända lite ljus, en brasa i kaminen och krypa upp i bästa soffhörnet och bara njuta av en efterlängtad bok??

Inspiration från vackra böcker

Det finns så många vackra böcker,eller hur? Jag är säker på att ni har någon extra favorit som ni kan tipsa om... själv har jag i alla fall just nu svårt att välja. Jag måste nog försöka sansa mig lite... :-D

Ha det bäst!

Woodland, lund...eller, kärt barn har många namn!

Sim sala bim... woodland!! (vy från sida)

Själv kallar jag min baksida av huset kort och gott för "Omöjlig"... Jag vet, det finns inga omöjliga ytor. Bara mer svårplanerade, arbetskrävande...
Men nu har jag i alla fall börjat skissa på den här ytan, efter att i flera år bara blundat och undvikit att sätta min fot där i onödan...tragiskt eller hur? En trädgård ska ju njutas av, oavsett!

Dock har det varit lite svårt att njuta av baksidan, då det lite grann är en yta som vi inte kan påverka själva riktigt... i alla fall utsikten på den. I ett tidigare inlägg skrev jag om en kommande bebyggelse, då försvinner den sista fria ytan vi har, vår kära lilla skog...då har vi hus precis runt om hela vår tomt! Känns inte riktigt lantligt och så som vi köpte huset, nej.

 Men då! Jag vill skapa en illusion av frihet, lummighet, tystnad och fortsatt lantlighet... Helst snabbväxande, och riktigt, riktigt tåliga växter ska det vara, för det är inte liiite eklöv och ekollon från våra gigantiska tre ekar där bak.... Och rätt mycket ljus och näring tar de nog också?

Planeringsdax! (vy från huset)

Jag har fått så mycket inspiration av att titta runt på alla fina bloggar, så nu känner jag att det är dags att få

till en härlig trädgårdsyta där under ekarna och bland stenarna, blåbärsriset, kantarellerna (vill ha dem kvar!!), och den fullkomligt ojämna marken som det bara säger "klonk" om när man sätter spaden i den....

Så hur angriper man det här bäst? Tonvis med jord, torvblock, specialanpassade växter... Jag har ju en bild på näthinnan, så klart, hur jag skulle vilja ha det. Kunskap och mycket pengar, tihi...nja inte riktigt. Men vilja är det gott om!!

Inte omöjligt...bara krävande (bild tagen utanför tomten från skogen)

Så nu, titta här.... och säg....visst går det?! .... // Marie

Min lilla blommiga...

Den här tiden på året skulle jag inte kunna vara utan den, min lilla blommiga! Hur skulle jag annars komma ihåg alla planer som snurrar i mitt huvud, alla ideer jag kommer på när jag bläddrar i trädgårdstidningar & böcker, alla tips på alla fina bloggar?

Min lilla blommiga

Snabbt skriva & rita i den lilla blommiga, ibland offra en sida i favorittidningen och ta fram sax och lim - in i den lilla blommiga! Det är min egna trädgårdsbok där jag förevigar det som måste kommas ihåg tills det går att gräva & plantera igen, eller tills plånboken tillåter de lite dyrare planerna...hrm.

Det var i denna som jag satt och inredde mitt älskade växthus, redan när maken slet med grunden... Det är i denna jag skriver ner alla nya favoritväxter som ständigt hugger tag i mitt hjärta...
Och det är i denna som jag nu har börjat planera min "omöjliga" baksida av trädgården... mer om det kommer, för jag behöver nog er hjälp med tips och ideer! :-)

Sköt om er! //Marie

Planteringsbord av klass

Här klurat ett tag... om jag skulle ta och flytta ut vårt gamla matsalsbord och göra i ordning till ett planteringsbord av klass!

Det låter kanske lite väl lyxigt. men det har hängt med ett tag och är inte i bästa skick. Dessutom har det inte använts som tänkt från början på bra länge... När vi har gäster så hamnar vi i alla fall samlade i köket, med tända ljus och nära till alla godsaker ;-). Barnen/tonåringarna brukar vara de som ockuperar vardagsrummet, och de vill ju inte hänga runt ett matsalsbord, eller hur?

Allt "rassel" bort, planteringsbord in!

Skulle vara himla snyggt, och praktiskt, med en zinkplåt bockad över bordsskivan, och runt bordsbenen som fyra små skor, hmm.  Zinkplåt förresten, är det något som folk vill bli av med som skrot, eller kostar det skjortan?... Har inte den blekaste! Men "gubben" min är ju bra på att hitta saker, fniss.


Blivande planteringsbord...?

Ett planteringsbord skulle passa perfekt bakom växthuset, i skyddat läge, nära till komposten. Gott om plats för mina gamla fina terrakottakrukor, lite små redskap och annat smått & gott  - och ändå en stor arbetsyta kvar. Under bordet skulle man också kunna göra lite förvaring...

Kanske man skulle spänna en segelduk över som skydd för väder & vind? Nä, nu har jag en så´n där tydlig bild på näthinnan igen, en plan i mitt huvud som helst skulle ha förverkligats igår!!!

I´ll be back!..........  //Marie

Vilka underbara människor!

Jag har inte bloggat särskilt länge, men jag måste redan säga.......Vilka underbara människor det finns i bloggvärlden!! Ytligt? GLÖM DET!
Så mycket tänkvärt, vackert, roligt, härligt som jag har hittat under dessa få veckor har jag inte hittat på flera år tidigare... Så mycket kunskap, så mycket hjälpsamhet och så mycket värme...

Ville bara säga det - det gör mig så himla glad att kika runt på alla fina bloggar, och ni är fullkomligt fantastiska!

Ha det allra, allra bäst i helgen! Kramis Marie

Växthusmys

Idag trotsade vi, dottern och jag, en galet envis hosta och gick ut i växthuset för att fixa till lite. Mannen i huset har om kvällarna fixat med det sista i byggväg och har för enkelhetens skull lämnat allt till nästa dags projekt... vilket har brytt mitt lilla huvud lite grann. Så det var där vi började, med att "strukturera upp" lite. Får se om vi blir populära, *ler*.

Sen ut i förrådet för att se om vi kunde hitta något skoj, men där var nästan lika rörigt, så det enda vi tog med oss var en gammal tråkig smidesljusstake. Nytt liv till den passande ett växthus? Ut i skogen igen!

Ja, men mossa kan ju liksom inte bli fel, mjuk i både form och färg och hållbar så länge man kan önska. Dessutom lätt att förändra med andra tillbehör efter säsong...Men nu fick det duga bra med bara mossa, eftersom lilla prinsessan hade blivit lovad en fikastund när vi var klara. Vissa projekt mår bra av att få växa fram, och vi med!

Tid för avkoppling

Det var inte helt fel att sitta där och mysa med kaffekoppen, och dottern med varm choklad. Fast ganska snart fick jag mysa helt själv, när hon hörde vänner som var ute... ett helt höstlov inne skapar uppdämd energi vet´ja.

Nu är det fredagsmyyyys ;-) ! Kramis

Vägen dit...

Det finns stunder i livet när man tycker att allt står stilla, ibland att det rusar alldeles förfärligt fort, ibland att det är oändligt tungt, ibland att man är så lycklig att man nästan spricker och ibland... att man står vid ett vägskäl.

Men det är ju så det är, det där som kallas livet. Även om vi inte alltid kan påverka våra steg, så är det ju i alla fall upp till oss själva att försöka göra det bästa av varje steg vi tar.
Man snubblar och slår sig ibland, men det läker oftast ganska bra, om än inte alltid helt, och lämnar spår som kallas erfarenheter.

De där vägskälen... skrämmande, spännande.... blunda & chansa, stanna upp & rådfråga, vända om... var och en har vi vårt sätt att tackla vägen här och nu.

Jag har tagit ett litet kliv nu, får se vart det leder... framåt eller bakåt eller någon helt annanstans?!

All lycka på er väg! Kram

Jag är rik!

Det är alldeles sant, jag ÄR rik!!!!!!!! Titt som tätt slår det mig med full kraft bara så där - som en liten smocka i magen, och jag blir alldeles varm...

Jag har fyra, jisses fyyyra, underbara barn, jag som i yngre år inte trodde att jag skulle få några alls. Där slog det också bara till med full kraft - tvillingar det första man får. Rejält ska det vara  ;-).

Jag har en underbar man som ställer upp till 120% när det verkligen gäller, fast ibland får jag truga lite...det hör väl till, *fniss*.

Jag har ett vackert hus på landet, som visserligen inte uppnår sin fulla potential, än... men vadå lite måste man ju ha att jobba på!

Och nu, jag har ett växthus!! Smaka på den........ jag riktigt hoppar till av glädje när det sjunker in.

Jag har föräldrar i livet, och en tvillingsyster som finns där med stöd och kärlek på sina egna små vis...

Jag har hälsan, efter många års kämpande med en nackskada är jag så bra som jag någonsin kan hoppas på, och jag tänker behålla det så!

Jag har ett arbete, jag har planer, jag har..... allt jag kan önska mig!!! Bara påminner mig om det lite så där.

Ta hand om er & det NI har!