Lite gnistrande snö som sprider ljus och glädje!

Det var länge sen sist... lite krasslighet kom i mellan, och ska jag vara riktigt ärlig så tryter krafterna och energin rejält nu.
Så det blir förmodligen lite sporadiska inhopp för min del ett tag till.

Novembermörkret är kompakt, och ruskvädret gör det inte mycket lättare. Det ryktas om snö och kyla de närmaste dagarna, men det känns faktiskt välkommet. Lite gnistrande snö som sprider lite ljus och glädje!

Har faktiskt börjat smyga fram lite adventsljusstakar, bytt gardiner i köket, tagit fram stearinljus i lite juligare färg... och genast sprider sig lite magisk värme i kroppen.

Men i år är det också förenat med en dov smärta, en smärta djupt, djupt i hjärteroten. I takt med att julpyntet plockas fram ökar den i styrka, vrider om och ger en krampaktig känsla i maggropen... Förra året vid den här tiden var allt så annorlunda.

Saknar min pappa så. En stor ilska över att han rycktes ifrån oss så hastigt och så ung.

Det undermedvetna portionerar ut sorgen så att du ska mäkta med att hantera den, det anar jag. Men lika mycket som jag nu längtar efter ledighet och tid för närvaro och samvaro, på ett annat sätt än tidigare under detta hektiska år, lika mycket bävar jag för de känslostormar som anas i mitt inre....

Men som den person jag är, tror jag på att ibland tillåta sig att vara sårbar, släppa kontrollen och bara "go with the flow".......om det så är sorg eller glädje spelar ingen roll!

Tiden kommer inte att läka några sår, de är för djupa. Men tiden ger dig möjlighet att lära dig hantera och ta hand om dina sår på bästa sätt!

De sista skälvande dagarna på terminen försöker jag att ta med så god ro jag kan. Dagens lektion i trädgårdshistoria gav tillräcklig positiv energi att ladda om lite grann - fantastiska föreläsningar varje gång! Det är som att göra en resa varje lektion i detta ämne, och jag älskar att resa! Fantasi, historia, olika länder, olika trädgårdar, nya människor, nya möten...allt detta är resor på sitt egna vis.

Och snart......... sol, värme, bad, upplevelser OCH förhoppningsvis lite gnistrande snö innan dess!

Samlar till vinterförrådet...

Det smyger sig på mig nu....det där lilla vemodet som dyker upp i slutet av sommaren, eller i alla fall i slutet av en ledighet.
Jag försöker ta in så mycket som möjligt av alla lyckostunder, alla vackra bilder och sinnesintryck, samlar på mig i vinterförrådet att ta fram när det är lite mörkt och kanske till och med lite trist...

Inte för att jag kommer att vantrivas i höst och vinter, inte alls! Jag har så otroligt mcket att se fram emot, att lära mig och ta intryck av. Fast jag vet ju att tempot kommer att bli högt, och att jag har förmågan att ställa kraven på mig själv högt också... för att sedan landa på en "lagom" nivå. Det blir nog bra det där, när vi väl är där, i vardagen.

Igår åkte yngste sonen och mannen till Skåne, fotbollscup i dagarna fyra. Ett litet, litet sting av avundsjuka, av längtan till havet och vinden... det blev inte så den här gången, heller.... Ja ja, så kan det vara, helt enkelt! Hoppas, och vet, att de har det bra och roligt.

Det är konstigt tomt och tyst i huset. Bara en av sönerna hemma, Prinsessan, jag och djuren... Lika mycket som jag njuter, så längtar jag!
Vi låg länge i sängen i morse, sessan och jag, lyssnade på regnet och åskan som drev in. Jag älskar den rufsiga sömndruckna synen av barnen, deras livsglädje och nyfikenhet, deras funderingar...
Fast numera är det ju inte direkt några sömndruckna tonåringar som vaknar hos oss i sängen...*fniss*. Deras småhåriga ben och lååånga fötter kommer ner för trappen vid lunchtid, ganska ofta följda av flickvännernas fina... en annan sorts glädje över deras tillvaro infinner sig. Våra fina, fina!

En nödvändig liten tur med bilen. Prinsessan sköter sommarmusiken. Vi njuter av alla sommarvyer som svischar förbi. Funderar över vad den här dagen ska få ge... ser ut som solen kanske kommer fram igen framåt eftermiddagen, det ljusnar bortöver. Luften är frisk, ljummen och lite fuktig. Det blir nog ännu en dag att lägga på vinterminnet!

Nystart!

Det är dags för nystart på många sätt och vis i mitt liv. I morgon börjar jag utbildningen, och det ska bli så himla roligt. Äntligen är det dags! Jag hoppas att det ska finnas mycket skoj att berätta om ganska snart...

Jag har haft en riktig höjdar höjdardag i Lyckans lilla hus. Maken byggde vägg på övervåningen, och jag röjde runt i växthuset. Dryga 20 grader blev det mitt på dagen! Premiär för att flytta ut växterna under dagen i alla fall ;). Det ger mig en bild av hur det kommer att bli ganska snart.... jag vet att jag inte är ensam om att längta!
Senare i veckan hoppas jag att det ska landa lite dynga på min tomt som jag kan kärra in i växthuset och göra varmbänkar av...håll tummarna för det!

Se, ett fikon! Och så avokadoplanta & citron...

Yngsta sonen fick igång min dator igen! Tänk vad ställd man blir utan.... har lite att ta igen, men det får bli senare i veckan.
Men nu kan jag i alla fall visa er min fikonplanta - ser ni, ett litet fikon! Citron och avokado har jag väl inga större förhoppningar om på bra länge, men någon gång kanske, man vet aldrig... har nyss också petat ner pomelokärnor och apelsinkärnor i jorden. Man måste ju testa lite.

Nu ska jag ta och se så jag får med mig det jag ska i morgon! Vi ses snart.... :D

//Marie

Nyfiken i en strut...

Tittut!

Jag har sällskap vid köksbordet ikväll. Datorn, vårblomstren, de tända ljusen, böcker ... och kissen. Han är så söt när han kikar fram bakom tulpaner och ranunklar, lite så där oskyldigt. Försöker stryka sig keligt mot blommarna, men får liksom inget motstånd... inte mycket till gos där.
Han längtar nog lika mycket som mig nu till den riktiga solvärmen och det härligt gröna i trädgården!

En till som verkar längta är kaninen...Fluffis ni vet. Två nätter på raken nu har han stökat och väckt mig. Blir nöjd först när man kommer och klappar om. Då blundar han förnöjt och kryper ihop som en liten trött boll, en stund...

Nattlig liten buse...

Han gillar inte att komma ut på golvet, det är ju halt...lääskigt! Och mattan, nja...konstigt substitut för gräsmatta. Det märks att han behöver och längtar efter utevistelsen igen.

Jag har också en annan längtan i kroppen. En förväntan.... en vilja att komma igång.... en undran.... hur kommer det att kännas i skolbänken efter så många år?
Tummar var och varannan dag på de böcker jag hittills har lyckats införskaffa inför studierna. Jag vill komma igång!

Lite studielitteratur väntar...

27 dagar kvar....  en veckas ledighet inräknad. Känns bra, riktigt bra.

 Nu varnas det igen för vintern! Äsch...det är inte långt kvar av den heller får vi väl tro, så låt den komma en stund då. Den som längtar efter något gott ;)...

Sköt om er!  /

39 dagar...

39 dagar kvar....

Ni vet känslan man har innan man ska gå på en längre semester? Man "står inte ut" en minut till...man känner sig tröttare, segare, rastlösare än vanligt?
Lite så har jag det nu. I alla fall när det kommer till rastlöshet - energi finns det gott om. Det sjuder i mig, tankar & planer snurrar i huvudet, och det kliar i fingrarna...

Försöker fasa ut mig själv lite smidigt, överföra det jag har till kollegorna, bädda för en bra vår för de som blir kvar... det är verkligt nu. Konstig känsla.... stor, stor personlig lycka, men också lite,lite vånda och en gnutta sorg. Ett arbete har så stor del av ens vardag, ibland lite för stor...

Men hallå, stället finns ju kvar! Och det brukar alltid lämna plats för någon annan att blomma ut när någon försvinner, nya tankar och ideér, ny energi.... Man fyller ut för varandra ganska naturligt när det väl inträffar, har ni också tänkt på det?

Idag har jag nog lyckats fixa en praktikplats till den första LIA-perioden på fyra veckor i april. Växthusproduktion.... ahh, arbetsbyxor på! Tanka kunskap, njuta av "den gröna miljön", inspireras.....

Jag retar mig på vintermörkret som fortfarande smyger sig på alldeles för fort om eftermiddagarna! Jag vill så mycket mer när jag kommer hem. Hänger över mina stackars små frösådder vid köksbänken så fort jag får en minut över.... grannarna kanske tror att jag sitter fast ;).

Snart dags att krypa ner en stund brevid Prinsessan och avsluta den här dagen. Lite mys och småprat tills sömnen smyger sig på. Om jag inte slocknar själv så är det visst ett nytt trädgårdsprogram på TV ikväll, från Österlen.

Snart, 38 dagar kvar.... :D

Ha det gott! //Marie

Pssst! Tack för alla gulliga lyckönskningar, det värmer...

Trädgårdsabstinens

Trädgårdspotpurri a´ la 2011



Vädrets makter spelar oss spratt på spratt hela tiden....höst, vinter, höst, vår, vinter... kan det bestämma sig?!

Och gärna bestämma sig för vår nu....för jag kan utan expertis själv ställa min egna diagnos på min "sjuka". Trädgårdsabstinens!

Jag planerar och planerar, blir lite handlingsförlamad, velar, planerar lite till.... längtar så. Om jag ändå hade varmbonat växthuset så jag hade kunnat tillbringa denna icke-vinter där ute och tjuvstartat med något. Känns varken ekonomiskt försvarbart eller särskilt miljövänligt och dra igång värmefläktar för mitt eget höga nöjes skull.

Inbillar mig att det är nyttigt att längta också... men ack så jobbigt. Lite grann som att vara olyckligt kär ;). Men vi vet ju - den här kärleken återvänder, varje år....

Tack & Lov! //Marie

Proppfull!

I några dagar nu så har jag bara kastat mig över frökataloger, böcker, bloggar, allt jag hittar och fullkomligt suger i mig allt jag kan. Jag är fullständigt proppfull av ideer och inspiration, det svämmar över, jag kan inte ta in mer....jag vill ut i trädgården!!!!

Ni vet hur det kan vara va? När det bara samlas på så att det nästan slår över. Det blir nästan så att man i stället blir helt handlingsförlamad.... vad jag svamlar, tihi.

Jag måste snart få skrida till verket, borde stanna vid plantskolan redan i morgon och köpa några väl valda fröpåsar och såjord... måste ju bara få ut julen också!

Men vad glad jag är att jag har detta brinnande intresse som räddar mig från att sjunka för djupt ner i den värsta jobb-stressen ibland.... som håller mig uppe, som driver mig, som glädjer mig...

Och vad himla glad jag är att jag började blogga! Så många härliga och kunniga människor man "möter".

Återigen - välkomna nya följare. Jag ser er nog och gläds åt var & en, nyfiken över vad ni har att dela med er!

Ta hand om er! // Marie

Trädgårdslängtan!

Blandad kompott

I min längtan efter både lugn och trädgård känner jag mig lätt förvirrad just nu....

Undrar om min rastlöshet efter trädgårdsarbetet beror på att växthuset blev klart så sent in på hösten... jag hann liksom aldrig med att utnyttja det fullt ut? Alla mina planer bara pyr, och jag är så full av förväntan och glädje.

Tänk att det där vackra huset där ute verkligen är mitt! Och tänk, det finns inte ett enda som liknar det. Det är verkligen, verkligen helt unikt - skapat efter de förutsättningar och material vi gavs och planerat helt och hållet på egen hand.
Att vi lyckades till slut....

Det lätt "påtvingade" lugnet från rådande årstid gör i alla fall att jag tar mig tid till att fundera och planera mer än vad jag normalt gör. Min lilla blommiga bok börjar bli full av urklipp och anteckningar... Tidnings - och bokinköpen blir många, och önskelistan lååång.

Min längtan efter att få känna myllan i händerna stillar jag genom att pula med hyacinter, mossa och en och annan fruktkärna som pillas ur citroner, apelsiner och....

Till och med någon enstaka kollega har insett mina behov, och tog med sig lite frön från sin resa.;). Att jag utan att veta om det får kollegorna att knalla runt på sin semester och leta febrilt efter något som kan glädja lilla mig. Visst är det för gulligt?!