Nostalgi...

Jag rycks in i känslostormar ibland, eller...inte ibland, ofta. Jag brukar säga att jag nog har känslorna utanpå mig...
Jag är vän med mig själv, den jag är och det jag står för. Jag har trygghet, jag har kärlek, jag har så galet mycket vackert omkring mig och så många vackra minnen!

Nu är det ju så att livet inte alltid är enkelt, att vissa minnen gör ont, väldigt ont. Men så kan det ju också vara lite sådär lagom bitterljuvt... kärlek, glädje och sorg ligger så vansinnigt nära varandra att det ibland kan vara svårt att skilja dem åt.

Ofta kan jag av en rörelse, ett ljud, en känsla, en sång, nästan vad som helst ryckas tillbaka i tiden, till något som var.... konstigt det där. Fast jag måste säga att det känns som en gåva. Att våga ta fram dina upplevelser, smaka på dem igen, vårda dem ömt och ta vara på dem som en erfarenhet när du går vidare.

Jag märker att jag tar med mig mina erfarenheter, min magkänsla när jag vandrar i min trädgård och planerar, drömmer och... är. Som den känslomänniska jag är målar jag bilder i mitt inre, kan ibland börja skapa utan skisser, innan inköp, innan...

I mitt liv har jag alltid varit den strukturerade, den planerande, den "duktiga".... i min trädgård går jag mer "all-in", och jag njuter!

På många sätt är jag vid ett vägskäl... vi formar varandra min trädgård och jag, tillsammans med alla vackra minnen och alla erfarenheter.

Njut av er dag!