Kung Bores verk

Plötsligt minns man hur rörande vackert det kan vara med naturens frostiga förfall.

Synd att ens kalla det förfall.

Lite stilla insomnande bara.

Kung Bores verk tar andan ur mig varje år.

Breathtaking! Jag finner inget annat ord...

Så galet vackert med glittrande snökristaller i solen.

Få saker kan ta andan ur mig och få mig så förstummad som naturen.

Stanna upp & njut!

En fin & vacker lördag önskar jag er alla.

KRAM

´The Fairy´

Att vara i nuet

Det var länge sedan nu. Länge sedan jag kikade in, och länge sedan jag kände skrivlust. Mitt fokus har varit i min nya gröna yrkesvärld, med lite avkoppling här och var med dotterns och mitt nya gemensamma intresse - ridningen.

Jag har ju som sagt en förmåga att gå all in i det jag gör, på gott och ont. På ett sätt är det ju väldigt befriande att få satsa fullt ut på det som brinner i mitt hjärta, men det kan också vara lite riskfyllt - och det kommer jag ju alltid på näst intill för sent.
När lugnet börja sänka sig, när jag stannar upp för att betrakta resultatet, "mission completed" lite grann, ja då känner jag ju hur ofantligt mycket av min kraft & styrka det tar.

Tänk att det ska vara så svårt att vara lite lagom?
Att jag aldrig riktigt lär mig att hushålla med energin. För varje gång blixten slår ner och jag finner mig lite som en "blöt fläck på marken" (ja, jag kanske tar i lite där, men liknelsen är rätt bra) så tänker jag ju att jag ska skärpa till mig med det där. Tills jag förlorar mig i något igen...

Stanna upp en stund

Nu så här i slutet av den gröna säsongen (den första snön kom här igår, och det är faktiskt lite vitt på marken) så är jag där igen.
De sista träden är planterade, de sista buskarna på väg ner i marken och de sista löven snart upptagna och jag tvingades av krasslighet att stanna upp i förtid lite grann (kanske kropp och knopps sätt att säga stopp).
I nästan en hel vecka har jag kurerat mig från feber, huvudvärk och kroppsvärk. Inget mer än så, men som jag har sovit!

Lite korkat förvånat betraktar jag mig själv - vad hände?




Så under den här krassliga veckan slickar jag mina sår lite, igen. Summerar och reflekterar, igen.
Det kan vara på både gott och ont att vara i nuet tänker jag. Måste skärpa till mig, igen ;).

Må så gott & ta hand om er!

Kramar

Tacksamhet

Det senaste året har jag haft sånt flyt att jag nästan har dåligt samvete. Allt slit & allt tungt har på något sätt belönat sig flera gånger om. Förlängt avtal med vår kund på arbetet har inneburit tillsvidare anställning som projektledare & trädgårdsmästare. Jag gör det jag för tillfället trivs allra bäst med. Höjden av lyx!

Det är flera veckor kvar till semester, men när kvällar som dessa dyker upp mitt i vardagen så känns semesterkänslan inte långt bort.
Löprunda med maken, grillad lax med god dryck till, Prinsessan har en vän som övernattar & chitchattar så där som bara tjejer kan... kvällssolens sista strålar skänker värme,  glädje & lugn,  växthushäng & lugna samtal tills det är dags att slumra till nästa arbetsdag.

Jag är så lyckligt lottad, & jag önskar att jag kunde skänka denna ljuva känsla till alla & envar!

Kram till er alla!

Det kan svänga fort!

I ett av mina senaste inlägg uttryckte jag lite oro för framtiden, en viss frustration över att inte få utlopp för min kunskap och spinna vidare på mina drömmar.
Trots den känslan så fanns det ändå en magkänsla och ett driv att förändra, & tro det eller ej, på endast tre dagar var allt löst!
Idag är jag projektledare och trädgårdsmästare sedan nästan en månad tillbaka, och framtiden ser både spännande och ljus ut.

Visst kändes det som ett stort steg att ta med en gång, men att bli uppringd och tillfrågad på det här viset - det är en chans man bara måste ta!
Så nu väntar en intensiv tid med mycket att ta in och lära sig hantera, samtidigt som jag på egen begäran ska försöka behålla möjligheten att arbeta ute i verkligheten med det gröna.

De närmaste dagarna måste jag räkna klart på blomsterprogrammen för det här året så beställningarna av växter kommer iväg i tid. Några kurser väntar om hörnet, och så ska jag rita på en bostadsgård eller två. Jag känner mig vansinnigt lyckligt lottad, och hoppas verkligen att jag ska lyckas förvalta förtroendet och göra något riktigt bra av det. En sak är säker, jag kommer att lära mig massor!!

För övrigt börjar det märkas att vi går mot ljusare tider igen, eller hur? (Nu har hon fått fnatt tänker ni, med en snöstorm vinande runt knutarna...)
Ja, jag vet, vintern spelar oss ännu sina spratt och kommer väl göra ett tag till. Men ljuset, det är liksom lite annorlunda nu när det nya året har gjort entré.
Och jag som hade tänkt göra en liten paus med frösådder det här året har fått det välbekanta suget i magen... I mitt huvud rör sig helt plötsligt tankar om varmbäddar, och frökatalogen som kom i brevlådan är redan tummad och kryssad i

Det är bara att inse, en gång fast alltid fast!

Må gott!