Ta steget!

Snart är vi där...

Min tillvaro är fortfarande i gungning. Ibland känner jag att jag gungar i takt rätt bra, andra gånger känns det som att nu ramlar jag av!
Men ett har jag lärt mig av livet hittills - oftast löser sig det mesta. Med tillförsikt & fokus försöker jag rida ut småstormarna, och vet att jag kommer att gå ännu starkare ur varje upplevelse.

Lite lättare blir det allt att hantera livets svängningar när våren nu helt säkert är i antågande. Märker ni skillnaden i ljuset, i luften, på ljuden?
Det är en lika häftig känsla varje vår! Inte konstigt att det känns som det vibrerar i maggropen av lycka.

Snart har vi glömt mörkret, kylan och tröttheten. Snart känner vi solens värme i ansiktet när vi sitter i trädgårdsstolen med kaffe-eller temuggen i kupade och jordiga händer. Lätt svettiga, men lyckliga av projekten som tar vår uppmärksamhet i anspråk :).

Redan spirar det på många av våra fönsterbrädor, och det lätt blåaktiga ljuset av växtbelysning anas lite här och där. Frösådder, vårlökar, fågelkvitter.... Ahhhhh!!!

Nej, jag tänker inte lägga fokus på dålig energi och saker som jag ändå inte kan påverka i särskilt stor grad.
Jag lägger fokus på det som är i antågande, och det som väntar runt hörnet. Lite har jag på känn att det kan vankas något riktigt bra... Jag tar steget - in i våren, in i framtiden!

Summa summarum

Mysig examensmiddag på Haga slott 6 december 2013
(jo, det är ett foto taget med mobilen, det är inte Carl Larsson-motiv, fniss)

Det har gått några veckor sedan examen. Två fantastiska år är över. Overkligt, lite sorgligt, men också väldigt befriande.
Ett lugn har sänkt sig över mig. Ett lyckligt sådant. Och jag har fått en hel klass av fina vänner för livet, och några härliga lärare också :).

Jag är tillbaka på mitt gamla arbete till att börja med. Lite fel säsong att ta examen från en trädgårdsmästarutbildning, men en anställningsintervju har jag i alla fall redan bockat av. Känns fint att bara komma så långt redan nu, sen får vi se om det håller hela vägen...
Har lätta funderingar på eget också, i alla fall "vid sidan av" till en början. Det där det löser sig också om det är meningen.

Det är så himla skönt att känna sig så här lugn. Minns inte när det hände sist. Ingen stress över något. Och då har jag inte ens börjat med julförberedelser ännu...mat och några julklappar, det blir på måndag det! Julen kommer oavsett, och det viktigaste är att få vara tillsammans och njuta av tillvaron.

Det är alltså mycket som ändå händer omkring mig, många frågetecken som så småningom ska rätas ut.
Under tiden unnar jag mig lite jullov. Hade tid att ta ut som jag inte visste om. Prinsessan och jag blir lediga ända till 7 januari. Underbart!

Jag vet inte hur ofta jag kommer att blogga. Vet inte alls om det blir en fortsättning, eller kanske en annan fortsättning? Jag har ju trott förr att jag ska lägga ner detta forum, men så kommer suget tillbaka. Som det ska vara alltså, otvunget.
Framför allt har jag ju bloggat för min egen skull. Som en dokumentation och som ett sätt att skriva av mig. Nu finns inte riktigt den hungern, kanske beroende av mitt lugn?
En bonus med bloggandet har ju varit alla fina kommentarer och bloggvänner runt om i landet. Det är ju otroligt vad mycket värme, kunskap och inspiration som finns där ute!
Jag kikar in till er då och då, men lämnar kanske inte alltid ett avtryck. Dock finns ni i mina tankar ;).

Ha nu en riktigt mysig jul med nära och kära, och stressa inte! Det nya året är strax här, och kanske blir det alldeles så där som vi önskar, kanske inte. Livet är så, men det är fantastiskt.

Kram till er!

Kan inte låta bli!

Magiska kvällar i solljuset

Jag som trodde att min bloggtid var över, riktigt över... men det är nog så, att jag kan inte låta bli att dela med mig!
Så här med lite distans så tror jag att det bara var för mycket, av allt. Ett riktigt tufft år bakom mig med både sorger och bedrövelser, studier, högt familjetempo...inte så konstigt att det bara känns som "Stopp & stanna".

Flikrabarber och tulpan

Utslagen i solen

Men när jag mår som bäst, när det sprudlar och spritter i hjärtat mitt - det måste ju delas! Så här är jag, just nu och för stunden. Kanske inte så frekvent, men det är ju inte det som har betydelse.

Ännu en magisk kväll i solskimmer. Tänk att nu kunna sitta i linne och shorts, äntligen. För bara 8 veckor sedan låg snötäcket kvar.... Men nu njuter vi, för fullt!!

Dagen har tillbringats på Prinsessans första poolspel i fotboll. Maken och jag bemannade kiosken och hamburgergrillningen. Och så hände det... hon gjorde sitt allra första mål! Som hon strålar av glädje denna underbara lilla varelse :-). Gemenskapen, alla leenden och kramar - hoppas de alla förmår att behålla det unika, kravlösa, fantastiska. Vi får hjälpa dem efter bästa förmåga.

Resten av dagen i trädgården, så klart! Rensa huvudet från tankar, jobba fysiskt och koncentrerat, planera fortsättningen, drömma.... Det finns inget annat som skänker mig sådan "frihet". Jo, havet möjligen. Det är så häftigt!

Nu bänkar vi oss för fler svenska framgångar ikväll! Heja Sverige :-)

Magiskt!

Fullständigt magiskt!

Den här dagen har bara varit så vardagligt bra, inga krusiduller alls, men helt magisk i sin enkelhet.

Tog tag i min presentation i Trädgårdshistorian, och funderar lite lätt på att göra om uppsatsen...om jag hinner. Det kan vara svårt att vara kortfattad, det känns som en liten bok vore på sin plats när inspirationen drar igång ;). Jaja, vi får väl se.

Det är lite slutspurt nu innan vi under jul och nyår ska arbeta med uppgifter på hemmaplan. Hoppas jag hinner med allt innan vi åker....

Prinsessan och jag åkte till mormor på eftermiddagen. Under det här året har det varit som att lära känna varandra på nytt... älskade lilla mamma, vad skulle jag ha gjort utan henne i år. När jag har däckat har hon funnits där, och tvärtom förstås.

Livet har varit allt annat än enkelt, och hade jag inte påbörjat min utbildning hade jag nog kraschat.... Och utan min familj, vad vore jag då?

Är så ofantligt glad över alla jag har omkring mig!!! Och alla varma kommentarer här inte att förglömma - så många har verkligen betytt något med alla kloka, vackra, fina, varma ord. TACK!

Det inte många veckor kvar av 2012. Hoppas att det avslutas på bästa sätt för oss alla, och att vi med förnyade krafter kan välkomna det nya året med allt vad det innebär. Tänk att vi faktiskt snart kan börja med frösådder :D

Ha nu en fantastisk vecka!

Lite gnistrande snö som sprider ljus och glädje!

Det var länge sen sist... lite krasslighet kom i mellan, och ska jag vara riktigt ärlig så tryter krafterna och energin rejält nu.
Så det blir förmodligen lite sporadiska inhopp för min del ett tag till.

Novembermörkret är kompakt, och ruskvädret gör det inte mycket lättare. Det ryktas om snö och kyla de närmaste dagarna, men det känns faktiskt välkommet. Lite gnistrande snö som sprider lite ljus och glädje!

Har faktiskt börjat smyga fram lite adventsljusstakar, bytt gardiner i köket, tagit fram stearinljus i lite juligare färg... och genast sprider sig lite magisk värme i kroppen.

Men i år är det också förenat med en dov smärta, en smärta djupt, djupt i hjärteroten. I takt med att julpyntet plockas fram ökar den i styrka, vrider om och ger en krampaktig känsla i maggropen... Förra året vid den här tiden var allt så annorlunda.

Saknar min pappa så. En stor ilska över att han rycktes ifrån oss så hastigt och så ung.

Det undermedvetna portionerar ut sorgen så att du ska mäkta med att hantera den, det anar jag. Men lika mycket som jag nu längtar efter ledighet och tid för närvaro och samvaro, på ett annat sätt än tidigare under detta hektiska år, lika mycket bävar jag för de känslostormar som anas i mitt inre....

Men som den person jag är, tror jag på att ibland tillåta sig att vara sårbar, släppa kontrollen och bara "go with the flow".......om det så är sorg eller glädje spelar ingen roll!

Tiden kommer inte att läka några sår, de är för djupa. Men tiden ger dig möjlighet att lära dig hantera och ta hand om dina sår på bästa sätt!

De sista skälvande dagarna på terminen försöker jag att ta med så god ro jag kan. Dagens lektion i trädgårdshistoria gav tillräcklig positiv energi att ladda om lite grann - fantastiska föreläsningar varje gång! Det är som att göra en resa varje lektion i detta ämne, och jag älskar att resa! Fantasi, historia, olika länder, olika trädgårdar, nya människor, nya möten...allt detta är resor på sitt egna vis.

Och snart......... sol, värme, bad, upplevelser OCH förhoppningsvis lite gnistrande snö innan dess!

Värdefulla stunder

Det blir inte så mycket trädgård i bloggandet just nu. Desto mera funderingar, känslor och tankar... Gott nog!

Nyss hemkommen efter en förmiddag med lilla mamsen. Lite shopping, lite fika och goa pratstunder. Alldeles för länge sedan! Vilken höst detta har varit....

Känner mig energifylld igen. Är så glad för mina nära och kära. Tacksam och alldeles varm inombords.

Tycker så synd om de som inte förstår att uppskatta och ta vara på sina närmaste. Det gör mig illa berörd när man hela tiden bara måste sträva framåt, uppåt...självhävdelse så till den milda grad, att familj och vänner bara blir ett medel att utnyttja och sedan förkasta när de inte längre gör nytta.

Så tomt det måste vara inombords. Så ensamt och meningslöst. Tänker att dessa människor nog inte heller vågar stanna upp när det har gått för långt, det gör nog alldeles för ont! Kan bara hoppas att de inte hinner såra alldeles för många på vägen...

Nog är vi olika alltid, vi människor. Och ibland kan det vara svårt att läsa av varandra. Men faktiskt, magkänslan vid första mötet har sällan fel... fast jag är nog inte den som inte ger en chans att motbevisa i alla fall. Tror för gott om mänskligheten för det ;). Men det är vi väl alla värda, en chans eller två!

Det gäller bara att ta den!

Varmaste hösttankar till er där ute i "bloggosfären".....

Torsdagstankar...

En blåsig gråmulen torsdag, 1 november...som gjort för små och stora tankar ;).

En suddig vecka, en trött vecka, och lite orolig med. Huvudet och kroppen har tydligt sagt "Stopp & stanna"!
Försöker lyssna och försöker sålla... att det ska vara så svårt.

Varvar vila, skoluppgifter, lite plock och lite röj, lite småfestligheter och lite vänskap. En dag i taget, en liten stund i taget med.

Så här lite "mitt i livet" funderar man en del. I alla fall jag. Värdesätter så mycket av det enkla omkring mig, mer och mer för varje år som går. Vet att allt är skört...

I vår närhet, fysiskt sett, har vi en familj som just nu ha det lite kämpigt. Jag lider med vad de förmodligen går igenom.Många och små barn, djur, hus och allt vad det är... Märker att reaktionerna inte är riktigt som de borde på vad som händer och sker runt omkring. Obehagligt... Kan man hjälpa? Önskar jag kunde, och kanske fick...

Är det något som gör mig ledsen så är det när barn, människor och djur mår dåligt, oavsett psykiskt eller fysiskt.

Ödmjukhet inför livet och vad vi alla får gå igenom, stort som smått. Meningsskiljaktigheter får man ibland se förbi och igenom, ta upp till ytan, diskutera, gå halva vägen var, gå vidare...

Ta vara på er och tänk på att finnas där för varandra!