Kan inte låta bli!

Magiska kvällar i solljuset

Jag som trodde att min bloggtid var över, riktigt över... men det är nog så, att jag kan inte låta bli att dela med mig!
Så här med lite distans så tror jag att det bara var för mycket, av allt. Ett riktigt tufft år bakom mig med både sorger och bedrövelser, studier, högt familjetempo...inte så konstigt att det bara känns som "Stopp & stanna".

Flikrabarber och tulpan

Utslagen i solen

Men när jag mår som bäst, när det sprudlar och spritter i hjärtat mitt - det måste ju delas! Så här är jag, just nu och för stunden. Kanske inte så frekvent, men det är ju inte det som har betydelse.

Ännu en magisk kväll i solskimmer. Tänk att nu kunna sitta i linne och shorts, äntligen. För bara 8 veckor sedan låg snötäcket kvar.... Men nu njuter vi, för fullt!!

Dagen har tillbringats på Prinsessans första poolspel i fotboll. Maken och jag bemannade kiosken och hamburgergrillningen. Och så hände det... hon gjorde sitt allra första mål! Som hon strålar av glädje denna underbara lilla varelse :-). Gemenskapen, alla leenden och kramar - hoppas de alla förmår att behålla det unika, kravlösa, fantastiska. Vi får hjälpa dem efter bästa förmåga.

Resten av dagen i trädgården, så klart! Rensa huvudet från tankar, jobba fysiskt och koncentrerat, planera fortsättningen, drömma.... Det finns inget annat som skänker mig sådan "frihet". Jo, havet möjligen. Det är så häftigt!

Nu bänkar vi oss för fler svenska framgångar ikväll! Heja Sverige :-)

För ett år sedan....

....skrev jag mitt första inlägg här http://lyckanslillahus.blogspot.se/2011/10/en-liten-borjan.html.

Bara ett år sedan, och så otroligt mycket har hänt! Jag kom in på Trädgårdsmästarutbildningen och har redan lärt mig så ofantligt mycket, jag har hunnit fylla jämnt, min älskade pappa gick hastigt och tragiskt bort, en första sommar i Lyckans lilla hus har passerat och massor har hänt i trädgården, trots allt....

Och inte minst - så många nya bekantskaper, både i det "verkliga" livet och här i bloggvärlden. Att det skulle finnas så otroligt mycket värme, omtanke, kunskap, gemenskap och glädje hade jag väl aldrig någonsin kunnat tänka mig!
Det är ju rent fantastiskt hur man på något sätt kan lära känna varandra genom cyberspace.... och vem vet, kanske ses vi någon dag en del av oss - mycket hinner hända på bara ett år!


(Bilder från nätet)

Tack för att ni finns!

Innehåll?

Ju längre jag bloggar, ju mer märker jag att jag tenderar att skriva inte enbart om trädgård - ett stort kärt ämne.
Eftersom jag är så galet full av känslor och tankar, spånar jag ofta in på även det... fast jag tänker också så här: det hänger ganska tajt ihop, i alla fall för mig.

Att jag bloggar har i första hand ett egenvärde, det har ju sagt förut. Jag ger blanka sjutton i statistiken, för jag är inte intresserad av popularitet... men jag bryr mig i ER bloggvänner!

Jag vill att ett besök på min blogg ska ge något, om så bara ett leende eller en liten idé, kanske en känsla eller en liten tröst ibland...DET lät ju inte alls pretentiöst?! ;)

Min poäng är att mina stora intressen är verkligen trädgård, och medmänniskor. Ju äldre jag blir, desto mer märker jag att jag värdesätter min omgivning. Det är så fantastiskt när någon kan säga att det du sagt eller gjort har betytt något, verkligen gjort skillnad!
Och det gör verkligen många av er för mig - en stor, stor skillnad. Det är så många som har så mycket att ge, utan att egentligen veta om det.
Det tilltalar mig... medmänniskor som ger utan tanke på att få något i gengäld hela tiden, utan krav på uppmärksamhet, belöning... Verkliga MEDmänniskor.

Kanske är det så att jag i framtiden spånar in på något som förenar trädgård och människointresse, i någon form....?

Det är lite häftigt, det där oskrivna bladet ibland. Jag har ingen aning om var jag landar, men ett vet jag......

Jag är inne på rätt väg!

Tack för att ni finns där ute!

Varför?...

Vinterminnen 2011

Varför blogga?.... hur kommer man på det?

För min egen del var det mitt behov av kunskap, ideer och inspiration i trädgården som drev mig, och min längtan efter trädgård...

Jag skapade ju min blogg i oktober förra året. Var hemma med sjukt barn i några dagar, och satt och sneglade ut mot mitt nyligen "färdigbyggda "växthus. Kände mig inte klar för i år.... lite lätt frustrerad att inte kunna skrida till verket där ute med en gång!

Då satte jag mig vid datorn och googlade runt.... en helt ny värld, en "trädgårdsbank" öppnade sig!

Eftersom jag själv lider av lite skrivklåda allt som oftast, så tänkte jag mest på skoj skapa en blogg... men det blev mer än skoj, det blev fantastiskt skoj.

Idag när jag sätter mig vid datorn har jag nästan alltid min blommiga trädgårdsbok och en penna i närheten. Jag har lärt mig att det alltid finns något litet värdefullt tips eller en ide´ som väcks ,som jag behöver hjälp med att komma ihåg.

Den dagen bloggandet blir ett tråkigt "måste", eller en jakt på läsare/följare, då är det dags att lägga ner! Det finns så mycket prestationsångest i den här världen ändå...

Jag är såå glad över varje ny följare, välkomna allihopa gamla som nya - för det är ännu mer vänskap i cyberrymden (och kanske IRL också så småningom, vem vet?...), ännu mer kunskap att få dela, ännu mer inspiration, ännu mer.....jaja, ni vet!
Men jag vill gärna hinna med att "lära känna" och gå in och titta på vad ni har att dela med er. Om jag skulle vara en motsvarande källa för någon annan, vilken härlig bonus!

Annars är min blogg en egen dokumentation och kom-ihåg av bilder och texter som jag kan gå tillbaka till. Tänk, för ett år sedan såg det ut så här, och då kände jag så här.... Det har till och med hänt att jag har plockat upp bloggen, eller någon annans, för att visa något jag försöker beskriva i samtal med min familj, mina vänner och släktingar.

Försök bevara den positiva känslan ni startade ert bloggande med kära ni, för jag skulle sakna er om ni lade ner ;).

Kram Marie