Ode till en underbar barndom!

När jag satte mig vid frukostbordet i morse och tittade ut så slog den ner i magen.....den där känslan av tacksamhet, av lycka och av sorg. Som en liten bomb i magen, poff! Tårar av blandade känslor bara stiger i ögonen och rinner ner för kinderna.... är man lite på gränsen till milt vansinne ibland?  *ler*

Redan på tidigt 70-tal i trädgården!

Jag har skrivit det förr, men jag bär det så djup inom om mig, och det är så mycket "jag", så jag skriver det igen.... jag är så underbart tacksam över min fantastiska barndom, över kärleksfulla föräldrar, en go tvillingsyster, en stor och härlig släkt och en fullkomligt uuunderbar farmor och "låtsasfarfar" som inte kunde ha varit mer riktig än vad han verkligen var!

Idag återkom känslan över min barndoms somrar där ute på ön, på farmors sommarställe som sedan blev permanent boende. Hur vi samlades hela tjocka släkten för midsommar, med massor av glädje, gemenskap och kärlek....

Hur vi barn barfota sprang omkring i den stora blomstrande trädgården och fantiserade och lekte, hur vi åkte rutschkana (egenhändigt byggd av farfar) ner i bassängen, hur vi lekte i lekstugan som farfar hade byggt åt oss, hur vi mumsade i oss från trädgårdslandet och från alla frukter och bär som bjöds, hur vi tillsammans gick ner till sjön och badade, lät hundarna bada och leka i vattenbrynet, fiske på bryggan sent om kvällen när myggorna började bitas.... och när det började skymma satt vi där på den lilla verandan med öppen spis och flyttade runt allihopa vartefter vi antingen började frysa eller tyckte det var för varmt vid elden...runt, runt, runt ;).

Och varje år sa farmor och de vuxna..."ikväll barn får ni vara vakna huur länge som helst"! Och det var vi - i våra nattlinnen sprang vi barfota omkring i det daggvåta gräset och bara LEVDE!

Och vi följde med de vuxna ner till dansbanan och lyssnade på dragspel och sång, dansade snoa med farmor och lyftes högt, högt och runt, runt i en enda salig lycka. Och på vägen hem skojade de alltid..."akta grävlingen, han kommer!"...

På morgonen när vi vaknade sicksackade vi över trötta släktingar utplacerade på madrasser i hela stugan, och till frukost vankades rester och farmors goda fika!

Åh, vad jag är glad och tacksam över denna fantastiska barndom. Och vad jag önskar att de alla kunde vara här hos mig idag i min trädgård och bli återgäldade på samma underbara sätt.

Ha en underbar dag allihopa, och ta vara på era guldkorn i vardagen! //Marie