Massor av ätbart!

Sommarvädret är det stora samtalsämnet i år... fast jag kan tycka att även om det har kommit alldeles för mycket regn, i perioder, så har det varit ganska omväxlande ändå. Det är egentligen värmen som saknas, inga ljumma sommarkvällar här än så länge...

Men utdelningen på naturens ätbara kan vi sannerligen inte klaga på! När jag har botaniserat i trädgården har mannen i huset varit ute och skördat skogens guld...eller, ja...vi behöver inte ens ut i skogen ;). Det är verkligen lyx att varje år kunna plocka några liter gula kantareller på den egna tomten! Och även om de tar slut så har vi inte ens långt att ta oss till andra guldställen. En granne skojar och säger att det nog är jag som odlar någonstans i smyg?!! Men vi delar med oss - vad har man annars grannar till.
Blåbär har vi också gott om, stora och ljuvligt goda! Mums på frukostfilen, gröten, pannkakan och bakverken.

Majskolvar - dess tofsar blir man ju glatt lycklig av!

Är också lite förvånad att mina egna odlingar inte har regnat bort. I landet skördar vi massor av färskpotatis, mangold, röd och gul lök, sockerärtor. Majsen på odlingslimporna ser ut att trivas, och ena tonårssonen har minsann spanat in att det blir mycket... kan konstatera att över huvud taget får man vara snabb i svängarna för att hinna skörda innan någon annan varit framme!

Tomater röda & gula - "hårdvaluta"...

I växthuset har vi minst en tomattjuv... från den ena dagen till den andra har det försvunnit några som jag tänkt plocka in. Men vad gör det - jag odlar ju inte bara för mig själv!
Prinsessan frågar varje gång det bjuds tomat, potatis eller annat - "är det mammas?". Söting!

Chili ´Mohawk´& ´Padron´

Chili får vi en hel del, och den gula ´Mohawk´visar redan sin härliga färg!

Äpplen ser det också ut att bli gott om, även om vi precis har flyttat ett litet träd från det allra blötaste hörnet av tomten, får vi en god skörd till hösten. Physalis har vi en jättebuske full, och melonen blommar i alla fall...sen får vi se!

När jag ser Prinsessan sitta böjd i jordgubbslandet med sitt långa hår över sin gyllenbruna rygg, rycks jag tillbaka till min egen barndom i farmors trädgård. Härligt att kunna ge sina barn enkla upplevelser att minnas!

Så vi skördar vidare, tillsammans och var och en på sitt håll... finns det något härligare än att bara kunna gå ut i sin egen täppa och stoppa "godis" i munnen?!

Ode till en underbar barndom!

När jag satte mig vid frukostbordet i morse och tittade ut så slog den ner i magen.....den där känslan av tacksamhet, av lycka och av sorg. Som en liten bomb i magen, poff! Tårar av blandade känslor bara stiger i ögonen och rinner ner för kinderna.... är man lite på gränsen till milt vansinne ibland?  *ler*

Redan på tidigt 70-tal i trädgården!

Jag har skrivit det förr, men jag bär det så djup inom om mig, och det är så mycket "jag", så jag skriver det igen.... jag är så underbart tacksam över min fantastiska barndom, över kärleksfulla föräldrar, en go tvillingsyster, en stor och härlig släkt och en fullkomligt uuunderbar farmor och "låtsasfarfar" som inte kunde ha varit mer riktig än vad han verkligen var!

Idag återkom känslan över min barndoms somrar där ute på ön, på farmors sommarställe som sedan blev permanent boende. Hur vi samlades hela tjocka släkten för midsommar, med massor av glädje, gemenskap och kärlek....

Hur vi barn barfota sprang omkring i den stora blomstrande trädgården och fantiserade och lekte, hur vi åkte rutschkana (egenhändigt byggd av farfar) ner i bassängen, hur vi lekte i lekstugan som farfar hade byggt åt oss, hur vi mumsade i oss från trädgårdslandet och från alla frukter och bär som bjöds, hur vi tillsammans gick ner till sjön och badade, lät hundarna bada och leka i vattenbrynet, fiske på bryggan sent om kvällen när myggorna började bitas.... och när det började skymma satt vi där på den lilla verandan med öppen spis och flyttade runt allihopa vartefter vi antingen började frysa eller tyckte det var för varmt vid elden...runt, runt, runt ;).

Och varje år sa farmor och de vuxna..."ikväll barn får ni vara vakna huur länge som helst"! Och det var vi - i våra nattlinnen sprang vi barfota omkring i det daggvåta gräset och bara LEVDE!

Och vi följde med de vuxna ner till dansbanan och lyssnade på dragspel och sång, dansade snoa med farmor och lyftes högt, högt och runt, runt i en enda salig lycka. Och på vägen hem skojade de alltid..."akta grävlingen, han kommer!"...

På morgonen när vi vaknade sicksackade vi över trötta släktingar utplacerade på madrasser i hela stugan, och till frukost vankades rester och farmors goda fika!

Åh, vad jag är glad och tacksam över denna fantastiska barndom. Och vad jag önskar att de alla kunde vara här hos mig idag i min trädgård och bli återgäldade på samma underbara sätt.

Ha en underbar dag allihopa, och ta vara på era guldkorn i vardagen! //Marie