 |
| Tomma platser i verkligheten fylls i våra hjärtan... |
Vi har i helgen haft lite förfirande av Prinsessans födelsedag. Min syster med familj, och mamma var här på grillunch och jordgubbstårta. En härlig dag i solen med tid för att bara vara... Men mitt i detta så känns den där intensiva hjärtesorgen...
Kvällen innan brister det lite för Prinsessan när hon inser att det är första firandet av hennes födelsedag utan morfar... så ont det gör i mig när hon kryper intill och gråter, smyger in sin lilla hand i min för att få tröst.
Och när jag åker in till stan nästa dag för att hämta dem allihopa brister det även för mig, alla kategorier... där bakom solglasögonen forsar tårarna, alla minnen och känslor blir så påtagliga, och saknaden - varför måste livet ibland vara så hårt, så smärtsamt, så...?
 |
| Så mycket lugn och tröst i naturen |
Jag vet svaret inom mig. Lyckan och kärleken har vi till låns, och vi måste ta vara på den - varje dag. Våra minnen finns hos oss - alltid.
Pappa och morfar finns med oss, det är jag fullständigt övertygad om, jag känner det.
Nu stannar jag upp och hamnar lite i funderingar, tillåter mig att försöka komma i fas, ta in...även om det gör ont, så ont. Ett nödvändigt ont för att ta nya tag...
 |
| Så mycket vackert, skirt och drömskt... |
Underbara vackra svenska sommar, kan man vara annat än tacksam över att få uppleva livet ändå?!
6 kommentarer:
Blir alldeles sorgsen och ledsen för er skull. Kan inte föreställa mig hur det känns. Vill inte tänka tanken hur det kommer att kännas någon gång i framtiden. Sänder massor av bamsekramar till dig och din familj.
Var rädd om er!
Hélena
Mina kinder blir blöta av tårarna som rinner när jag läser det du skrivit, känslan av att förlora någon som står en nära är så svår. Kramar i massor till er. Kram AC
Åh, fina, fina Marie. Det gör så ont i mig när jag läser dina ord. Saknaden och sorgen efter en älskad är enorm och jag önskar så att jag kunde säga att det blir bättre. Men det blir det tyvärr inte. Tiden läker inga sår, men vi anpassar oss eftersom vi måste. Lyckan och sorgen lever sida vid sida. Sorgen, saknaden, smärtan och ilskan delar plats med alla de vackra minnena, lyckan, kärleken och tacksamheten över att få ha haft någon så underbar i sitt liv..
Och visst finns de vi saknar här med oss. Varje dag. Det är många år sedan nu min lillebror dog men han finns med mig i hjärtat. Alltid. Likaså min bästa väninna. Det är 5 år sedan men jag kan fortfarande höra hennes röst inom mig och hon finns med mig i min vardag. Minnen, saker, platser och hennes familj.
Ta hand om dig och de dina vännen. Tänker på er.♥
Stor kram
Lotta
Åh, fina, fina Marie. Det gör så ont i mig när jag läser dina ord. Saknaden och sorgen efter en älskad är enorm och jag önskar så att jag kunde säga att det blir bättre. Men det blir det tyvärr inte. Tiden läker inga sår, men vi anpassar oss eftersom vi måste. Lyckan och sorgen lever sida vid sida. Sorgen, saknaden, smärtan och ilskan delar plats med alla de vackra minnena, lyckan, kärleken och tacksamheten över att få ha haft någon så underbar i sitt liv..
Och visst finns de vi saknar här med oss. Varje dag. Det är många år sedan nu min lillebror dog men han finns med mig i hjärtat. Alltid. Likaså min bästa väninna. Det är 5 år sedan men jag kan fortfarande höra hennes röst inom mig och hon finns med mig i min vardag. Minnen, saker, platser och hennes familj.
Ta hand om dig och de dina vännen. Tänker på er.♥
Stor kram
Lotta
Jag känner tårarna när jag läser. Du har nog rätt. Man stannar upp ibland, tillåter sig vara ledsen och sakna, går vidare nästa dag, njuter och känner tacksamhet för det som är.
Kramar!
Så fina ord, det gör ont och får göra ont, saknaden av någon nära !
Skicka en kommentar