Hur hände det här?... När blev mosters första lilla gull (jag har ju två till *ler*) en vacker och galet begåvad ung kvinna med framtiden vid sina fötter?! Den där rultiga lilla skruttan med sina lysande ögon och storlockiga hår som tog oss med storm!
Idag tog hon också oss med storm...för nog står man där och gråter ikapp med hennes lyckotårar. Det bara griper tag i mitt hjärta utan förvarning, men det bjuder jag på en härlig dag som denna!
Det är ju faktiskt sant - den ljusnande framtiden är er! Ta väl vara på den och njut av stunden alla underbara kämpande ungdomar. Det är inte helt lätt att vara ung idag, så de gör det bra - både med och utan hjälp av oss vuxna.
Idag har vi också ordnat något som ger oss en speciell jul, och en förhoppningsvis kick-start på nästa år... Käraste mamma bjuder oss alla, inklusive henne själv, på en resa till Thailand. Saknaden efter pappa är så väldigt, väldigt stor, och det känns som vi alla behöver komma bort och bara ta hand om varandra en tid, koppla av, uppleva, stanna upp, ta vara på..... 11 personer samlade, alla våra fantastiska ungdomar och barn tillsammans - som jag längtar att få se och höra dem!
Ha en underbar helg! //Marie
4 kommentarer:
Min mellersta dotter tar oxå studenten idag. Visst blir man rörd o undrar var tiden tar vägen. Det var ju nyss dop. En sån här dag blir man påmind om att ta vara på tiden och på varandra. Kram
Så underbart att få gråta glädjetårar tillsammans med ditt lilla gull och samtidigt få den där (gissar jag) lite vemodiga känslan av hur tiden rusar och det är omöjligt att riktigt hinna finnas till för varandra så mycket som man egentligen skulle vilja... Jag hoppas att hon lever i samma övertygelse om vilken fantastisk framtid som nu står öppen för henne, som alla vi andra gjort den deär alldeles speciella studentdagen:-)
Kramar
Vilket underbart inlägg, blir alldeles rörd. Och så skönt att åka iväg alla tillsammans över jul för att rå om varandra och bara få vara.
Ha det bäst!
Kram Hélena
Hej vännen!
Åh, jag blir alldeles varm inombords av att läsa ditt fina inlägg. Vilken fantastisk moster du är Marie! Och vilken lycka att få vara med och dela din systerdotters stora stund. Man kan ju inte annat än glädjas med dessa nybakade studenter som nu tar det stora steget ut i vuxenvärlden och det stora äventyret. Tänk att det är 21 år sedan jag själv stod där och sjöng mig hes tillsammans med mina klasskompisar. Hur gick det till? ;)
Mysigt att åka bort tillsammans allihop och bara rå om varandra riktigtordentligt. Det är ni så väl värda. Roligt att ha något att längta till också.
Sköt om dig du fina, kloka vän och ha en fortsatt fin helg!♥
Kram Lotta
Skicka en kommentar