Mot alla odds!

Det är inte så ofta jag tittar på tv, och särskilt inte följer serier av olika slag. Kvällarna liksom bara försvinner...och än värre på sommarhalvåret ;).

Igår kväll såg jag för första gången "Mot alla odds", en serie om en grupp människor med olika funktionshinder som ska ta sig fram i Afrikas vildmark.
Programmet som sådant kanske inte är så lysande, men jag fascineras verkligen av människors inneboende styrka, av reaktioner och känslor i kris, av gruppdynamik, av.... människor helt enkelt!

Jag lever mig in i, jag analyserar och funderar...jag vill hjälpa till, jag vill vara med och diskutera, påverka, hålla om, pusha...

Jodå så att...köksbänken i februari!

Livet består ju av så många utmaningar, och var och en av oss kommer ett antal gånger genomgå kriser av olika sort.
Dock är det inte så många som får gå genom livet med något funktionshinder, och det kanske kan vara svårt att sätta sig in hur det kan vara.
Funktionshinder är ju inte alltid synliga, och kan vara såväl psykiska som fysiska, och av olika grad. En del hinder är övergående, en del blir jättemycket bättre med tiden och en hel del är bestående och för alltid.... Gemensamt har de dock att det har stor inverkan för den "drabbade" och dennes närmaste.
Jag kan bli oerhört frustrerad av människor som påstår att alla på denna jord har samma förutsättningar, och kan göra samma val för sitt egna liv... vad har dessa människor själva upplevt, vad har de för empati och förmåga till förståelse? Dessa människor gör mig rädd...Men nog om det nu.

hmm, saknar min dator och redigeringsprogrammet...

Mitt engagemang i dessa frågor är stort, och jag inser att det är ännu något jag brinner för.
Eftersom jag själv vet vad det kan innebära, och har tagit mig igenom många personliga utmaningar och kamper genom åren skulle jag mycket väl kunna tänka mig att göra något för att hjälpa och underlätta.
Tänk om det skulle gå att kombinera, mina brinnande intressen.... människor, djur och trädgård/natur. Jag vet själv vilken jättestor betydelse och inverkan dessa ting har på rehabilitering och tillfrisknande. Hmmm, vi får se vad framtiden har att erbjuda.

Framtiden.... det finns så mycket spännande framför mig så jag har fjärilar i magen av förväntan!! Olyckskorpar har visst kraxat om hur jag ska fixa mina kommande utmaningar med min skada... Men jag kan bara säga - jag VET vad jag ger mig in på, jag VET vad jag vill, och jag VET var min absoluta gräns går! Visst, jag har troligen för alltid viss värk och annat trist, och ja, en del nätter och vissa dagar skulle jag fortfarande kunna gräva ner mig och bara gråta.... MEN, det GER mig så mycket mer positivt i gengäld den väg jag nu har valt! Jag kommer aldrig någonsin att tillåta mig själv att falla tillbaka 14 år i tiden och riskera något. Jag VET vad jag gör, :D

För övrigt

• Njuter jag av en underbar vecka! Promenader, växthuspyssel, familjetid....
• Längtar jag efter att på riktigt få komma ut i Lyckan lilla hus och inreda, plantera, "bara vara"...
• Ger jag nu upp om att i tid få tag i den sista boken till utbildningen. Jag har provat alla vägar jag kan komma på, och överallt väntar man på att förlaget ska trycka upp fler exemplar... Någon som ev. har Den nya nordiska floran på en hylla och dammar? ;)
• Funderar jag på var jag ska ställa nästa omgång frösådder som snart står på tur... om 2-3 veckor är det mycket som ska ner i myllan!
• Så tror jag min fikonplanta bär frukt!

Sköt om er nu!