Livet är allt bra härligt!

Prunus-blom i all sin härlighet!

Den här våren blev underlig. Inte bara för att den är så sen, och nästan allt i växtlighet kommer samtidigt. Även jag själv är lite underlig, fast egentligen på ett bra sätt.

Magnolia ´Lionel Messel´

Jag är ovanligt lugn! Till en början ville jag som vanligt allt på en gång, och helst igår... men nu har lugnet drabbat mig.
Visst gör jag fortfarande stora planer i huvudet, men faktiskt så känns det ganska behagligt att låta planerna gro lite till där inne. Tänker att de kanske blir ännu bättre :-).

Den här praktikperioden har gjort mig gott. Sju av nio veckor har passerat. Nio veckor, det lät som jättelänge...
Och som jag har njutit, av varje sekund. Ni vet de där nätterna när det känns som man inte har sovit en endaste blund, och huvudet är tungt som bly och kroppen inte vill lyda? Inte ens de dagarna har snott min arbetsglädje!

Min praktik har jag fått tillbringa på en gård där man med deltagare håller på att bygga upp en hälsoträdgård med tillhörande växthus och olika verksamheter.
Det kändes som en evighet den egentliga lilla tiden det tog att skapa ett ömsesidigt förtroende med deltagarna, men när det lossnade - eufori!
Och med personalen på plats har det känts "som hemma" från första stund. Jag tror att det här är lite min grej, kombinationen växter och människor.

Amelanchier lamarckii

Undrar vad framtiden bär med sig åt mig...?

Tänk att våren kom till slut. Som en mindre explosion bara. Jag fullkomligt älskar att vandra runt i trädgården och naturen tidig morgon innan alla vaknar. När solen stiger och kikar fram mellan nyutsprungna blad i trädtopparna, ibland med nattens regnglitter som ackompanjemang. Mmmmm.
Och kvällarna, lika magiska de. Massor med energipoäng, helt gratis!

Verkligheten pockar trots allt på i mellan varven, och jag jobbar lite med några skoluppgifter till och från. Och tematrädgårdsprojekt... snart står vi där!

Sista veckan i maj är det äntligen dags för vår trädgårdsresa i London-omgivningarna. Men sen...direkt ner till nedre delen av Drömparken i Enköping och våra väntande jordplättar.

Livet är allt bra härligt! Utan alla sorger och bedrövelser av olika de slag skulle vi aldrig någonsin njuta så som vi gör just nu :-)

Magiskt!

Fullständigt magiskt!

Den här dagen har bara varit så vardagligt bra, inga krusiduller alls, men helt magisk i sin enkelhet.

Tog tag i min presentation i Trädgårdshistorian, och funderar lite lätt på att göra om uppsatsen...om jag hinner. Det kan vara svårt att vara kortfattad, det känns som en liten bok vore på sin plats när inspirationen drar igång ;). Jaja, vi får väl se.

Det är lite slutspurt nu innan vi under jul och nyår ska arbeta med uppgifter på hemmaplan. Hoppas jag hinner med allt innan vi åker....

Prinsessan och jag åkte till mormor på eftermiddagen. Under det här året har det varit som att lära känna varandra på nytt... älskade lilla mamma, vad skulle jag ha gjort utan henne i år. När jag har däckat har hon funnits där, och tvärtom förstås.

Livet har varit allt annat än enkelt, och hade jag inte påbörjat min utbildning hade jag nog kraschat.... Och utan min familj, vad vore jag då?

Är så ofantligt glad över alla jag har omkring mig!!! Och alla varma kommentarer här inte att förglömma - så många har verkligen betytt något med alla kloka, vackra, fina, varma ord. TACK!

Det inte många veckor kvar av 2012. Hoppas att det avslutas på bästa sätt för oss alla, och att vi med förnyade krafter kan välkomna det nya året med allt vad det innebär. Tänk att vi faktiskt snart kan börja med frösådder :D

Ha nu en fantastisk vecka!

Torsdagstankar...

En blåsig gråmulen torsdag, 1 november...som gjort för små och stora tankar ;).

En suddig vecka, en trött vecka, och lite orolig med. Huvudet och kroppen har tydligt sagt "Stopp & stanna"!
Försöker lyssna och försöker sålla... att det ska vara så svårt.

Varvar vila, skoluppgifter, lite plock och lite röj, lite småfestligheter och lite vänskap. En dag i taget, en liten stund i taget med.

Så här lite "mitt i livet" funderar man en del. I alla fall jag. Värdesätter så mycket av det enkla omkring mig, mer och mer för varje år som går. Vet att allt är skört...

I vår närhet, fysiskt sett, har vi en familj som just nu ha det lite kämpigt. Jag lider med vad de förmodligen går igenom.Många och små barn, djur, hus och allt vad det är... Märker att reaktionerna inte är riktigt som de borde på vad som händer och sker runt omkring. Obehagligt... Kan man hjälpa? Önskar jag kunde, och kanske fick...

Är det något som gör mig ledsen så är det när barn, människor och djur mår dåligt, oavsett psykiskt eller fysiskt.

Ödmjukhet inför livet och vad vi alla får gå igenom, stort som smått. Meningsskiljaktigheter får man ibland se förbi och igenom, ta upp till ytan, diskutera, gå halva vägen var, gå vidare...

Ta vara på er och tänk på att finnas där för varandra!