Lite gnistrande snö som sprider ljus och glädje!

Det var länge sen sist... lite krasslighet kom i mellan, och ska jag vara riktigt ärlig så tryter krafterna och energin rejält nu.
Så det blir förmodligen lite sporadiska inhopp för min del ett tag till.

Novembermörkret är kompakt, och ruskvädret gör det inte mycket lättare. Det ryktas om snö och kyla de närmaste dagarna, men det känns faktiskt välkommet. Lite gnistrande snö som sprider lite ljus och glädje!

Har faktiskt börjat smyga fram lite adventsljusstakar, bytt gardiner i köket, tagit fram stearinljus i lite juligare färg... och genast sprider sig lite magisk värme i kroppen.

Men i år är det också förenat med en dov smärta, en smärta djupt, djupt i hjärteroten. I takt med att julpyntet plockas fram ökar den i styrka, vrider om och ger en krampaktig känsla i maggropen... Förra året vid den här tiden var allt så annorlunda.

Saknar min pappa så. En stor ilska över att han rycktes ifrån oss så hastigt och så ung.

Det undermedvetna portionerar ut sorgen så att du ska mäkta med att hantera den, det anar jag. Men lika mycket som jag nu längtar efter ledighet och tid för närvaro och samvaro, på ett annat sätt än tidigare under detta hektiska år, lika mycket bävar jag för de känslostormar som anas i mitt inre....

Men som den person jag är, tror jag på att ibland tillåta sig att vara sårbar, släppa kontrollen och bara "go with the flow".......om det så är sorg eller glädje spelar ingen roll!

Tiden kommer inte att läka några sår, de är för djupa. Men tiden ger dig möjlighet att lära dig hantera och ta hand om dina sår på bästa sätt!

De sista skälvande dagarna på terminen försöker jag att ta med så god ro jag kan. Dagens lektion i trädgårdshistoria gav tillräcklig positiv energi att ladda om lite grann - fantastiska föreläsningar varje gång! Det är som att göra en resa varje lektion i detta ämne, och jag älskar att resa! Fantasi, historia, olika länder, olika trädgårdar, nya människor, nya möten...allt detta är resor på sitt egna vis.

Och snart......... sol, värme, bad, upplevelser OCH förhoppningsvis lite gnistrande snö innan dess!

Lite ändrade planer...

Sliten efter veckan och en natts riktigt dålig sömn mös vi i soffan med en massa onyttigheter igår kväll, Prinsessan och jag. Mannen i huset är på vift med sitt jobb, och sönerna...ja, de har ju sitt ganska ofta nu för tiden ;).

Vi slocknade ganska snabbt, och en djuup sömn nästan hela natten gjorde att jag kände mig ganska alert på morgonkvisten.
Då, "från ingenstans", slog den ilskna sorgen till! Jag bad Prinsessan att göra något, för typ tionde gången, och hade väl lite undertryck i tonen misstänker jag.... Då gråtskriker hon rakt ut -"Om jag får tillbaka min morfar!!!!!!!!!!!"

Som en smocka landade det i mig.... så mycket vi bär inom oss. I sorg finns så galet mycket ilska, så mycket tankar, så många frågor som inte alltid kan få svar... Men det känns bra att veta att även barnen har förstånd att släppa ut den ibland. Även om det kanske inte alltid blir "rätt", så finns det möjlighet att fånga upp det, reda ut och bära tillsammans.

Så det blev lite ändrade planer idag. Lite gråtmilda tar vi ett steg tillbaka... och fångar upp varandra.

Ha en fin helg!