En suddig vecka, en trött vecka, och lite orolig med. Huvudet och kroppen har tydligt sagt "Stopp & stanna"!
Försöker lyssna och försöker sålla... att det ska vara så svårt.
Varvar vila, skoluppgifter, lite plock och lite röj, lite småfestligheter och lite vänskap. En dag i taget, en liten stund i taget med.
Så här lite "mitt i livet" funderar man en del. I alla fall jag. Värdesätter så mycket av det enkla omkring mig, mer och mer för varje år som går. Vet att allt är skört...
I vår närhet, fysiskt sett, har vi en familj som just nu ha det lite kämpigt. Jag lider med vad de förmodligen går igenom.Många och små barn, djur, hus och allt vad det är... Märker att reaktionerna inte är riktigt som de borde på vad som händer och sker runt omkring. Obehagligt... Kan man hjälpa? Önskar jag kunde, och kanske fick...
Är det något som gör mig ledsen så är det när barn, människor och djur mår dåligt, oavsett psykiskt eller fysiskt.
Ödmjukhet inför livet och vad vi alla får gå igenom, stort som smått. Meningsskiljaktigheter får man ibland se förbi och igenom, ta upp till ytan, diskutera, gå halva vägen var, gå vidare...
Ta vara på er och tänk på att finnas där för varandra!
