Och regnet kom...

Igår vid lunchtid kom det så, regnet. Det riktigt kändes som trädgården drog en lättnadens suck. Lugnet sänkte sig medan fina droppar strilade ner resten av dagen och kvällen.

Tänkte i morse när solen sken, att det där var nog inte så mycket... men se vattentunnan var full igen! Full av klart och stilla regnvatten att fylla mina zinkkannor med.

Som så många andra dagar började även denna i Lyckans lilla hus. Frukost med stilla radioskval.
Det börjar kännas som riktig sensommar redan. I växthuset och köksträdgården skördas gurka, tomat, lök, kryddor och annat på löpande band.
Vattenmelonen som vi stolta pysslat om hela sommaren har vi också skördat idag. Den ska mumsas på som en fin avslutning på en härlig sommarledighet.

Med regnet som kom var det som att också jag drog efter andan. Vilat middag och fått några skoluppgifter påbörjade, äntligen. Får se om energin räcker till att göra klart innan måndag...det skulle vara himla skönt att ligga lite på plus när allt drar igång igen.

Annars tänker jag att vi ska njuta av våra sista lediga dagar tillsammans. Tar tacksamt emot varje stund med familjen. Inser att de stora killarna börjar bli redo att ta fler kliv in i vuxenlivet. Ett läsår kvar till studenten, eftertraktade på praktikplatser och jobb. Körkort, ja nära, nära... Inte lite stolt man är som mamma då.

Yngste sonen får en välbehövlig nystart inför gymnasiestarten. Och vi med... Kan inte påstå att hans senaste fyra-fem skolår varit till fördel i skoldebatten. Men det hoppas vi kunna stryka ett streck över nu!

Och Prinsessan... nybliven 8-åring med världen för sina fötter. Full av upptäckarlust och nyfikenhet. Behåll, behåll! Alltför snabbt måste de mogna nu för tiden...

Det blev mycket tankar där... skyller på regnet ;). Fast det är rätt skönt med lite eftertänksamhet ibland. Och tacksamhet.

Är så otroligt tacksam för min stora, härliga och intensiva familj, i både nöd och lust!