Delad glädje är dubbel glädje!

Upplever en enorm glädje i dessa dagar. Glädje och sund trötthet. Så välgörande trädgård, natur och delad upplevelse av det kan vara.

Rehabiliterande miljö

Är inne på min femte praktikvecka av nio. Kände att det var "rätt" redan från början, men nu mer än någonsin. Detta är verkligen något jag skulle kunna tänka mig att arbeta med...
Trädgårdsrehabilitering. Människor. Att hjälpa och finnas till hands. Dela kunskap, upplevelser, erfarenheter. Bara finnas till hands. Bara vara.

Det tar tid att få förtroende, att hitta sin plats bland människor i mer eller mindre kris. Men när det "lossnar", när du får det första tecknet, ett litet leende, en liten förfrågan om hjälp eller ett litet förtroligt samtal - vilken glädje det skänker!
Vi skissar, sår, skolar om, beskär, vårstädar, gör utflykter...välgörande sysslor finns det gott om, det gäller bara att anpassa efter person,möjligheter och dagsform.

Jag njuter för fullt. Att hjälpa andra, hjälper även mig själv - om ni förstår vad jag menar.
Att få kombinera arbete med människor och trädgård/natur känns just nu som det helt optimala - hoppas få möjligheten till det när jag är klar.

Antar att det inte är bara jag som somnar ovaggad nu för tiden? Den här helgen tog jag tag i årets planer för mitt lilla lyckohus.

Lyckans lilla hus, anno april 2013

En odlingsbänk har halverats och flyttats, till förmån för bord, bänk och stolar. Dagbädden är dock kvar, för där njöt både kissen och jag många goa stunder förra säsongen.
Bordet och stolarna - ja, tanken är att jag ska dela med mig av känslan där inne mer i år. Jag är redo för det nu ;).

Mina tomatplantor har flyttat ut med hjälp av värmefläkt för kalla nätter. Det börjar bli trångt om saligheten inne.
Har dock inte vågat flytta ut det som odlas till tematrädgården... tänk om fläkten skulle slå av! Nej, jag väntar nog tills värmen har kommit för att stanna.

Det börjar för övrigt att falla på plats nu, planerna för våra trädgårdar. Mycket hårt arbete av många i klassen med att jaga sponsring i form av material, växter och ekonomiska tillskott. Visst kvarstår mycket än, och vi måste vara beredda på att ta till plan B i vissa fall in i det sista.
Det hårda och roliga praktiska arbetet återstår och väntar. Men innan dess åker vi ju tillsammans till London i dagarna fyra...

Jag får nypa mig själv i armen lite titt som tätt. Händer detta verkligen? Så mycket roligt, så mycket hårt arbete, så många upplevelser, så många bekantskaper och erfarenheter...

Ska försöka förvalta det på bästa sätt!