Woodland, lund...eller, kärt barn har många namn!

Sim sala bim... woodland!! (vy från sida)

Själv kallar jag min baksida av huset kort och gott för "Omöjlig"... Jag vet, det finns inga omöjliga ytor. Bara mer svårplanerade, arbetskrävande...
Men nu har jag i alla fall börjat skissa på den här ytan, efter att i flera år bara blundat och undvikit att sätta min fot där i onödan...tragiskt eller hur? En trädgård ska ju njutas av, oavsett!

Dock har det varit lite svårt att njuta av baksidan, då det lite grann är en yta som vi inte kan påverka själva riktigt... i alla fall utsikten på den. I ett tidigare inlägg skrev jag om en kommande bebyggelse, då försvinner den sista fria ytan vi har, vår kära lilla skog...då har vi hus precis runt om hela vår tomt! Känns inte riktigt lantligt och så som vi köpte huset, nej.

 Men då! Jag vill skapa en illusion av frihet, lummighet, tystnad och fortsatt lantlighet... Helst snabbväxande, och riktigt, riktigt tåliga växter ska det vara, för det är inte liiite eklöv och ekollon från våra gigantiska tre ekar där bak.... Och rätt mycket ljus och näring tar de nog också?

Planeringsdax! (vy från huset)

Jag har fått så mycket inspiration av att titta runt på alla fina bloggar, så nu känner jag att det är dags att få

till en härlig trädgårdsyta där under ekarna och bland stenarna, blåbärsriset, kantarellerna (vill ha dem kvar!!), och den fullkomligt ojämna marken som det bara säger "klonk" om när man sätter spaden i den....

Så hur angriper man det här bäst? Tonvis med jord, torvblock, specialanpassade växter... Jag har ju en bild på näthinnan, så klart, hur jag skulle vilja ha det. Kunskap och mycket pengar, tihi...nja inte riktigt. Men vilja är det gott om!!

Inte omöjligt...bara krävande (bild tagen utanför tomten från skogen)

Så nu, titta här.... och säg....visst går det?! .... // Marie