Och när man ses - det kan kännas som igår, man blir varm och lycklig och fylld av energi!
De växer inte på träd dessa fantastiska människor, och det är ofta tillfälligheter som gör att man möts. Jag och min man har en alldeles särskild upplevelse där vi mötte just en sådan fantastisk kvinna.
För drygt 16 år sedan, mitt i natten, unga, nervösa, förväntansfulla, oroliga... alla känslor på en och samma gång...och så finns hon bara där, lugn, trygg, varm, hjärtlig, glad... en alldeles underbar Mona!
Händelsen jag beskriver är våra första barns födelse, tvillingkillarna. Och Mona, hon var den barnmorska som hade hand om oss, från början till slut.
Det var ju en väldigt speciell förlossning eftersom det var 5 veckor för tidigt, och tvillingar, och förstföderska... Det blir ju lite extra påpassning, lite extra pirrigt, lite extra av ALLT!
Och vi har hållit kontakten... 2 år senare, när tredje sonen föddes, erbjöd hon sig att komma in till förlossningen om vi ville.... och vem kom cyklandes i full karriär, fastän hon hade arbetat hela natten? Jo, Mona!
Så alla våra tre underbara killar är förlösta av samma underbara kvinna. Visst är det häftigt, så säg?
När dottern föddes för 6 år sedan var Mona redan pensionär, men hade det inte gott så rackarns fort, så hade vi gärna haft henne hos oss då med, och jag ger mig sjutton på att hon hade kommit!
Men, nu kom hon i alla fall, fast dagen efter ,och hälsade på oss på BB, *ler*
Numera bor vi inte i samma stad, och inte ens i närheten, men vi ses ibland och har kontakt via brev, mail, facebook... och i helgen träffas vi igen!! Precis vad jag behöver efter en lite tuffare tid.
Prata minnen, se killarna och Mona tillsammans...de där små benranglen med blöjor upp till armhålorna är ju numera stora karlar, 1.80-1.85 cm i strumplästen.
Kort och gott - påfyllning av positiv energi och värme som kommer att räcka länge!!!
Hoppas ni alla har några riktigt, riktigt speciella och oväntade vänner, annars står de nog där precis när man minst kan ana - vänner för livet!
![]() |
| Bild lånad från nätet |

1 kommentar:
Vilken fin o inspirerande berättelse!En sån vän ska man vara rädd om vilken härlig människa hon verkar vara!
KRAM från mig!
Skicka en kommentar