Kom ihåg 2013, planering 2014

En del av min utsikt där jag sitter på trappan i morgonsolen, med porlet
från den lilla vattenstenen

Jodå, huset står kvar efter sönernas födelsedagsfest, och städat och fräscht var det när vi kom hem igen efter en natt i stan. Med beröm godkänt alltså, även från grannarna som inte trodde det var sant att över 20 ungdomar kunde vara så "stillsamma" :).
Helt plötsligt känns det som att nya möjligheter att komma iväg hemifrån ibland öppnar sig.... hus, kanin- och kattvakt i form av ansvarsfulla grabbar är ju inte fel!

Ganska utvilad efter att ha sovit i min egen säng igen, smög jag ut med kameran i morse. Kom på att jag måste hinna dokumentera lite hur det ser ut nu, september 2013, för att kunna ta ny fart inför vår och sommar 2014...

Trappan är en perfekt utkiksplats

Så jag bjuder på den osminkade sanningen från min trädgård idag, men med en himla massa planer för framtiden får ni lägga till i tanken! ;)

I "hjärtplanteringen" samsas ´Brunette´, ´Magnus`, ´Alba`
med stenkyndel och min lilla Englandsvallmo...

... och med liten miniros Rosa chinensis ´Garden Party´

Utsikten från vår framsida.
 Lyckans lilla hus ligger på husets högra gavel.

Och så till baksidan......

Som ni kanske minns fick jag en idé att använda ekstubbarna från vår gamla trasiga ek som kapades förra sommaren. Några av planteringsytorna är på så sätt markerade, men inte på låååånga vägar klara ;).
Pinnarna som sticker upp lite här och var markerar mina små bokplantor, en liten purpurpil och lite annat smått och gott.

Se så fint morgonljuset strilar in mellan träden. Blivande drömplats?

Anemone hybrida ´Serenade´

Invid björken samsas höstanemon, astilbe, spetsmössa,
jätterams, geranium och snart också träjon

Här blir det nog en rhododendronplantering, om jag inte hinner ändra mig...

Utsikt mot baksidan... huset bakom fanns inte när vi flyttade hit.

Annat jag måste komma ihåg är ju storleken på mina fruktträdsympar som har fått komma ner i jorden redan nu, i brist på förvaringsutrymme. Hoppas verkligen de klarar sig!

Och det samma gäller ju så klart växterna jag köpte i England. Minnen jag vill ha kvar länge, länge.

Päron, som jag i skrivande stund inte minns namnet på

Äpple, ´Fredrik´

Min ´Lemon Queen´från Great Dixter
med underplantering av Aklejan Ýellow Queen`
även den från Great Dixter

Som sagt, ett axplock av vad jag ska minnas av säsongen 2013, och klura på och planera för våren och sommaren 2014. Men innan mörker och kyla är här på riktigt hinner jag ju kanske lite till....? ;)
Om inte annat så ska ju lite lök ner i jorden!

En salviaflod får det bli!

Min nya rabatt invid den nybyggda muren framför Lyckans lilla hus....

En salviaflod i olika nyanser ska få rinna här

...ska bli en egen liten salviaflod!

Salvia för mig, och för alla fantastiska fjärilar, bin och humlor!

Inspirerad av de vackra salvia jag redan har framför växthuset (och en aning inspirerad an Piet Oudolf och Drömparken också, konstigt va'?), tycker jag att det är som gjort för det här.

Hade gärna haft en riktig liten flod så klart, men har ingen lust att leka bergsprängare på tomten...inte just nu i alla fall.  Vi har som sagt väldigt mycket naturtomt.

Jag vet, jag har praktlysing i bakkanten. Precis mitt emot stäppsalvia i färgtoncirkeln! Men ibland är det roligt med häftiga kontraster, i alla fall ett tag. När praktlysingen har blommat över får jag en lugnare fond av limegrönt och grönt av daggkåpan, funkian, hjärtbergenian... och så lite ackompanjemang av klematisen ´Hagley Hybrid´som klättrar lite försiktigt på störarna mot kökslandet bakom.

Salviafloden i sig blir ju endast kontrastrik i sin egen färgtons stilla skiftningar. Lite böljande, lite rinnande. En bas av tåliga ´Ostfriesland´, och sedan inslag av ´Caradonna´, ´Blauhugel´ och kanske till och med någon ´Rosakönigin´. Det beror ju lite på vad som går att få tag i på också!

I slutet av floden, i den lilla slänten bakom minipelaren ska jag ha en låg buske.

Funderar på Exochorda racemosa 'The Bride', liten pärlbuske.

Dennas växtsätt kan bli ett passande avslut, som ett litet fall sådär.

Det är bara den vackra blomningen jag skulle vilja tajma med salvians. Hmm, den blommar ju tidigt, den lilla pärlbusken. Redan i maj-juni...

Men eftersom det är lite halvskuggigt läge här så  kanske, kanske det går att fördröja...i alla fall så att den inte blommar över helt innan salvian börjar komma.

Salvian började blomma hos mig strax före midsommar i år (och våren var ju bra sen), och förra året höll den ut ända in i oktober. 

Det är ju en tacksam perenn på det sättet. Lång blomning, särskilt med lite hjälp på traven att klippa bort överblommat, så svarar den med mera blom!

Angenäma problem det där med trädgårdsplanering. Men himla skoj!

Jag gillar det där att något får växa fram under arbetets gång, om det är möjligt. Det är ju under arbetet som man lär känna trädgården och dess former och egenheter. Anpassning efter vad som finns, anpassning efter naturen.

Så nu vet jag vad jag ska köpa varje gång jag kommer till en handelsträdgård framöver. Några salvia.... det går ju åt lite, så det får väl ta sin tid misstänker jag :).

Tröttlycklig!

Slutet på min första termin som trädgårdsmästarstudent. Fast det är så länge sedan jag studerade känner jag igen känslan... trött-lycklig. Visst är det konstigt att det mesta liksom bara exploderar innan ett lov, allt ska hinnas med och lite till!

En glimt av min lilarosa bladrabatt med clematisstängsel bakom och sedan potatislandet, och löklådan, och ...även här är det mesta under konstruktion ännu ;)

Vi har den senaste veckan haft några exkursioner i mark och jord. Det är rena lyxen att få vara ute i grönskan på det här sättet! Ute i skog och mark, känner dofter, hör fantastiska ljud, njuter för fullt.... och så...snap! Tillbaka till verkligheten.
Ja just ja, grupparbetet ska slutföras, mera pluggande till det sista provet inte att förglömma, och så barnens alla aktiviteter... två stycken har sista veckan kvar, och de två äldsta tog sommarlov i torsdags.

Hjärtrabatt under konstruktion

Skönt att kunna hämta kraft där ute i trädgården och växthuset. Knaprar på rädisor och konstaterar att potatisen blommar nu :). Letar efter lite färg på de gröna tomaterna, ser efter i min nya hjärtrabatt om det växer lite... kylan har bromsat något och det mesta kommer väl att explodera samtidigt.
Tänkte jag skulle visa lite mer när resultatet börjar synas. Det är bakom denna jag ska ha mina trädgårdsmurar som är lite lätt fördröjda... och det gamla soluret...och ska det vara lite jord och marktäckare runt om, om jag inte hinner ändra mig, fniss.

Ha det gott!

Intensivt 2012...

Jag har suttit i några timmar med min lilla blommiga trädgårdsbok sedan jag kom hem från arbetet ikväll.
Tiden går så himla fort när man får sitta och bara "snöa in" på alla tankar, drömmar och ideer för trädgården. Jag skriver, ritar, klipper och klistrar...

Kan bara konstatera att det blir ett intensivt år, 2012. HÄRLIGT!

God kväll i stugorna! Kram Marie

Woodland, lund...eller, kärt barn har många namn!

Sim sala bim... woodland!! (vy från sida)

Själv kallar jag min baksida av huset kort och gott för "Omöjlig"... Jag vet, det finns inga omöjliga ytor. Bara mer svårplanerade, arbetskrävande...
Men nu har jag i alla fall börjat skissa på den här ytan, efter att i flera år bara blundat och undvikit att sätta min fot där i onödan...tragiskt eller hur? En trädgård ska ju njutas av, oavsett!

Dock har det varit lite svårt att njuta av baksidan, då det lite grann är en yta som vi inte kan påverka själva riktigt... i alla fall utsikten på den. I ett tidigare inlägg skrev jag om en kommande bebyggelse, då försvinner den sista fria ytan vi har, vår kära lilla skog...då har vi hus precis runt om hela vår tomt! Känns inte riktigt lantligt och så som vi köpte huset, nej.

 Men då! Jag vill skapa en illusion av frihet, lummighet, tystnad och fortsatt lantlighet... Helst snabbväxande, och riktigt, riktigt tåliga växter ska det vara, för det är inte liiite eklöv och ekollon från våra gigantiska tre ekar där bak.... Och rätt mycket ljus och näring tar de nog också?

Planeringsdax! (vy från huset)

Jag har fått så mycket inspiration av att titta runt på alla fina bloggar, så nu känner jag att det är dags att få

till en härlig trädgårdsyta där under ekarna och bland stenarna, blåbärsriset, kantarellerna (vill ha dem kvar!!), och den fullkomligt ojämna marken som det bara säger "klonk" om när man sätter spaden i den....

Så hur angriper man det här bäst? Tonvis med jord, torvblock, specialanpassade växter... Jag har ju en bild på näthinnan, så klart, hur jag skulle vilja ha det. Kunskap och mycket pengar, tihi...nja inte riktigt. Men vilja är det gott om!!

Inte omöjligt...bara krävande (bild tagen utanför tomten från skogen)

Så nu, titta här.... och säg....visst går det?! .... // Marie

Min lilla blommiga...

Den här tiden på året skulle jag inte kunna vara utan den, min lilla blommiga! Hur skulle jag annars komma ihåg alla planer som snurrar i mitt huvud, alla ideer jag kommer på när jag bläddrar i trädgårdstidningar & böcker, alla tips på alla fina bloggar?

Min lilla blommiga

Snabbt skriva & rita i den lilla blommiga, ibland offra en sida i favorittidningen och ta fram sax och lim - in i den lilla blommiga! Det är min egna trädgårdsbok där jag förevigar det som måste kommas ihåg tills det går att gräva & plantera igen, eller tills plånboken tillåter de lite dyrare planerna...hrm.

Det var i denna som jag satt och inredde mitt älskade växthus, redan när maken slet med grunden... Det är i denna jag skriver ner alla nya favoritväxter som ständigt hugger tag i mitt hjärta...
Och det är i denna som jag nu har börjat planera min "omöjliga" baksida av trädgården... mer om det kommer, för jag behöver nog er hjälp med tips och ideer! :-)

Sköt om er! //Marie

Omöjlig yta?...

Egentligen tror jag inte att det finns omöjliga ytor i en trädgård, det är väl bara så att man brister i kunskap, pengar & ideer.
Vår yta på baksidan av huset ger mig huvudbry av stora mått...det är nästan så jag har undvikit den helt, gjort sporadiska insatser, men gett upp igen. Tre stoora slangekar dominerar hela alltihopa. Vad kan man göra där som inte "förstörs" av alla smågrenar som ständigt rasslar ner, ekollon som pepprar allt & alla, och tonvis av eklöv på hösten som aldrig förmultnar?
Jag som har en gammal nackskada blir gråtfärdig varje höst när baksidan ska krattas & röjas. Ytan är nämligen inte heller helt slät......det är ojämnt, stenigt och fullt med t ex blåbärsris.
Den enda fördelen som jag ser det, är att ekarna är väldigt vackra att titta på, och vi kan nästan varje år plocka hur mycket gula kantareller som helst!
Tips någon? Jag skulle väldigt gärna behålla naturen som den ser ut nu, men ändå kunna göra något extra & hyfsat lättskött.

Planeringsstadium...

Igår var första dagen sedan hösten kom som jag kände att jag kunde "släppa taget" om mina uteplaner. Jag inser att det kommer att bli en fullkomlig explosion av förverkliganden i vår om jag får min vilja fram, *ler*.
Vill man då umgås lite med mig så kommer man nog att snällt få följa mig i hasorna och kanske vara beredd att rycka in lite!
Det känns skönt att ha stillat sig lite. Ska fylla min "Trädgårdsbok" med allt jag kommer på, skriva ner, rita, sätta in bilder... vem har sagt att planeringsstadiet är trist?

Utsikten från vår farstubro