Det blev en ofrivillig liten paus från bloggandet i slutet på den här veckan... ibland inträffar saker som bara får tiden att stanna!
Har den här helgen "bara varit"... stannat upp lite och njutit av mina kära. Igår en mysdag med min lilla prinsessa, min kära syster och hennes yngsta dotter. Badhus, fika, lite mat och mera fika. Prat,prat,prat och massor med kramar.
Lördagskvällen med dotter,söner, flickvänner och kära maken. Spela spel, prata, tända ljus och mysa...
Idag, hem till mor och far på lite fika hela gänget...
Fars dag är det idag... men jag blir bara lite knäsvag. Behöver vi verkligen b o k a in dessa dagar i våra kalendrar??? Ska vi inte varje dag försöka göra dagen lite bättre, uppmärksamma och visa varandra hur mycket vi uppskattar och älskar?
Det behöver inte vara så stort... det kan vara en klapp på axeln, en kram, en tjänst, en gåva när som helst!
För visst är det lite så att vi människor överlag glömmer bort allt det vackra och fina i vardagen, att vi jagar på i vår stress efter lycka och rikedom, när vi i själva verket redan h a r den, så nära!
Ser åter ut genom fönstret och det grå, disiga ljuset i min trädgård känns inte så där himla dystert i alla fall. Allt har något vackert i sig, så även trädgårdens november - och vintervila.
Inga bilder blir det idag, orden får tala i stället. Kameran har också lite vila ;), och jag ska ta nya tag!
Kram till er alla! //Marie
2 kommentarer:
Hej Marie!
Vilket fint inlägg och visst har du rätt det är inte en eller några få dagar om året som är viktiga utan det är hela årets 365 dagar som betyder något. Och inte vad vi ger för materiella gåvor utan istället vad vi ger av oss själva till andra.
Det låter som du har haft en fin helg tillsammans med dina nära och kära. En helg som ni har behövt att vara nära. Skickar styrkekramar och hoppas att saker och ting ordnar sig.
Ta hand om dig!
Kram Lotta
Håller med dig helt och fullt! Låter som ni har haft en underbar helg. Jag älskar kvällar när man spelar spel och myser, det är för lite sånt när man är småbarnsförälder men det kommer väl en dag.
Ha det bäst!
Kram Hélena
Skicka en kommentar