Vackra gamla ting i trädgården!

Igår fick jag en jättefin gåva! En granne håller på och röjer ur sin bortgångne pappas hus och hade en gammal trästege hon inte visste vad hon skulle göra med, och så tänker hon på mig...gissa om jag är lycklig!
Jag älskar gamla vackra ting med själ och patina, och nu är jag så glad så det pirrar i hela mig - jag tycker den är underbar!
Funderar nu som bäst på hur jag ska använda den, men jag misstänker att jag kommer att prova mig fram lite...

En gammal trästege ska få förgylla en kär plats i trädgården

Tänk att det finns människor som utan att tveka ger bort något som det säkert finns en del minnen och personliga värden i, bara för glädjen av det. Tack finaste!

Stunder som dessa får mig att känna mig så tacksam över de goa människor jag har omkring mig. Människor med stora hjärtan, äkta värme, ödmjukhet och en stor portion erfarenhet av livets olika gåvor och kriser.  Människor utan baktanke, utan egoism och behov av att hävda sig själva... Människor som gör något bra av sin lilla livsryggsäck, utan att kliva över eller på någon annan för att ta sig fram.

Idag har jag också snyftat mig igenom Prinsessans skolavslutning. Jag är ju bara så hopplös på det där! Den blomstertid nu kommer, Idas sommarvisa och otippade Stairway to heaven på akustisk gitarr med finklädda barn och ungdomar.... det bara brister.

Sommarens sista skolavslutning avklarad...

Brister gör det också när jag ser små finklädda barn som gråter över att föräldrarna inte hinner stanna en liten stund på picnic tillsammans med de andra... jag vet verkligen hur svårt det är att få ihop livet ibland, men åh vad ont det gör! För våra små är detta en stor dag och de vill ju så gärna uppleva den tillsammans med oss. En ynka liten timme till... när jag sedan ser att tiden hade kunnat finnas... Aj, mitt hjärta!

Alltför många av oss vuxna tar sig inte riktigt tid att verkligen "se" sina barn och vad de brinner för. Det är vår skyldighet att ta sig ett par timmar då och då, stanna upp på deras villkor och låta dem få känna efter vad de är intresserade av.
När man skaffar barn ingår att kanske stå på en fotbollsplan ett par timmar i veckan, att följa med till lekparken då och då, åka och bada, springa kutryggig efter en liten cykel i flera timmar när de lär sig...vad det nu kan vara. Har man sedan fler barn, ja... då blir det gånger flera! Och ja, låångt upp i tonåren är det så att vara förälder, *ler*.

För mig får barn aldrig bli ett sätt att förverkliga sig själv och sina intressen. Det är en ömsesidig kärlek och respekt för varandra, ett givande och tagande - ett livslångt sådant. Det är definitivt inte alltid roligt, och defintivt inte alltid enkelt.... men det är värt det i längden!

Ikväll tänder vi grillen och hejar fram Sverige till en bättre match än sist ;). Ha en härlig fredagkväll!

//Marie

Tematrädgårdar!

Som nästan alltid efter någon timme bland alla goa kurskamrater på trädgårdsmästarutbildningen känns livet genast lite lättare ett tag ;). Det är något visst med all positiv energi som sprids, oavsett vad vi ibland har för utmaningar framför oss.

En parkvandring idag gjorde att morgondagens lignostenta, och terminens sista, känns lättare att ta sig an. Det var de sista pusselbitarna som lite grann föll på plats, hoppas jag... ;).

Drömträdgårdsvandring i Enköping - maj 2012

En liten avstickare ner till Drömträdgården och tematrädgårdarna gjordes också. Nyfikna var vi ju på årskursen över oss och deras pågående projekt med årets tematrädgårdar, En trädgårdsresa genom Sverige.
Följ dem via bloggen http://tematradgardarna2012.blogspot.se/. Vad fint det såg ut, men så har de också slitit sedan tidigt i höstas med allt....På onsdag i nästa vecka kl.14 är det invigning för er som har vägarna förbi Enköping.

Drömträdgårdsvandring i Enköping - maj 2012

Och nästa termin är det vår tur! Ska bli så skoj, så skoj :D.
Ideér ska kläckas, sponsorer fixas, ritningar och projektering, planering och så småningom, våren 2013, anläggning, plantering, byggande.... hela kitet!

//Marie

Trädgårdstid & sommarvila!

Nu börjar tröttheten ta ut sin rätt. Våren har varit händelserik på en mängd olika sätt, och tempot högt. Lite grann har jag mig själv att skylla , men vissa saker kan man helt enkelt inte påverka... nu tryter i alla fall orken rejält!


Sommarvila!

Humöret svajar och känslorna med det, och jag gillar inte riktigt att tappa kontrollen över mig själv, suck.
Satt i Lyckans lilla hus och pluggade en stund idag på eftermiddagen och kände att tankarna for iväg. Längtar efter trädgårdstid!!!

Trädgård och växter finns i min värld en stor del av dygnet tack vare utbildningen, men nu menar jag "egen" trädgårdstid. Tid för förverkligande av mina planer för den egna trädgården.... som det är nu hinner jag inte riktigt, till och med orkar inte...OJ?!
Finner mig själv att bara stå och titta när det blir en stund över, bara vankar av och an, konstaterar... inte riktigt likt mig, om jag säger så.

Vilken tur att jag ändå känner längtan, annars skulle jag bli orolig... :).

Snart, en vecka till är vikt för studier. Sedan väntar tre veckors arbete på mitt gamla jobb. Vore det inte för att det är roligt att träffa arbetskamrater, och för att studentkassan behöver drygas ut lite, hade jag lätt kunnat vara ledig heeela sommaren!
Nu blir det istället 5 veckor att njuta av...? Ja, det får vi se.
Dagarna får fyllas vart efter - semester! Har en hel del trädgårdsböcker som bara står och väntar på att bli bläddrade i, vilstolen är redo - och jag med.

Äkta svensk försommar råder just nu, eller hur? Ömsom sol, ömsom regn...på håll mullrar åskan ibland, ena minuten steker solen och nästa huttras det under moln. Men det ÄR sommar i alla fall, och när vi minst anar det kanske det till och med blir stabil högsommar ;). Det håller vi tummarna för!

191 dagar kvar.... sedan lyfter vi mot Thailand!  Prinsessan ville ha ett kryss i kalendern så att hon kunde ha koll på när vi ska åka. Behöver jag berätta att det tjatas en hel del??!  Men det känns så jättejätteskönt att ha det att se fram emot, för oss alla :D.

Thailand i vinter... mmmm.

Ha en fin tisdagkväll! //Marie

Tröttlycklig!

Slutet på min första termin som trädgårdsmästarstudent. Fast det är så länge sedan jag studerade känner jag igen känslan... trött-lycklig. Visst är det konstigt att det mesta liksom bara exploderar innan ett lov, allt ska hinnas med och lite till!

En glimt av min lilarosa bladrabatt med clematisstängsel bakom och sedan potatislandet, och löklådan, och ...även här är det mesta under konstruktion ännu ;)

Vi har den senaste veckan haft några exkursioner i mark och jord. Det är rena lyxen att få vara ute i grönskan på det här sättet! Ute i skog och mark, känner dofter, hör fantastiska ljud, njuter för fullt.... och så...snap! Tillbaka till verkligheten.
Ja just ja, grupparbetet ska slutföras, mera pluggande till det sista provet inte att förglömma, och så barnens alla aktiviteter... två stycken har sista veckan kvar, och de två äldsta tog sommarlov i torsdags.

Hjärtrabatt under konstruktion

Skönt att kunna hämta kraft där ute i trädgården och växthuset. Knaprar på rädisor och konstaterar att potatisen blommar nu :). Letar efter lite färg på de gröna tomaterna, ser efter i min nya hjärtrabatt om det växer lite... kylan har bromsat något och det mesta kommer väl att explodera samtidigt.
Tänkte jag skulle visa lite mer när resultatet börjar synas. Det är bakom denna jag ska ha mina trädgårdsmurar som är lite lätt fördröjda... och det gamla soluret...och ska det vara lite jord och marktäckare runt om, om jag inte hinner ändra mig, fniss.

Ha det gott!

Mosters lilla gull!



Idag tog min äldsta systerdotter studenten! Solen sken dagen till ära och lyckan liksom bara strålade emot oss alla. Väntan blev lång, då hennes klass var en av de sista som sprang ut...

Hur hände det här?... När blev mosters första lilla gull (jag har ju två till *ler*) en vacker och galet begåvad ung kvinna med framtiden vid sina fötter?! Den där rultiga lilla skruttan med sina lysande ögon och storlockiga hår som tog oss med storm!
Idag tog hon också oss med storm...för nog står man där och gråter ikapp med hennes lyckotårar. Det bara griper tag i mitt hjärta utan förvarning, men det bjuder jag på en härlig dag som denna!

Det är ju faktiskt sant - den ljusnande framtiden är er! Ta väl vara på den och njut av stunden alla underbara kämpande ungdomar. Det är inte helt lätt att vara ung idag, så de gör det bra - både med och utan hjälp av oss vuxna.

Idag har vi också ordnat något som ger oss en speciell jul, och en förhoppningsvis kick-start på nästa år... Käraste mamma bjuder oss alla, inklusive henne själv, på en resa till Thailand. Saknaden efter pappa är så väldigt, väldigt stor, och det känns som vi alla behöver komma bort och bara ta hand om varandra en tid, koppla av, uppleva, stanna upp, ta vara på..... 11 personer samlade, alla våra fantastiska ungdomar och barn tillsammans - som jag längtar att få se och höra dem!

Ha en underbar helg! //Marie

"Vattendroppe i växthuset"....

Jag satt i bilen igår eftermiddag när jag fick ett litet MMS från en av våra 17-åriga killar.... "Vattendroppe i växthuset".

Vattendroppe på luktärtsblad

Det gör mig så varm i hjärtat:

• att även en kille i den åldern uppskattar att sitta och njuta i Lyckans lilla hus.
• att han har den underbara förmågan att se det vackra och häftiga i det "lilla" i vår tillvaro.
• att han dessutom vet att en bild på något sådant skänker enorm glädje till en småstollig mamma, och tar sig tid att skicka den till henne.

Det är så härligt med alla våra underverk :D //Marie

Att vända en känsla...

Den senaste veckan har snurrat på i ett galet tempo! Men stanna upp då tänker nog en hel del...ja, jag gör mina försök ;).
 Det är inte alltid så enkelt med en stor familj och ett liv på landet, sen må det finnas hur mycket ambition som helst - och den har jag verkligen. Det var lite enklare att styra över tillvaron när barnen var små tycker jag, men jag vet var min gräns går. Jaja, nu ska vi inte älta! Negativa känslor är till för att vändas så snart det bara går.

Idag är i alla fall en dag på hemmaplan. Vi röjer lite inne, och röjer lite ute (ek, ek, ek ...). Solen försöker titta fram, och det är något varmare.

Lätt tjurig efter att ha hört hur även nästa veckas planering ser ut, satt jag en stund i Lyckans lilla hus...

 Jag är så underbart glad att jag har detta hus! Glad, stolt, lycklig. Det är långt ifrån perfekt, men vi har gjort det själva och det helt unikt med en blandning av gammalt och nytt.
Det finns en själ i min lilla oas, och för varje liten ändring jag gör så fylls det med ännu mera själ och hjärta.

Det är dags att binda upp tomaterna lite till, det börjar bli tungt ;), potatisen är på gång att blomma ute i landet, rädisorna är späda och knapriga, chilin och mina gyllenbär kommer också så fint, de nyplanterade clematisplantorna från förra året börjar ta plats och knoppar, humlen breder ut sig och luktärten likaså.... vi kan fortsätta länge att räkna upp, eller hur? Jag antar att vi är flera som går i väntans tider lite varstans ute i landet.

 Tänk att man kan bli så otroligt harmonisk och glad över något så enkelt som trädgård och odling - fantastiskt! Tror banne mig att jag ska försöka få göra lite praktik med anknytning till trädgårdsterapi framöver. Än så länge bedriver jag bara min egen privata terapi, och det är ju verkligen inte så "bara".

Ha en fantastisk ny vecka!