Gigantens fall....

Den sista färden...

Idag var det dags... Vår skadade ek skulle fällas av arborister från Åkersberga. Vilka proffs! Snacka om yrkesskicklighet och kunskap. Kunskap som de gärna delade med sig av dessutom, till en jobbig och frågvis kund, hrm. Moi??

Med fjärilar i magen satt jag på behörigt avstånd med kameran i högsta hugg. Jag fick riktigt påminna mig om att andas när killen var högt upp i toppen och jobbade. Det knakade och jämrade i trädet, och man kan lugnt säga att det svajade... hur vågar de?

Utrop som "det var bland det värsta jag har sett!" och "du måste filma det här!" gör att det ändå känns ganska bra att få detta gjort...

Kolla rötan högst upp till vänster...

Men....vad tomt det blev!!! Och den eken som stod närmast är alldeles kal på den sidan där kompisen stod...inte snyggt. Men vad gör man, den finns med i detaljplanen, så den får inte tas ner utan prövning. Och det här blev tillräckligt dyrt....

När de ändå var här fick de kapa döda grenar på den eken vi har närmast huset och verandan. Efter lite diskussion kom vi fram till en bra lösning, och jag kan tycka att den blev riktigt "fräsch" ;), och ändå ser den ut som en ek fortfarande. Annars är det ju ingen vits att spara den.

Så nu kan oron släppa och vi vågar vara på baksidan igen! Eller...ska jag säga JOBBA på baksidan igen. Nu har vi att göra ett tag!! Egentligen skulle jag vilja ta vara på lite bitar och göra plattor av till en gång upp till växthuset...Får kanske bearbeta mannen på det, haha.

Så nu, om det nu har något gott med sig, så har jag massor av material till min skoluppgift. Och en hel del planerande för den nya baksidan att göra...

Sköt om er!

Brr...

Men vad snabbt jag har blivit bortskämd av värmen! Idag har det varit kallt.... så där så jag känner att jag gärna skulle krypa ner i ett varmt bad. En oförväntad ogräsvandring, det var ogräs på schemat idag, gjorde mig inte direkt varmare.

Skelört

Vitplister

Maken och jag satt i soffan efter middagen och värmde oss med varsin mugg kaffe, och då kom på att vi sett en liten söt kamin på Åsby trädgård i våras. Skulle passa perfekt i Lyckans lilla hus!!!
 Då sålde de ut den kvarvarande, men tyvärr... vi slog aldrig till eftersom vi inte hade "stora plånboken" med oss. Den är ju redan såld nu, lycklig är någon, men kanske den går att beställa??? Hmmm, ytterligare griller i mitt lilla huvud!

Nu börjar det bli så där tjockt i kalendern som det typiskt nog blir framåt sommarloven... med fyra barn/tonåringar i familjen är det svårt att få tiden att räcka till ibland. När man sedan lägger till alla skjutsningar och hämtningar som ingår med livet på landet, och dessutom ska hinna klämma in lite eget pluggande och trädgårdstid... jag känner att jag lever ;). Men så är det med en stor familj, bara att gilla läget. Och fördelarna överväger!

På torsdag ska vår ek ner. Grannarna är förvarnade så att de inte blir chockade. Vissa saker bör man ju bara tala om innan, så undviker man missförstånd.
 Det kommer att se något konstigt ut, eftersom den andra eken brevid har formats av närheten till denna...
 Funderar för fullt vad vi ska ersätta tomrummet med. Gärna snabbväxande och ett växtsätt som gör vår baksida lite mer skyddad från insyn än idag...Hassel kanske? Färska, egna hasselnötter vore ju inte fel.

Hassel - Corylus avellana

 Nu lider jag ju inte brist på ideér, eftersom jag fylls på varje dag men... ja, det blir spännande!

Ha det gott!

Pst. alla dagens bilder är lånade från nätet...

Sommarmorgon!



Växthusmorgon

Jag njuter för fullt när jag smyger upp före familjen en härlig ljummen sommarmorgon! Fågelkvitter,  göken har hörts i flera dagar nu, glitter av dagg i gräset och på alla vackra blad, dofter, känslan av en helt orörd dag...

Syrén, liljekonvalj, kaprifol... doftar ljuuvligt!

Nu gäller det att hänga med, det går fort. Jag vill inte missa en sekund av vad som händer i trädgården, och i växthuset. Det växer så det knakar överallt... massor med tomater, basilika, purjolök, chili, paprika och blommor, blommor!

Basilika och tomat i växthuset!

Allium du läckra!

Ta vara på tiden!// Kram Marie

Tulpaner och lyckorus!

Tulpanfestival Stockholm 2012

Igår var vi på tulpanfestival i Kungsträdgården i Stockholm. Jag erkänner att lök & knöl inte riktigt har funnits i min värld tidigare... Men vad gör denna utbildning med mig?? Så galet mycket tankar och ideér, jag blir helt betagen i såå mycket, hela tiden.... Andas djupt, sansa mig, smält intrycken ;). En föreläsning om lökväxter "in natural" tog mig med storm.

Över huvud taget så känns det som att jag i dessa dagar går omkring i ett lyckorus. Tänk att varje dag få omge sig med sitt största intresse, lära sig så mycket, träffa lika galna trädgårdsnördar med all den energi det ger. Ett leende på läpparna, HUR trött och hängig jag än känner mig. Må det fortsätta!

Entrén till Lyckans lilla hus, och potatislandet...färskpotatis till midsommar?!

När jag kommer hem om eftermiddagarna i detta underbara väder vi har fått så bara njuter jag av tillvaron. Ikväll blev zinkhjärtat på dörren fyllt med tulpan, rhododendron och daggkåpeblad. Sommar, sommar, sommar...

//Marie

Ljuvliga sommarkväll!

Så fantastiskt härligt det är med en ljummen sommarkväll! En vanlig måndag förvandlas till fest när du kan sitta ute och äta din middag i lätt, varm bris och lyssna till fågelkvitter. Alla vackra intryck som bara matas fram till näthinnan och fastnar likt klistermärken ;).

I skolan blir vi lite bortskämda med växtvandringar, och för varje dag som går blir vi mer och mer "förstörda"... våra huvuden går som på en tennismatch under den kortaste promenad. Funderingar, kommentarer och pluggande i verkligheten äger konstant rum i 25 vackra huvuden, haha.

Inte lika trevligt var det att ha arboristen på besök igår kväll. Eller, jo han var ju jättetrevlig, och fantastiskt duktig. En massa förklaringar och material till min uppgift som ska in i december samlar jag ju på mig... MEN.

Trots mailkontakt under en längre tid tror jag inte att vår ek var riktigt som han hade förväntat sig. Han blev först knäpptyst...och sen OJ, var det såå illa!

Hade det varit inne i stan, hade polis och brandkår omedelbums fått spärra av efter konstens alla regler. Ett riktigt högriskträd är det vi numera har på tomten... och billigt kommer det inte att bli förvarnade han oss om (väntar på prisuppgift från ett rekommenderat företag...).

 Tack, det blir ingen semester i år heller då med andra ord. Tur vi har det så vackert här då, men att bryta vardagen något år ibland vore ju kanske kul...och i år hade det varit väldigt välkommet efter allt elände. MEN, det kommer fler år.
Det var ju det där med i-landsproblemen, ni vet.

Nu ska jag ut och ta vara på resten av kvällen. Mumsa lite färsk basilika, se hur det knakar i mina små chilis och tomater som redan frodas ute i växthuset, smida planer och bara njuuuuuta!

Kram så länge!

I morgon

Väntar Stockholm med tulpanfestival, föreläsningar och vackert sommarväder. Sämre kan man ju faktiskt ha det, eller hur?

Drömhelg

Jag har på många sätt haft en riktig drömhelg den här helgen. Inte så mycket ork som jag har önskat, men den kommer.

Favoriter... rödbladig flikrabarber, praktmagnolia, Prunus avium Pleni, Himalayabjörk (?)... och hatkärlek kejsarkrona, men se bara på "madonnas tårar" där inuti!

Drömträdgården i Enköping gjordes i fredags, tillsammans med maken, dottern och lilla mamma vandrade vi runt och bara njöt av en riktig trädgårdsstad. Tyvärr är det ju lite mitt i mellan vår och sommar, men med lite fantasi och en aning kunskap kan man se det fantastiska ändå!

Vädrets makter kunde inte riktigt bestämma sig, men en fika i lä, och lite guidning och goa samtal blev det.

Och så förstås, en titt på sonen i länslagströjan. Alltid lika konstig känsla när de har varit borta ett par dagar och man på håll sedan spanar efter dem.... Jisses, vart tar tiden vägen?
Men det värmer ett mamma-hjärta när man ser den glada, nöjda uppsynen, glädjen över tillvaron när de får göra det som gillas mest! Just i den stunden är det värt alla timmar och alla kronor i världen som har lagts ner i deras intressen... för det blir ju en del. Men, det är få år vi har dem verkligen intill oss. Det inser jag mer och mer för varje dag, när de tittar ner på sin mamma ;).

Hemma i trädgården har listan betats av ordentligt. Jag kunde inte hålla mig längre..... sommarblommorna åkte ut i rabatten! Ett blått bubbelplasttält har skyddat dem inatt, usch så "ovackert" - men så vackert det kan bli bara det får ta sig nu.

Och så har jag tillverkat en minipergola framför prinsessans lekstuga, av överblivna pinnar från förra årets rensning. Lite skugga, lite vindskydd och ett förhoppningsvis vackert inslag i den annars ganska tråkiga gräsmatteytan. Lite humle, lite luktärt och så småningom solrosor ska få pryda den platsen.

Jobba blev det inte så mycket.... tekniken var inte med mig, då det var ett tag sedan jag var där. Inte mycket fungerade, och bara lite grann blev gjort. Stackars kollegor! Men vad gör man, IT-avdelningen var ju också ledig - så bättre lycka nästa gång!

Hoppas er helg har varit riktigt,riktigt behaglig.

Innehåll?

Ju längre jag bloggar, ju mer märker jag att jag tenderar att skriva inte enbart om trädgård - ett stort kärt ämne.
Eftersom jag är så galet full av känslor och tankar, spånar jag ofta in på även det... fast jag tänker också så här: det hänger ganska tajt ihop, i alla fall för mig.

Att jag bloggar har i första hand ett egenvärde, det har ju sagt förut. Jag ger blanka sjutton i statistiken, för jag är inte intresserad av popularitet... men jag bryr mig i ER bloggvänner!

Jag vill att ett besök på min blogg ska ge något, om så bara ett leende eller en liten idé, kanske en känsla eller en liten tröst ibland...DET lät ju inte alls pretentiöst?! ;)

Min poäng är att mina stora intressen är verkligen trädgård, och medmänniskor. Ju äldre jag blir, desto mer märker jag att jag värdesätter min omgivning. Det är så fantastiskt när någon kan säga att det du sagt eller gjort har betytt något, verkligen gjort skillnad!
Och det gör verkligen många av er för mig - en stor, stor skillnad. Det är så många som har så mycket att ge, utan att egentligen veta om det.
Det tilltalar mig... medmänniskor som ger utan tanke på att få något i gengäld hela tiden, utan krav på uppmärksamhet, belöning... Verkliga MEDmänniskor.

Kanske är det så att jag i framtiden spånar in på något som förenar trädgård och människointresse, i någon form....?

Det är lite häftigt, det där oskrivna bladet ibland. Jag har ingen aning om var jag landar, men ett vet jag......

Jag är inne på rätt väg!

Tack för att ni finns där ute!