 |
| Favoriter... rödbladig flikrabarber, praktmagnolia, Prunus avium Pleni, Himalayabjörk (?)... och hatkärlek kejsarkrona, men se bara på "madonnas tårar" där inuti! |
Drömträdgården i Enköping gjordes i fredags, tillsammans med maken, dottern och lilla mamma vandrade vi runt och bara njöt av en riktig trädgårdsstad. Tyvärr är det ju lite mitt i mellan vår och sommar, men med lite fantasi och en aning kunskap kan man se det fantastiska ändå!
Vädrets makter kunde inte riktigt bestämma sig, men en fika i lä, och lite guidning och goa samtal blev det.
Och så förstås, en titt på sonen i länslagströjan. Alltid lika konstig känsla när de har varit borta ett par dagar och man på håll sedan spanar efter dem.... Jisses, vart tar tiden vägen?
Men det värmer ett mamma-hjärta när man ser den glada, nöjda uppsynen, glädjen över tillvaron när de får göra det som gillas mest! Just i den stunden är det värt alla timmar och alla kronor i världen som har lagts ner i deras intressen... för det blir ju en del. Men, det är få år vi har dem verkligen intill oss. Det inser jag mer och mer för varje dag, när de tittar ner på sin mamma ;).
Hemma i trädgården har listan betats av ordentligt. Jag kunde inte hålla mig längre..... sommarblommorna åkte ut i rabatten! Ett blått bubbelplasttält har skyddat dem inatt, usch så "ovackert" - men så vackert det kan bli bara det får ta sig nu.
Och så har jag tillverkat en minipergola framför prinsessans lekstuga, av överblivna pinnar från förra årets rensning. Lite skugga, lite vindskydd och ett förhoppningsvis vackert inslag i den annars ganska tråkiga gräsmatteytan. Lite humle, lite luktärt och så småningom solrosor ska få pryda den platsen.
Jobba blev det inte så mycket.... tekniken var inte med mig, då det var ett tag sedan jag var där. Inte mycket fungerade, och bara lite grann blev gjort. Stackars kollegor! Men vad gör man, IT-avdelningen var ju också ledig - så bättre lycka nästa gång!
Hoppas er helg har varit riktigt,riktigt behaglig.
1 kommentar:
Intressanta tankar om barn som blir stora. Vår dotter, snart 18 år, är i Barcelona sedan i onsdags morse. Hon är där med spanskagruppen. De har ganska fria tyglar där, delar av dygnet i alla fall, och jag är så glad för mobiltelefonen. Hon skickar ett sms när hon är tillbaka på hotellet för natten och då kan jag sova gott. Det blev visserligen kl 04.13 i natt men hon hörde av sig i alla fall och de tär jag glad för. I morgon kväll kommer hon hem och jag längtar.
Dottern kommer inte bli längre än jag men sonen han är det redan trots att han är två år yngre. Ännu så länge är han nöjd med att vara hemma. Han är en helt annan personlighet än sin syster. Hon är mer driven och ordnar och fixar. Hon är iväg mycket mer än han är. Dock är det så att när han väl är iväg, på handbollscup eller liknande, hör vi ytterst lite ifrån honom. Han tänekr inte så att vi kanske är oroliga, saknar honom och vill veta hur det går i matcher mm. Dottern känner mer av att det är omtänksamt att höra av sig. Ändå känner jag att tiden närmar sig med stormsteg då vi inte kommer ha våra barn boendes hemma och det är kluvna känslor inför det. Jaja, nu ska jag inte bli långrandig om det.
Du har haft varierat innehåll i dina dagar låter det som. Härligt!
Kram!
Skicka en kommentar