Vilken värme!

Ett inlägg av saknad, & vips blir man påmind om vilken värme det finns bland människor som man många gånger aldrig har träffat. Jag tycker att det är så fantastiskt, särskilt idag när vi så ofta blir påminda om den hårda verkligheten ute i världen, och när man på sociala medier hela tiden måste vara på sin vakt för falskhet, lögner och galenskaper...

Jag funderar ibland om jag kanske är lite för öppen, och om jag kanske borde hålla inne mer av mina tankar. Men varje gång kommer jag fram till att det är det här som är jag, oavsett om det är i det verkliga livet, här på bloggen eller någon annanstans. Jag är trygg med den jag är, jag är full av känslor och tankar, jag har behov av att skriva och jag har behov av att dela med mig... tänker att alltid är det någon som kanske känner igen sig och som förhoppningsvis kan finna lite kraft och energi i igenkännandet. Sedan gör jag ju så klart medvetna val, jag väljer själv min intigritet.

Det skrivna ordet kan vara lite tudelat dock...lika mycket kraft och energi som ligger bakom, lika mycket lögner och svek kan där finnas. Tänker på det ibland när man vet hur verkligheten har sett ut, och man får läsa något helt annat. Får mig att vilja skrika högt, men vad hjälper det? Det är då jag går stärkt i känslan av att jag finns i verkligheten & för mina medmänniskor.

Måste ju erkänna att jag nästan, nästan har hittat ett substitut för "trädgårderandet".... ;). Något som ger mig samma avkoppling, samma energi och samma känsla av att vara här & nu!
Prinsessan vår har i ett och ett halvt år nu ridit. I tonåren gjorde jag det själv, och har alltid känt mig dragen till känslan i stallet. Vid sidan av dottern har jag därför den här tiden njutit av bara dofterna, ljuden och av att vara med.
Med tiden så har längtan också väckts. Svårare och svårare att sitta vid sidan om. När man nästan sitter och hjälper till där på ridhusläktaren...ja, vad gör man?

Man anmäler sig till en "återvändargrupp"! Jag gjorde det, jag vågade - och himlars så roligt det var, och är!!!!!!!!!!!!!
Med min nackskada, och hrm, ålderns rätt och krämpor....jag är inte mycket att skryta över dagarna efter lektion - men det är värt det! Så avkopplad och så fri och lycklig där på den varma hästryggen :D.
Maken säger att det lyser om mig, och det får väl vara ett betyg som säger allt. Jag anpassar sig mig så gott det går efter min förmåga och kör på så länge det går. För det är som med trädgård, hur mycket bekymmer du än har när du börjar så går det bara inte att fokusera på annat än HÄR & NU.

Värt mycket! Vi behöver alla ha våra här och nu lite mer.

KRAM

En bit av mig

Efter två veckors uppehåll från arbete tillåter jag mig att stanna upp & reflektera. De senaste dagarna har en molande värk inombords gjort sig påmind, och jag har känt mig oerhört trött, svajjig i humöret...varför?

Inser nu att det är saknaden efter mitt andra jag - trädgårdsarbetet, det fysiska, det kreativa, det energigivande. Det är nästan som en liten sorg i hjärtat, trots att jag vet att det snart är dags igen. Tiden går så fort!

Att något annat än en medmänniska eller ett levande djur kan bli så stor del av dig själv är egentligen helt otroligt. Och så snabbt?

För ett år sedan var jag mitt uppe i min opposition av examensarbetet, examen....Ja, jag firar 1-årsjubileum som Trädgårdsmästare på riktigt!

Jag vet att detta är den tiden på året när jag förmodligen kommer att känna så här om och om igen. När säsongen ligger lite lågt, när uppdragen sinar, oavsett om du är din egen eller arbetar offentligt som anställd.

Tänker att jag bara behöver vänja mig lite, släppa oron över ekonomin, ta en dag i taget, andas & hämta ny kraft. 

Men just i år är det ännu så nytt med den här känslan & jag känner mig nästan lite utlämnad, blottad för granskning liksom. Är definitivt inte van att vara "sysslolös" om ni missförstår mig rätt, och känner mig lätt frustrerad när jag har så mycket mer kvar att ge.

Igår när frosten låg kvar hela dagen och växthusfönstren på mitt Lyckans lilla hus var vackert dimmiga, smet jag in där på eftermiddagen i skymningen. Det var alldeles för länge sedan nu.

Jag ljuger inte när jag säger att känslan av lugn som kommer över mig där inne i tystnaden är magisk!

Ännu den 1 december blommade mina pelargoner där inne trots några frostnätter.

Jag vet inte om jag har nämnt det förut, men jag har ju ingen frostfri plats där jag kan övervintra pelargoner eller andra växter med liknande behov. Så trist att inte kunna bevara, driva upp på nytt, ta sticklingar och börja om igen...

Men där och då i tystnaden & lugnet fick jag för mig att göra ett litet test. Om inte annat så fick jag stilla min "grönklåda" en stund ;).

Så i år har jag ställt alla mina pelargoner på en av odlingsbäddarna med en frigolitlåda (helt vanliga som tex fisk & annat kommer i till butikerna) som botten. Runt om har jag sedan gjort ett litet rum av samma typ av frigolitlådor, lite isolering kring krukorna och runt hela härligheten sveptes massor av fiberduk.

Vem vet, det kan gå... frigolit har en väldigt värmande effekt och de står nu långt från markkylan. Frigolitrummet i sig blir inte så stort vilket gör att utrymmet håller värmen lättare. Fiberduk som extra skydd och så hela Lyckans lilla hus över det! 

Jag håller i alla fall tummarna :)

Om jag bortser från saknaden över arbetet, så längtar jag faktiskt efter den riktiga vintern nu. Årstiderna är ju våra på de här breddgraderna av jordklotet, så låt det komma!

Låt snön falla och komma med ljuset igen, låt våra trädgårdar få ett värmande gnistrande eget täcke, och låt våra kinder och näsor bli rosiga och friska!

Önskar er vackra decemberdagar och mysiga adventsfiranden med nära & kära!

Sensommartankar

Sommaren 2014 börjar gå mot sitt slut. Många fina dagar är ännu kvar att njuta av, men luften är förändrad och det känns att nu är sensommaren här.

Morgonen är daggig och lite småkylig, kvällarna blir mörkare, högsommarens stora blomsterprakt börjar att ge med sig och höstens fägring tar sakta vid. Det känns helt OK, för vilken sommar det har varit, igen!

Ett landskap som tilltalar mig...berg, hav, grönska...

Denna sommar har jag inte njutit av ledighetens lata dagar direkt, men jag har sannerligen njutit ändå. Som nybakad trädgårdsmästare har jag endast haft en veckas semester, och den tillbringades i ett land som jag länge, länge varit så nyfiken på... Kroatien. Och inte blev jag besviken, inte alls. Snarare lite nyförälskad ;).

Mirca, Kroatien

En vecka är för kort tid att både varva ner på, och att lära känna något nytt - så absolut, det får bli en återkomst!

Jag älskar att resa, att möta nya intryck och miljöer... och att få dela den med kära familjemedlemmar, bättre kan det inte bli. Det är alltid så roligt att i efterhand få höra... "mamma, kommer du ihåg...?". 

Jag tror vi ses igen...Kroatien

Sitter och läser ikapp lite och njuter av många fina inlägg i bloggvärlden. Så många av er är sanna inspiratörer med både bilder och ord. 

Välbehövlig vila för en kropp och knopp som är lite sliten trots allt. Ett nackspärr från h.....te (hrm, ursäkta!) har satt tillfälligt stopp för denna trädgårdsmästare. Men bara tillfälligt!

Värre har upplevts sannerligen, men kroppen får man lyssna på vare sig man vill eller inte ;). 

Echinacea purpurea ´Green Envy´ & ´Magnus´

Så jag laddar nya krafter och tar sats mot fortsatta "äventyr". Hoppas ni alla njuter och tar vara på de stunder vi ännu har kvar i grönska av alla de slag. Snart nog får vi njuta även av höstprakt, och.... 

Men det tar vi sen! :D

//Marie

Det gröna livet leker!

Long time, no see....

Tiden går, och nog saknar jag er ibland! Tanken att skriva inlägg finns, men behovet är inte lika stort som tidigare. Jag kikar in och läser hos er, läser, känner igen och ler.

Det gröna livet leker! Det är verkligen så det känns sedan jag tog steget in i min nya framtid som trädgårdsmästare. Jag har inte ångrat mig en endaste sekund att jag sa upp mig och vågade chansa på en ny tillvaro.
Egen firma, japp. Det började rulla på ordentligt när jag fick erbjudande om en säsongsanställning. Kunde inte tacka nej...behöver samla erfarenheter på olika sätt. Firman finns kvar, men tiden finns inte till några stora uppdrag just nu. Tar det som det kommer, och njuter av det!

Sommaren är här med besked. Vilken värme vi har haft de senaste dagarna! Blomsterfloren avlöser varandra i min trädgård. Nöjd med mina lökplanteringar som verkligen glänste i maj, mina Englandsperenner från resan förra året har tagit fart och skänker glada minnen, lunden jag har planer för i mitt huvud tar sakteliga form på baksidan av vårt hus. Känner att jag kan börja koncentrera mig mer där i år, framsidan är det mer finlir på nu...äntligen!
Fast, när jag tänker efter. Jag h a r jobbat lite på framsidan med :).
Lite av det jag fick efter vår tematrädgård "Nyfiken" förra året har fått nytt liv i min trädgård! Två spaljeér ramar in min hjärtrabatt (det blidde visst ingen mur), några skifferstenar har förändrat mitt lilla vattenstensområde, triften lever gott runt foten av min magnolia....

Och mitt Lyckohus - alltid där med sin vila för själen. I år fick jag en ingivelse att så Blomman för dagen i takkronan där inne, och idag kom första blomman! Tror det blir ett lyckodrag att se den slingra upp mot takbjälkarna med sina underbara blå skiftningar.
Har också satt ett blåregn där inne, ´Blue Moon`. Hoppas få se det ta plats ordentligt!

Våra stora killar tog studenten i förra veckan. Firades så klart! Men hur gick det till?? De där småknoddarna som hade minsta storleken blöja ända upp till armhålorna  alldeles nyss", haha.
Prinsessan har skolavslutning på fredag. Sommarlov stundar, och i år ska hon slippa fritids helt och hållet. Stora tjejen... fotboll, ridning och vänner. Så härligt att se hennes glädje!
Mellankillen är den som är mest lik henne till sättet. Blir full i skratt ibland när man känner igen små egenheter... det finns en otvetydig syskonkärlek mellan alla våra fyra underbara hjärtan. En syskonkärlek full av humor, omtanke och en hel del retsamheter ;). Precis som det ska va´!

Önskar er alla en helt fantastisk sommar!

Kram M

Ny framtid!

Det händer mycket nu.... Sedan jag kom tillbaka till mitt gamla arbete har inget egentligen blivit som tänkt. Humöret sviktar mer och mer, och jag inser vad det är jag saknar. Det gröna!

Tanken var att jag skulle gå tillbaka i avvaktan på att jag hittade ett nytt arbete. Inget jag skulle må dåligt av, ett i-landsproblem att behöva gå tillbaka till fast anställning liksom.
Men, det gröna sitter numera djupare än någonsin i mitt hjärta.

Så en lösning på det hela var att jag startade eget. Jag, som inte alls hade tänkt det, i alla fall inte på länge än. Men för att få hålla på med det jag älskar, prova mina vingar och underhålla all den kunskap jag har, bygga vidare på erfarenheter, så blev det så. Jag bara gick på känslan i magen (nähä, det brukar jag väl aaaaldrig göra?)

Och nu så har jag också avslutat min fasta anställning. Min sista arbetsdag blir 31 mars. Jag blundar och hoppar!
Fast inte helt utan "livlinor". Jag kom väldigt långt i en anställningsprocess för någon månad sedan, föll på målsnöret. Har nyligen varit på ännu en, och har en på gång.
Utan en fast anställning har jag helt andra möjligheter att chansa på säsongsanställning dessutom. Jag är inte rädd för att testa, och sannerligen inte rädd för hårt arbete - så det är klart det löser sig. Eller hur?

Idag var jag ute på mitt första uppdrag "på riktigt". Tre och en halv timmes beskärning efter snart 4 månader på kontor, det känns i kroppen men på ett positivt sätt. Lyckokänslan är tillbaka i själ och hjärta, så enkelt.

Så jag har en spännande tid framför mig nu. Många frågetecken finns fortfarande att räta ut, och det har jag för avsikt att göra också.

Jag går en ny framtid till mötes, så nu kör vi!

Ta steget!

Snart är vi där...

Min tillvaro är fortfarande i gungning. Ibland känner jag att jag gungar i takt rätt bra, andra gånger känns det som att nu ramlar jag av!
Men ett har jag lärt mig av livet hittills - oftast löser sig det mesta. Med tillförsikt & fokus försöker jag rida ut småstormarna, och vet att jag kommer att gå ännu starkare ur varje upplevelse.

Lite lättare blir det allt att hantera livets svängningar när våren nu helt säkert är i antågande. Märker ni skillnaden i ljuset, i luften, på ljuden?
Det är en lika häftig känsla varje vår! Inte konstigt att det känns som det vibrerar i maggropen av lycka.

Snart har vi glömt mörkret, kylan och tröttheten. Snart känner vi solens värme i ansiktet när vi sitter i trädgårdsstolen med kaffe-eller temuggen i kupade och jordiga händer. Lätt svettiga, men lyckliga av projekten som tar vår uppmärksamhet i anspråk :).

Redan spirar det på många av våra fönsterbrädor, och det lätt blåaktiga ljuset av växtbelysning anas lite här och där. Frösådder, vårlökar, fågelkvitter.... Ahhhhh!!!

Nej, jag tänker inte lägga fokus på dålig energi och saker som jag ändå inte kan påverka i särskilt stor grad.
Jag lägger fokus på det som är i antågande, och det som väntar runt hörnet. Lite har jag på känn att det kan vankas något riktigt bra... Jag tar steget - in i våren, in i framtiden!

Nya tag!

Den senaste veckan har varit som en berg- & dalbana rent känslomässigt. Det har känts lite grann som att jag har sprungit ett maratonlopp i ett galet tempo, och sedan dyker det plötsligt upp ett hinder och alla bakom smackar in i dig med dunder och brak!

I den ena stunden är jag full av kraft, glädje och tillförsikt - för att i nästa stund vilja krypa ihop till en liten boll, dra täcket över huvudet och bara gömma mig. Inte så konstigt att det var nödvändigt att ta en liten time-out för mig själv. Nej då, jag har inte gått och brakat samman helt och hållet, bara lite "lagom" ;).

Det låter nog värre än vad det egentligen är, men faktum är att det är inte lätt att vara en känslomänniska av stora mått. Att gå in i det du brinner för till 110% kan ta enormt på krafterna när gensvaret låter dröja på sig.

Tack och lov för underbara vänner, nära och kära! Som checkar av, peppar lite lagom och kommer med det där lilla extra i form av bara ett sms eller ett samtal. Det behövs inte så mycket.

Från veckan som gått tar jag med mig ett möte med en ny bekantskap. En spontan handling, som ledde till 1 1/2 timmes givande samtal. Ett möte som skulle handla om en eventuell framtid, men som faktiskt slutade med både framtidsprat och lite mer "förtroendesnack" ... visst är det häftigt när en personkemi stämmer?!
Att det sedan kanske inte leder till något med omedelbar verkan, det gör inget. För det är häftigt med bara mötet ibland.

Så lite mer laddad igen tar jag nya tag för veckan som kommer. Planer finns för en liten återträff med några efterlängtade klasskamrater inom  kort. När man har delat så väldigt mycket under två hela år är det inte helt lätt att nu vara ifrån varandra. Så det får vi göra något åt!

Ha en fin vecka!

Ps. Ännu mer finns nu att läsa om min volontärresa Grön volontär Ds.