En bit av mig

Efter två veckors uppehåll från arbete tillåter jag mig att stanna upp & reflektera. De senaste dagarna har en molande värk inombords gjort sig påmind, och jag har känt mig oerhört trött, svajjig i humöret...varför?

Inser nu att det är saknaden efter mitt andra jag - trädgårdsarbetet, det fysiska, det kreativa, det energigivande. Det är nästan som en liten sorg i hjärtat, trots att jag vet att det snart är dags igen. Tiden går så fort!

Att något annat än en medmänniska eller ett levande djur kan bli så stor del av dig själv är egentligen helt otroligt. Och så snabbt?

För ett år sedan var jag mitt uppe i min opposition av examensarbetet, examen....Ja, jag firar 1-årsjubileum som Trädgårdsmästare på riktigt!

Jag vet att detta är den tiden på året när jag förmodligen kommer att känna så här om och om igen. När säsongen ligger lite lågt, när uppdragen sinar, oavsett om du är din egen eller arbetar offentligt som anställd.

Tänker att jag bara behöver vänja mig lite, släppa oron över ekonomin, ta en dag i taget, andas & hämta ny kraft. 

Men just i år är det ännu så nytt med den här känslan & jag känner mig nästan lite utlämnad, blottad för granskning liksom. Är definitivt inte van att vara "sysslolös" om ni missförstår mig rätt, och känner mig lätt frustrerad när jag har så mycket mer kvar att ge.

Igår när frosten låg kvar hela dagen och växthusfönstren på mitt Lyckans lilla hus var vackert dimmiga, smet jag in där på eftermiddagen i skymningen. Det var alldeles för länge sedan nu.

Jag ljuger inte när jag säger att känslan av lugn som kommer över mig där inne i tystnaden är magisk!

Ännu den 1 december blommade mina pelargoner där inne trots några frostnätter.

Jag vet inte om jag har nämnt det förut, men jag har ju ingen frostfri plats där jag kan övervintra pelargoner eller andra växter med liknande behov. Så trist att inte kunna bevara, driva upp på nytt, ta sticklingar och börja om igen...

Men där och då i tystnaden & lugnet fick jag för mig att göra ett litet test. Om inte annat så fick jag stilla min "grönklåda" en stund ;).

Så i år har jag ställt alla mina pelargoner på en av odlingsbäddarna med en frigolitlåda (helt vanliga som tex fisk & annat kommer i till butikerna) som botten. Runt om har jag sedan gjort ett litet rum av samma typ av frigolitlådor, lite isolering kring krukorna och runt hela härligheten sveptes massor av fiberduk.

Vem vet, det kan gå... frigolit har en väldigt värmande effekt och de står nu långt från markkylan. Frigolitrummet i sig blir inte så stort vilket gör att utrymmet håller värmen lättare. Fiberduk som extra skydd och så hela Lyckans lilla hus över det! 

Jag håller i alla fall tummarna :)

Om jag bortser från saknaden över arbetet, så längtar jag faktiskt efter den riktiga vintern nu. Årstiderna är ju våra på de här breddgraderna av jordklotet, så låt det komma!

Låt snön falla och komma med ljuset igen, låt våra trädgårdar få ett värmande gnistrande eget täcke, och låt våra kinder och näsor bli rosiga och friska!

Önskar er vackra decemberdagar och mysiga adventsfiranden med nära & kära!