lördag 15 mars 2014
Ny framtid!
Det händer mycket nu.... Sedan jag kom tillbaka till mitt gamla arbete har inget egentligen blivit som tänkt. Humöret sviktar mer och mer, och jag inser vad det är jag saknar. Det gröna!
Tanken var att jag skulle gå tillbaka i avvaktan på att jag hittade ett nytt arbete. Inget jag skulle må dåligt av, ett i-landsproblem att behöva gå tillbaka till fast anställning liksom.
Men, det gröna sitter numera djupare än någonsin i mitt hjärta.
Så en lösning på det hela var att jag startade eget. Jag, som inte alls hade tänkt det, i alla fall inte på länge än. Men för att få hålla på med det jag älskar, prova mina vingar och underhålla all den kunskap jag har, bygga vidare på erfarenheter, så blev det så. Jag bara gick på känslan i magen (nähä, det brukar jag väl aaaaldrig göra?)
Och nu så har jag också avslutat min fasta anställning. Min sista arbetsdag blir 31 mars. Jag blundar och hoppar!
Fast inte helt utan "livlinor". Jag kom väldigt långt i en anställningsprocess för någon månad sedan, föll på målsnöret. Har nyligen varit på ännu en, och har en på gång.
Utan en fast anställning har jag helt andra möjligheter att chansa på säsongsanställning dessutom. Jag är inte rädd för att testa, och sannerligen inte rädd för hårt arbete - så det är klart det löser sig. Eller hur?
Idag var jag ute på mitt första uppdrag "på riktigt". Tre och en halv timmes beskärning efter snart 4 månader på kontor, det känns i kroppen men på ett positivt sätt. Lyckokänslan är tillbaka i själ och hjärta, så enkelt.
Så jag har en spännande tid framför mig nu. Många frågetecken finns fortfarande att räta ut, och det har jag för avsikt att göra också.
Jag går en ny framtid till mötes, så nu kör vi!
torsdag 6 mars 2014
Ta steget!
![]() |
| Snart är vi där... |
Men ett har jag lärt mig av livet hittills - oftast löser sig det mesta. Med tillförsikt & fokus försöker jag rida ut småstormarna, och vet att jag kommer att gå ännu starkare ur varje upplevelse.
Lite lättare blir det allt att hantera livets svängningar när våren nu helt säkert är i antågande. Märker ni skillnaden i ljuset, i luften, på ljuden?
Det är en lika häftig känsla varje vår! Inte konstigt att det känns som det vibrerar i maggropen av lycka.
Snart har vi glömt mörkret, kylan och tröttheten. Snart känner vi solens värme i ansiktet när vi sitter i trädgårdsstolen med kaffe-eller temuggen i kupade och jordiga händer. Lätt svettiga, men lyckliga av projekten som tar vår uppmärksamhet i anspråk :).
Redan spirar det på många av våra fönsterbrädor, och det lätt blåaktiga ljuset av växtbelysning anas lite här och där. Frösådder, vårlökar, fågelkvitter.... Ahhhhh!!!
Nej, jag tänker inte lägga fokus på dålig energi och saker som jag ändå inte kan påverka i särskilt stor grad.
Jag lägger fokus på det som är i antågande, och det som väntar runt hörnet. Lite har jag på känn att det kan vankas något riktigt bra... Jag tar steget - in i våren, in i framtiden!
söndag 9 februari 2014
Nya tag!
Den senaste veckan har varit som en berg- & dalbana rent känslomässigt. Det har känts lite grann som att jag har sprungit ett maratonlopp i ett galet tempo, och sedan dyker det plötsligt upp ett hinder och alla bakom smackar in i dig med dunder och brak!
I den ena stunden är jag full av kraft, glädje och tillförsikt - för att i nästa stund vilja krypa ihop till en liten boll, dra täcket över huvudet och bara gömma mig. Inte så konstigt att det var nödvändigt att ta en liten time-out för mig själv. Nej då, jag har inte gått och brakat samman helt och hållet, bara lite "lagom" ;).
Det låter nog värre än vad det egentligen är, men faktum är att det är inte lätt att vara en känslomänniska av stora mått. Att gå in i det du brinner för till 110% kan ta enormt på krafterna när gensvaret låter dröja på sig.
Tack och lov för underbara vänner, nära och kära! Som checkar av, peppar lite lagom och kommer med det där lilla extra i form av bara ett sms eller ett samtal. Det behövs inte så mycket.
Från veckan som gått tar jag med mig ett möte med en ny bekantskap. En spontan handling, som ledde till 1 1/2 timmes givande samtal. Ett möte som skulle handla om en eventuell framtid, men som faktiskt slutade med både framtidsprat och lite mer "förtroendesnack" ... visst är det häftigt när en personkemi stämmer?!
Att det sedan kanske inte leder till något med omedelbar verkan, det gör inget. För det är häftigt med bara mötet ibland.
Så lite mer laddad igen tar jag nya tag för veckan som kommer. Planer finns för en liten återträff med några efterlängtade klasskamrater inom kort. När man har delat så väldigt mycket under två hela år är det inte helt lätt att nu vara ifrån varandra. Så det får vi göra något åt!
Ha en fin vecka!
Ps. Ännu mer finns nu att läsa om min volontärresa Grön volontär Ds.
I den ena stunden är jag full av kraft, glädje och tillförsikt - för att i nästa stund vilja krypa ihop till en liten boll, dra täcket över huvudet och bara gömma mig. Inte så konstigt att det var nödvändigt att ta en liten time-out för mig själv. Nej då, jag har inte gått och brakat samman helt och hållet, bara lite "lagom" ;).
Det låter nog värre än vad det egentligen är, men faktum är att det är inte lätt att vara en känslomänniska av stora mått. Att gå in i det du brinner för till 110% kan ta enormt på krafterna när gensvaret låter dröja på sig.
Tack och lov för underbara vänner, nära och kära! Som checkar av, peppar lite lagom och kommer med det där lilla extra i form av bara ett sms eller ett samtal. Det behövs inte så mycket.
Från veckan som gått tar jag med mig ett möte med en ny bekantskap. En spontan handling, som ledde till 1 1/2 timmes givande samtal. Ett möte som skulle handla om en eventuell framtid, men som faktiskt slutade med både framtidsprat och lite mer "förtroendesnack" ... visst är det häftigt när en personkemi stämmer?!
Att det sedan kanske inte leder till något med omedelbar verkan, det gör inget. För det är häftigt med bara mötet ibland.
Så lite mer laddad igen tar jag nya tag för veckan som kommer. Planer finns för en liten återträff med några efterlängtade klasskamrater inom kort. När man har delat så väldigt mycket under två hela år är det inte helt lätt att nu vara ifrån varandra. Så det får vi göra något åt!
Ha en fin vecka!
Ps. Ännu mer finns nu att läsa om min volontärresa Grön volontär Ds.
onsdag 5 februari 2014
Ärlighet och omtanke
Jag är som person väldigt öppen och ärlig med vad jag känner och tänker. Det är väldigt starkt förknippat med mig.
Ibland ställer det dock till det lite. Man blir lätt "utnyttjad och uthängd", men det är visst smällar man får ta.
Även om jag dessa gånger kan förbanna mig själv, och önska att jag någon gång kan vara egoistisk och känslokall, så brukar jag i slutändan ändå känna att jag kan hålla huvudet högt och vara stolt!!
Alla erfarenheter är på något sätt värdefulla, även om det i stunden kan kännas bedrövligt.
Att växa som människa utan att göra avkall på sin personlighet, eller trampa på någon för att ta sig fram i livet - det är vad jag vill förmedla till mina barn och omvärlden. Det finns otroligt många andra som sköter "trampandet" bättre än mig! Det är en tuff värld vi lever i.
Den här veckan har jag tagit en "time-out".
Jag stannar upp och tar hand om mig själv, slickar såren lite och laddar med ny energi. När nattsömnen blir dålig och banala vardagssaker ter sig i dimensionen gigantiska problem, ja då är det nog!
Har vilat, tagit hand om familjelivets gilla gång och försökt träna bort min stress. Finns det något bättre än musik i öronen och köra ett tufft pass mot sig själv, ja förutom "trädgårdering" då ;).
Jag njuter verkligen i fulla drag numera när jag tränar. Vet att det inte är självklart. Alltför många år försvann när skadan var som värst. Men nu ni!
Tänker också mycket på min Gambiaresa. En helt annan värld, där problemen är av helt andra slag. Gripbara, nära... men inte helt enkla för det naturligtvis. Jag har ännu inte gått igenom alla fotografier. Tänker nog till slut att de ska inte göras något med, de ska få vara de helt oredigerade, nakna och enkla skildringar som de faktiskt är. Sanningen.
Så nu finns det lite mer på fliken Grön volontär att läsa!
Kram på er!
//Marie
Ibland ställer det dock till det lite. Man blir lätt "utnyttjad och uthängd", men det är visst smällar man får ta.
Även om jag dessa gånger kan förbanna mig själv, och önska att jag någon gång kan vara egoistisk och känslokall, så brukar jag i slutändan ändå känna att jag kan hålla huvudet högt och vara stolt!!
Alla erfarenheter är på något sätt värdefulla, även om det i stunden kan kännas bedrövligt.
Att växa som människa utan att göra avkall på sin personlighet, eller trampa på någon för att ta sig fram i livet - det är vad jag vill förmedla till mina barn och omvärlden. Det finns otroligt många andra som sköter "trampandet" bättre än mig! Det är en tuff värld vi lever i.
Den här veckan har jag tagit en "time-out".
Jag stannar upp och tar hand om mig själv, slickar såren lite och laddar med ny energi. När nattsömnen blir dålig och banala vardagssaker ter sig i dimensionen gigantiska problem, ja då är det nog!
Har vilat, tagit hand om familjelivets gilla gång och försökt träna bort min stress. Finns det något bättre än musik i öronen och köra ett tufft pass mot sig själv, ja förutom "trädgårdering" då ;).
Jag njuter verkligen i fulla drag numera när jag tränar. Vet att det inte är självklart. Alltför många år försvann när skadan var som värst. Men nu ni!
Tänker också mycket på min Gambiaresa. En helt annan värld, där problemen är av helt andra slag. Gripbara, nära... men inte helt enkla för det naturligtvis. Jag har ännu inte gått igenom alla fotografier. Tänker nog till slut att de ska inte göras något med, de ska få vara de helt oredigerade, nakna och enkla skildringar som de faktiskt är. Sanningen.
Så nu finns det lite mer på fliken Grön volontär att läsa!
Kram på er!
//Marie
lördag 11 januari 2014
Välkommen 2014
Nytt år och nystart igen! Det känns alltid lite så i januari månad på något sätt. Ett oskrivet blad som väntar på att fyllas.
En skön känsla! Och i år känns det lite som att vakna upp igen, "dimman lättar" och orken kommer tillbaka. Det finns så mycket som kanske väntar på mig och mina nya kunskaper...
I natt kom vintern till oss, och med den ljuset. Vilken skillnad lite snö kan göra. Maken och prinsessan kastade sig iväg till pulkabacken, med varm choklad och smörgås i matsäcken - mys på hög nivå.
Tänkte ett tag att jag skulle följa med, men så blev det att jag röjde av lite efter veckan som gått. Och ännu några fler fröer kom i jorden.
Förra helgen kunde jag inte motstå min längtan att börja så. Några sorter hade jag också som det var dags för.
Tänkte ge mig på lite perenner i år och se hur det funkar. Så lite miskanthusgräs, tusensköna, myskmadra, mörkbladig mitsuba och jättetåtel fick idag sällskap i jorden av mina insamlade fröer från Gambia.
Håller alla tummar och tår att jag ska lyckas driva fram något spännande!! Miskantus och tusensköna har i alla fall redan tittat upp :).
Det går nästan inte en dag utan att jag tänker på min volontärresa till Gambia. Hur går det i skolträdgården, och vad skulle man kunna göra mer...? Tänker mig absolut att åka tillbaka någon gång, förhoppningsvis inte alltför långt fram i tiden. Att ta med delar av familjen vore en höjdare.
Maken är ju utbildad fotbollstränare, sönerna aktiva som ledare ibland - och under mina veckor där nere hörde jag talas om projekt med ungdomar i byarna, där fotboll var ett ledande verktyg. Fotboll och trädgård, barn och skola.... jag ser en koppling ;).
Jag ska fylla på volontärfliken (Grön volontär) för er som är nyfikna. Vill bara att det ska bli en rättvis beskrivning av det jag upplevde. Har inte riktigt gått igenom alla foton än, och tankarna snurrar fortfarande. Men det kommer, jag lovar.
På återseende!
En skön känsla! Och i år känns det lite som att vakna upp igen, "dimman lättar" och orken kommer tillbaka. Det finns så mycket som kanske väntar på mig och mina nya kunskaper...
I natt kom vintern till oss, och med den ljuset. Vilken skillnad lite snö kan göra. Maken och prinsessan kastade sig iväg till pulkabacken, med varm choklad och smörgås i matsäcken - mys på hög nivå.
Tänkte ett tag att jag skulle följa med, men så blev det att jag röjde av lite efter veckan som gått. Och ännu några fler fröer kom i jorden.
Förra helgen kunde jag inte motstå min längtan att börja så. Några sorter hade jag också som det var dags för.
Tänkte ge mig på lite perenner i år och se hur det funkar. Så lite miskanthusgräs, tusensköna, myskmadra, mörkbladig mitsuba och jättetåtel fick idag sällskap i jorden av mina insamlade fröer från Gambia.
Håller alla tummar och tår att jag ska lyckas driva fram något spännande!! Miskantus och tusensköna har i alla fall redan tittat upp :).
Det går nästan inte en dag utan att jag tänker på min volontärresa till Gambia. Hur går det i skolträdgården, och vad skulle man kunna göra mer...? Tänker mig absolut att åka tillbaka någon gång, förhoppningsvis inte alltför långt fram i tiden. Att ta med delar av familjen vore en höjdare.
Maken är ju utbildad fotbollstränare, sönerna aktiva som ledare ibland - och under mina veckor där nere hörde jag talas om projekt med ungdomar i byarna, där fotboll var ett ledande verktyg. Fotboll och trädgård, barn och skola.... jag ser en koppling ;).
Jag ska fylla på volontärfliken (Grön volontär) för er som är nyfikna. Vill bara att det ska bli en rättvis beskrivning av det jag upplevde. Har inte riktigt gått igenom alla foton än, och tankarna snurrar fortfarande. Men det kommer, jag lovar.
På återseende!
lördag 21 december 2013
Summa summarum
| Mysig examensmiddag på Haga slott 6 december 2013 (jo, det är ett foto taget med mobilen, det är inte Carl Larsson-motiv, fniss) |
Det har gått några veckor sedan examen. Två fantastiska år är över. Overkligt, lite sorgligt, men också väldigt befriande.
Ett lugn har sänkt sig över mig. Ett lyckligt sådant. Och jag har fått en hel klass av fina vänner för livet, och några härliga lärare också :).
Jag är tillbaka på mitt gamla arbete till att börja med. Lite fel säsong att ta examen från en trädgårdsmästarutbildning, men en anställningsintervju har jag i alla fall redan bockat av. Känns fint att bara komma så långt redan nu, sen får vi se om det håller hela vägen...
Har lätta funderingar på eget också, i alla fall "vid sidan av" till en början. Det där det löser sig också om det är meningen.
Det är så himla skönt att känna sig så här lugn. Minns inte när det hände sist. Ingen stress över något. Och då har jag inte ens börjat med julförberedelser ännu...mat och några julklappar, det blir på måndag det! Julen kommer oavsett, och det viktigaste är att få vara tillsammans och njuta av tillvaron.
Det är alltså mycket som ändå händer omkring mig, många frågetecken som så småningom ska rätas ut.
Under tiden unnar jag mig lite jullov. Hade tid att ta ut som jag inte visste om. Prinsessan och jag blir lediga ända till 7 januari. Underbart!
Jag vet inte hur ofta jag kommer att blogga. Vet inte alls om det blir en fortsättning, eller kanske en annan fortsättning? Jag har ju trott förr att jag ska lägga ner detta forum, men så kommer suget tillbaka. Som det ska vara alltså, otvunget.
Framför allt har jag ju bloggat för min egen skull. Som en dokumentation och som ett sätt att skriva av mig. Nu finns inte riktigt den hungern, kanske beroende av mitt lugn?
En bonus med bloggandet har ju varit alla fina kommentarer och bloggvänner runt om i landet. Det är ju otroligt vad mycket värme, kunskap och inspiration som finns där ute!
Jag kikar in till er då och då, men lämnar kanske inte alltid ett avtryck. Dock finns ni i mina tankar ;).
Ha nu en riktigt mysig jul med nära och kära, och stressa inte! Det nya året är strax här, och kanske blir det alldeles så där som vi önskar, kanske inte. Livet är så, men det är fantastiskt.
Kram till er!
lördag 30 november 2013
Förnyade krafter!
Just nu njuter jag av min sista helg som student på ett tag. En bitterljuv känsla erfar jag. Som jag kommer att sakna alla fantastiska klasskompisar, att ses varje dag och dela inte bara kunskaper och utmaningar, utan också en hel del känslor.
Ingen annan förstår så bra vad det är man går igenom liksom...
Jag hade min redovisning av resultatdelen på mitt examensarbete i torsdags. En Gambia-dag där vi förmedlade en liten del av våra erfarenheter från volontärarbetet.
Svårt att förhålla sig objektiv och "inom ramarna" när man bubblar av så mycket mer!
Ni som följt mina inlägg här vet ju hur jag kan bubbla över av känslor då och då ;).
Nu återstår en föreläsning i markfysik på måndag, och sedan är det bara oppositionerna kvar...
På torsdag eftermiddag - Examen!
Det händer mycket nu... Maken byter jobb på måndag (därav inlägg från mobilen ikväll, med några mobilbilder bara), jag börjar jobba på nygammalt jobb nästa måndag, samtidigt som jag har sökt både skola och jobb... Framtiden ser oviss men positiv ut!
Har ändå på något underligt sätt fått nya krafter av de senaste dagarnas intensitet. Har både julpiffat och bakat. Bakat, när hände det sist liksom?
Känns som det finns hopp om att få sitt sociala liv tillbaka igen ;).
Ha en underbar första advent! Julkänslorna smyger sig på....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



