Jag är som person väldigt öppen och ärlig med vad jag känner och tänker. Det är väldigt starkt förknippat med mig.
Ibland ställer det dock till det lite. Man blir lätt "utnyttjad och uthängd", men det är visst smällar man får ta.
Även om jag dessa gånger kan förbanna mig själv, och önska att jag någon gång kan vara egoistisk och känslokall, så brukar jag i slutändan ändå känna att jag kan hålla huvudet högt och vara stolt!!
Alla erfarenheter är på något sätt värdefulla, även om det i stunden kan kännas bedrövligt.
Att växa som människa utan att göra avkall på sin personlighet, eller trampa på någon för att ta sig fram i livet - det är vad jag vill förmedla till mina barn och omvärlden. Det finns otroligt många andra som sköter "trampandet" bättre än mig! Det är en tuff värld vi lever i.
Den här veckan har jag tagit en "time-out".
Jag stannar upp och tar hand om mig själv, slickar såren lite och laddar med ny energi. När nattsömnen blir dålig och banala vardagssaker ter sig i dimensionen gigantiska problem, ja då är det nog!
Har vilat, tagit hand om familjelivets gilla gång och försökt träna bort min stress. Finns det något bättre än musik i öronen och köra ett tufft pass mot sig själv, ja förutom "trädgårdering" då ;).
Jag njuter verkligen i fulla drag numera när jag tränar. Vet att det inte är självklart. Alltför många år försvann när skadan var som värst. Men nu ni!
Tänker också mycket på min Gambiaresa. En helt annan värld, där problemen är av helt andra slag. Gripbara, nära... men inte helt enkla för det naturligtvis. Jag har ännu inte gått igenom alla fotografier. Tänker nog till slut att de ska inte göras något med, de ska få vara de helt oredigerade, nakna och enkla skildringar som de faktiskt är. Sanningen.
Så nu finns det lite mer på fliken Grön volontär att läsa!
Kram på er!
//Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar