Tänk så härligt det är att vara förunnad ett brinnande intresse! Efter samtal med arbetskamrater, så har jag förstått att det faktiskt är lite avundsvärt. Jag kan ju gå på ganska bra om mina sådder, om mitt växthus och om alla mina planer, så ibland får jag nästan be om ursäkt för mina tokerier ;).
Men, jag har ett intresse som verkligen lyfter mig, varje dag!
Vad är det då som driver mig i det här med trädgård kan man ju undra? Vart kommer det ifrån?...
När jag tänker efter, så har det nog funnits där inne i mig, alltid.... det skulle bara "blomma ut". Och för att det ska blomma ut måste det ju gödlas och få de rätta förutsättningarna.... och det var tydligen NU! (för att göra en lååång historia jättekort, *ler*)
Jag tror att det är själva skapandet som gör mig så barnsligt lycklig. Att få göra något från grunden, vara delaktig i något växande, något vackert och se förändringen varje dag! Och förändringen är ju något som sker hela tiden... det behövs ju bara en skiftning i ljus, i väder, i årstid....så ser man allt som för första gången!
Jag har fått frågan om jag, nu när jag ska utbilda mig till trädgårdsmästare, inte är rädd att förstöra ett stort intresse och göra det till något tråkigt "måste".... Jag har tänkt på det, men nej... det finns så väldigt många olika vägar att gå i det gröna näringen. Inte kan det väl någonsin bli tråkigt?...
Lite rörigt inlägg idag, så som det ofta blir när man ska försöka sätta ord på sprudlande känslor... hoppas ni förstod lite av svammleriet i alla fall.
Nä, jag måste gå och titta vad som har hänt där vid köksbänken nu.... See you!
//Marie
9 kommentarer:
Hej Marie !
Förstår precis dina sprudlande känslor ... här har du en till som blir barnsligt lycklig över skapandet i trädgården ! Det är som livsluft ... som bara ger och ger och ger ny härlig, livskraftig energi !
Spännande med dina studier till trägdårdsmästare, jag tror du är skapt för detta !!
Lycka till och fortsätt sprudla !
Kram/Isa
Vad härligt med den glöden du känner....tänk vad mycket folk missar som inte brinner för något. Nu ska jag också gå till diskbänken för idag ploppar de upp massor av små paprika plantor! Yeees, nu är det på G.
Kram Lotta
Är också glad över att ha intressen som ger mig energi. Trädgården är mitt största intresse men fotograferingsintresset ökar känner jag. Det går så bra att kombinera dessa två!
Kram!
Vilket härligt inlägg! Jag förstår preciiis vad du menar. Det var inte ett dugg rörigt, utan du satte ord på mina känslor oxå!Det är det som är så kul med bloggandet, att man upptäcker fler med samma intressen. Utomstående, typ min sambo, har ju ibland liiite svårt att förstå lyckan över att tillbringa timmar i en handelsträdgård, eller tjusningen med att diska alla småkrukor, studera fröpåsarna väääldigt noggrant och bara längta efter att få sätta fröna i jord.
Ha det bäst! //Laila
Åh, tack Isa, jag hoppas verkligen det! Skönt att vi är fler "sprudlisar" ;). Kram Marie
Härligt Lotta! Upptäckte precis små paprika och penseer som började kika upp ;). Kram Marie
Mmmm, önskar ju mig fortfarande den där systemkameran, så jag kan forma ännu ett brinnande intresse ;). Som du säger, det fungerar ruskigt bra med trädgård! Kram Marie
Tack Laila! Det kan inte vara heelt lätt att leva med såna som oss ;). De får stå ut med en del våra män. Ha det gott du med! Kram Marie
Jag sa till man igår kväll att jag har blivit som besatt av trädgård. Han tittade på mig, log och sa: Det finns värre saker att bli besatt av! Och visst är det så, dessutom som Marina skrev så går det ju så bra att kombinera med mitt andra intresse, foto :-)
Ha det bäst!
Kram Hélena
Skicka en kommentar