söndag 18 november 2012

Det enkla ofta det bästa!

En alldeles för tidig morgon blev till en löprunda idag. Kan fortfarande inte fatta att jag fixar det, utan alltför stora besvär... det kommer alltid att vara följt av lite mer värk och yrsel, men så länge det håller sig på den här nivån är det värt det!
Lugnet, energin och glädjen jag känner är obeskrivlig - eufori över en sån enkel sak som att jogga.

Och sen en riktig mys-söndagsfrukost på det. Gröt, kokt ägg, makrill, kaffe, tända ljus och massor av tid! Belöning stor nog för mig.

En tur till det stora möbelvaruhuset för att köpa en liten bit tyg, en fika tillsammans innan vi åker hem. Vardagslyx!

Snabbt fram med häftpistolen och klä om köksstolarna som budgetlösning på det trista smutsiga och väl slitna... härligt!

Hämta tonårssonen hos flickvännen i nya lilla röda "racern", och sedan bli övningskörd hem... tänk vad åren går... en häftig känsla!

Framåt eftermiddagen tar för få sömntimmar ut sin rätt, och jag kryper ihop på sängen med filt över mig. Tänker att jag ska dåsa en stund...

Finner mig förnöjt leendes och varm inombords när musiken i tonårsrummet höjs till en nivå där hela huset dunkar med. Lillasyster hamnar mitt i rummet när storebror storstädar, skrattar och diskuterar och är mittpunkt. Smyger upp med mobilkameran och hittar henne mitt på brorsans stora säng... hon dammar småprylar när han torkar golv och stora ytor.

Så mycket enkelt, så mycket kärlek!

Hoppas ni har det precis lika bra där ute i novemberrusket.

5 kommentarer:

Isas Trädgård sa...

Vilket härligt inlägg Marie ... som förmedlar såå mycket värme och vardagsglädje !

Alltid lika härligt att kika in till dig !

Ha det så gott !
Kram/Isa

Byronesse sa...

Jag blir alldeles varm och glad av ditt inlägg. Vilken kärlek och vilken närvaro du har! Förstår din känsla efter joggingrundan. Jag har varit dålig på det i höst men sprang igår och jag tror banne mig att jag log hela vägen:-)

Många kramar/Emam

Min plats i solen sa...

Underbart!♥ Och visst har du rätt Marie, det är i det enkla, det lilla som livet blir så stort, så stort. Vardagen. Den som livet till största del består av.

Och vad skönt med en löprunda som ger den där sköna känslan. Jag är ingen löpare (en typisk promenerare)men jag har fortfarande hopp om att en dag bli. ;)

Ta hand om dig vännen och ha en riktigt fin kommande vecka. Här ska det skrivas och målas så att det ryker om det. :)

Kram Lotta

Mia sa...

Vad härligt att syskonen kan göra städningen lite roligare tillsammans.
kram

promenader på landet sa...

Vilket härligt inlägg älskar din inställning till livet! Kram från Maria