Åh, mitt hjärta slår!

Jag kan ju bara sjunga med i det när Stiftelsen trallar på radion i bilen ;). Det har ni säkert redan förstått av mitt bloggande, men jag är en person som har väldigt nära till mina känslor.

Och just nu är jag mitt i en omvälvande period med tvära kast mellan lycka, sorg, trötthet, frustration, ilska...allt och lite till. Jag känner, känner och känner.

I ett försök att kanalisera alla dessa känslor och utnyttja dem på rätt sätt har jag två gånger den senaste veckan utvecklat mina promenader till lågintensiva joggingrundor. Just det var ju min stora och enkla träningspassion när killarna var små, tiden knapp och innan jag skadade mig...

Har försökt "en miljon gånger" tidigare, med dåligt resultat och däckat, men nu - eufori! Jag tror jag har hittat en nivå som fungerar, eller kanske det är så att kroppen har läkt tillräckligt länge för nya tag? Vem vet.... Det är i vilket fall så fantastiskt underbart att jogga bort sin stress, sin trötthet, lite av sin sorg. Hoppas jag kan fortsätta med det - och gu´bevars...tänk om jag kan bli lite vältrimmad på kuppen?! :D

Ännu en uppgift är nu redovisad och inlämnad, och en tenta ska också in den här veckan, och så påbörjar vi nya kurser....och strävar mot "jullovet" med uppgifter att göra på hemmaplan. Hoppas de är på en nivå som jag kan klara av innan vi lyfter mot sol och värme. Jag behöver de veckorna så, hela vår familj behöver den!

Så nyjoggad, nyduschad och nyäten (hrm, svenska ingår inte i trädgårdsmästarutbildningen...) lyssnar jag på Spotify och fantastiska Mando Diao och deras otroligt vackra "Strövtåg i hembygden", snyftar lite och gestaltar en rabatt till tentan.


Jorå så att, mycket är det...både innanför och utanför denna bloggerska!