Vart tog åren vägen?

Jag slås varje dag av hur snabbt tiden går... trodde aldrig att jag skulle säga det, för det var ju bland det piinsammaste man kunde få höra när man var yngre (läs "tonåring").
Men himlars när jag får syn på mina tre tonårskillar, eller när de ställer sig och tittar ner på sin nu helt plötsligt lilla mamma........ hur bra känns det när man ska försöka sätta sig i respekt? Haha!
Men som jag smälter när de någon gång kommer med stora famnen..... "som smör i solsken" vet´ja.

För att inte tala om vart min lillskrutta till bebis tog vägen?! Numera 6 år gammal, med massor av skinn på näsan och egen vilja minsann! Märks tydligt nu när man ska inhandla lite nya kläder inför vintern, jodå så att, hrm.

Liten blev stor

Underbara "mini-vuxna"...

När vi någon gång lyckas samla alla samtidigt, inlusive alla bonusar av vänner och flickvänner så klart, så är det mer än full fart, och det gäller att se till att fylla kylen om utifall att - vilket allt som oftast slår fel... Japp, storkokat och klart, inte en själ i sikte. Minilyx....det väller in ungdomar genom dörren!

Det är tufft att vara tonåring idag, och tonårsförälder, det får man känna av - men så härligt att upptäcka vilka underbara individer de kan växa upp till!

Lyckligt lottade, ja det är vi!