Det var en gång...

Gammalt vackert fönster

Min man kör mycket bil i sitt yrke, och hade en längre tid åkt förbi en gammal nedlagd handelsträdgård. Eftersom han känner mig rätt bra efter 17 år tillsammans, och har lyssnat på mitt "tjat" om ett eget växthus, så funderade han varje gång om han inte borde köra upp och kolla läget lite grann - men så gör man ju inte riktigt daglig dags, eller hur?...
Jo, min man gör - och jag är honom så evigt tacksam för det idag!!!!
Vid den nedlagda gamla handelsträdgården bor en dam i 80-90 årsåldern, och hade hon bara varit lite raskare så hade hon gärna gett en guidad tur. Nu gav hon istället sin varma tillåtelse att ta reda på allt som vi kunde tyckas vara av värde...fattar ni!!!???
Gamla redskap, krukor, fönster, en dörr...rena guldgruvan - och allt med en redan inneboende grön kunskap liksom inbäddat i allt det fina *ler*. Allt forslades hem till oss med några vändor en tidig vårdag i år.

Fönsterskärare

Alla fönster, och allt material över huvud taget, har legat oskyddat i ca.10 år....
Så som vi har jobbat, svettats, slitit, kämpat, funderat, ritat, tänkt om, snudd på gråtit mellan varven, slipat, oljat, målat, murat, snickrat, tvättat och skurit glas, kittat..... nu, ca. 7 månader senare står det nästan helt klart! Det är verkligen värt varje sekund av möda, men det vet i sjutton om jag skulle ge mig på samma projekt ännu en gång....

Grunden tar form

I skrivande stund håller mannen på att sätta de sista små glasen, och vi letar efter någon lämplig nockplåt innan snön kommer. Sedan ska ju så klart lite foder och andra skönhetsattiraljer på plats, men det känns inte lika akut. Från och med nu kanske vi kan sänka tempot lite?...

Första fönstren på plats

Jag är bara så lycklig att min dröm börjar bli sann, och jag hoppar till av glädje varje gång jag ser  en liten skymt av växthuset när jag kör fram mot huset, eller tittar ut genom vardagsrumsfönstret.

Växthuset innan dörren var på plats

Fortsättning följer...