Om jag ska beteckna mig som något, så är det nog att jag är en "morgonmänniska". Det är sällan jag kan sova särskilt länge, och när jag gör det får jag ofta känslan av att jag missat något.
Förmodligen är det något jag borde jobba på, att koppla av mer på morgonen när jag har möjlighet. Fast och andra sidan är det en sådan njutning att som i morse klä på sig varmt och ensam vandra ut i tystnad och storslaget naturligt skådespel!
Där måste jag ändå säga att hösten slår det mesta. Så friskt och så sprakande med alla sina färger och dimma.
Jag brydde mig inte mycket i Runkeeper-tantens röst i morse, eftersom jag ändå känner mig lite småkrasslig, så lät jag mig hejdas av allt det vackra.
Fylld av energi var det bara att hugga in på frukosten när jag kom hem. Och sedan hann jag ju höströja en del ute i trädgården på förmiddagen. Även om det är lite vemodigt, så känns det skönt att göra höst. Nu laddar vi mot nya trädgårdsmål, samlar inspiration och kraft. Snart är vi där igen, mitt i våren och med ett lystmäte som bara måste mättas.
Vad vore vi utan dessa fantastiska årstider, egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar