En rejäl naturtomt med massor av stora stenar, 5 ekar fler än idag (vi har tre kvar än) och bara två synliga rabatter på vardera sidan om farstubron på framsidan.
Ångrar att jag inte tänkte på att fotografera hela vägen....
Det är ju så lätt att bli hemmablind. Jag tycker ofta att det händer så lite i min trädgård, att det går så sakta...men med perspektiv från utgångspunkten, det har hänt massor! Vi har verkligen, verkligen slitit med nästan bara handkraft.
Det är som sagt inte den lättaste tomten att arbeta med. Och jag vill inte gärna förändra naturen för mycket, inte ha det f ö r konstruerat om ni förstår vad jag menar?
Det får gärna bölja lite, om något blir en aning snett eller vint på en tomt som denna så hör det liksom till. Det går inte att motarbeta naturen.
Så sakta, med små små steg i taget jobbar jag vidare. Och nog börjar jag ana vad det kan bli... Med små, små steg skapas en trädgård.
1 kommentar:
Jag kan känna igen mig i dina tankar kring att det inte går fort fram i min trädgård. Men det är som du säger, lätt att bli hemmablind. Och precis som du vill jag gärna jobba med naturen, inte mot den. Speciellt eftersom vår trädgård inte har staket eller bestämda gränser. Ingen tydlig början eller slut. Och just det tycker jag om. Att arbeta med naturen.
Ta hand om dig där i er fina trädgård vännen!
Kram Lotta
Skicka en kommentar