Måste betyda att jag valt rätt!

(Lånat från nätet)

Vår första tid i skolan efter sommaruppehållet är nu över, och idag var första dagen på vår praktik. Jag har valt, och fått möjlighet så klart, att gå tillbaka på min praktik som jag hade i våras (på gården där man i projektform bygger upp en Hälsoträdgård). Dels för att jag trivdes så himla bra, och så fanns det en hel del skojigt kvar att ta del av nu i höst....

(Lånat från nätet)

Jag går omkring i ett litet lyckorus efter dagens välkomnande :). Vilken värme som strålade emot mig, underbart!
Och så mycket kul de har planerat för mig. Jag har sådan tur att ha så engagerade handledare, verkligen.

Den närmaste tiden har jag fått det stora nöjet att ansvara för och helt planera anläggningen av två entrérabatter, tillsammans med några av deltagarna som särskilt anmält intresse för det jobbet. Så idag har vi tillsammans tittat på ytorna och brainstormat lite, och vi kommer att låna en bil och åka på ett studiebesök har jag tänkt... för lite extra inspiration till skisser, planritningar och växtlistor.

Åh, vad jag älskar detta! Det är en ynnest att få arbeta med det man har som så stort intresse, och jag hoppas, hoppas, hoppas att jag får möjlighet till det även efter utbildningens slut i början på december.
Nu växer ju inte heltidsarbeten på året-runt-basis på träd, i alla fall inte för en nyutexad trädgårdsmästare kan jag tänka, men man vet ju aldrig....

Lyckoruset blir ju inte mindre av att familjen nu är samlad igen. "Den förlorade sonen" är hemma från sin utlandsvistelse med flickvännen, stolt, glad och brunbränd, och med väskan full av presenter till mor, far, lillasyster och sina bröder. Det värmer att tanken på sina närmaste finns där även när det är hårt egenhändigt sparade fickpengar det handlar om.

Det känns som det kommer att bli en fin höst det här! Att känna så här måste ju bara betyda att jag har valt rätt väg att gå....?