Intensivt arbete, och Derek Jarmans Garden

Jisses vad det är intensivt just nu!!  Tidiga och sena dagar....och högt tempo hela tiden. Ramlar in här hemma  sent och som en svettig trasa. Tack och lov för markservicen från maken när det gäller mat, skjutsningar av barn, handling och allt annat. Visst är det lite kaos när vi inte delar på alla måsten, men snart är det som vanligt igen.

Klassen håller som bäst på att bygga årets tematrädgårdar i Enköping, kolla hur det går på http://www.tematradgardar2013.blogspot.se/.
Det är himla roligt, nästan för roligt för att det ska vara riktigt hälsosamt, eller hur jag ska uttrycka mig.

Det är allt från att gräva stolphål och flytta jordmassor, bärlager, stenmjöl, mursten, skifferplattor, plank, läkt... Vi gräver, gräver, gräver, skyfflar, skyfflar, skyfflar, kånkar och bär, kånkar och bär, snickrar och bygger, murar och lägger stenplattor, fixar dammar och gångar... Plantering återstår som en liten karamell i periferin ;-). Fast vi i vår grupp startade lite idag för att få lite ny energi i regnet.

Vädret har varit oss nådiga nästan hela tiden. Idag har vi lekt "dränkt trädgårdsmästare"....

Men det börjar kännas i kroppen. I vanliga fall, i alla fall i så kallade professionella sammanhang, har man ju lite hjälp av grävmaskiner. Väldigt sporadiskt här... vi gör detta den hårda vägen. På 10 dagar från scratch, och vissa dagar har det känts som att vi inte har hunnit något alls, logistik och konkurrens om verktyg och redskap kan ställa till en del - och så helt plötsligt en dag...Kolla, det börjar bli något!

Som en vän i min grupp sa idag "Helt plötsligt är det som att vår skiss bara reser sig upp och blir verklig!". Och det är faktiskt häftigt, när man känner att det i stort sett var just precis så här vi hade tänkt oss :D.

Och alla härliga människor som promenerar och cyklar förbi. Stannar och fotograferar, frågar och pratar, genuint intresserade, glada, tacksamma och imponerande.

I morgon hoppas vi att de stora konstruktionerna ska kunna bli klara, så det finns gott om tid för planteringar, detaljer och allt "lull-lull".
På onsdag eftermiddag i nästa vecka har vi ju invigning!

Tur att vi har vår Englandsresa i bakhuvudet ännu. Det var en uppladdning vi behövde till detta! Tidigare har jag ju berättat om Scotney Castle, http://lyckanslillahus.blogspot.se/2013/06/scotney-castle.html, och Sissinghurst, http://lyckanslillahus.blogspot.se/2013/06/sissinghurst.html.

England är ju fullkomligt fullproppat av maffiga trädgårdar överallt, och därför var vårt besök till Derek Jarmans Garden en skön kontrast. Lite som ett andrum för att orka ta in mer ;-).

Derek Jarmans Garden

Vi hade under våra fyra dagar i England en egen buss och chaffis, guld värt när det gäller smidighet. Dock är inte vägarna på den engelska landsbygden så smidiga.... I alla fall inte för någon som nästan alltid blir åksjuk om hon inte kör...Trots plats längst fram, åksjukearmband och konstens alla regler.

Smalt, kurvigt och skumpigt. Vägen till Derek Jarmans Garden var droppen som fick den här skribenten att rinna över. Tanken på att bli lämnad kvar på plats just där och då kändes som enda alternativet när jag krampaktigt gråtfärdig och kallsvettig famlade mig ur bussen och hyperventilerade in den friska havsluften sittandes på huk för att inte tuppa av...........

Jag har sedan tvillinggraviditeten inte klarat av att ta åksjuketabletter, eftersom jag inbillat mig att jag ska bli lika dålig som jag kände mig då - men nu fick jag gripa det sista halmstrået som räcktes fram av oroliga vänner. Och vilken underbar känsla när det fungerade!!! Det var jag nästan lika lyrisk över som trädgårdarna - det ni! :D

Utsikten från Jarmans trädgård

Kargt men vackert

Derek Jarman (1942-1994) var en berömd engelsk filmskapare som skapade sin berömda trädgård på stenstranden nära Dungeness kärnkraftverk. Man ser kärnkraftverket tydligt i det öppna landskapet, och det känns nästan surrealistiskt att se de små stugorna och havet intill detta i det ganska öde landskapet.

Jarmans postmoderna trädgårdsdesign har setts som en reaktion på den moderna sterila trädgården, och han menade att "paradiset hemsöker trädgården - men några trädgårdar är paradiset", och hans var en av dem.

 :-)

Derek Jarman skapade verkligen sin lilla trädgård efter naturens förutsättningar, varken med mer eller mindre. Trots, eller kanske på grund av sin enkelhet känns det faktiskt ändå som en trädgård. Vad är det egentligen som säger att den måste vara överdådigt prunkande?

Befrielsen av det enkla är det faktiskt ett litet bevis på. Att gå sin egen väg och helt strunta i vad som i så kallade expertkretsar anses som rätt och riktigt.

Det är något jag tar med mig från hans trädgård, även om jag även innan har haft den inställningen. Det finns inget rätt och inget fel i trädgårdssammanhang. Var och en skapar efter sitt huvud, sin känsla och sin ekonomi. Ibland funkar det, ibland inte - men det är ett ypperligt sätt att lära sig att förstå växter och natur!

Så pekpinnar är förbjudet i mitt sällskap. Ber någon uttryckligen om råd eller hjälp, välkommen, annars är det bara underbart att se glädjen var mans och kvinnas trädgård skänker!