Blod,svett och tårar... och storhetsvansinne!

När jag efter några dagar på hemmaplan sakta men säkert letar fram hus och trädgård ur röran hinner jag fundera en del.

Jag smider som vanligt planer och skissar upp i mitt huvud... men jag blir också ständigt frustrerad över "misstag" och hinder.

Trädgård ska ta tid, och man blir aldrig klar - det är också charmen och glädjen i det hela. Jag vet det. Mitt intellekt förstår det.
Men jag vill ju så mycket!!!

Efter tre terminers trädgårdsmästarpluggande finns så mycket inspiration, så mycket kunskap som bara vill ut!
Men det är bara att inse...verkligheten är som den är. Min man och jag är inga höginkomsttagare, och kommer förmodligen aldrig att bli. Egentligen är det heller inget att sträva efter i min mening. Livet blir inte lyckligare för det!

Fast vore det roligt att kunna göra som man ska, enligt konstens alla regler. Hyra in maskiner, beställa material och växter som med en gång gör sig och fyller ut...

Men... där är inte min styrka, varken igår, idag eller kanske inte heller i framtiden. Jag får använda min breda kunskap på annat sätt. I alla fall på hemmaplan.
Så jag fortsätter att "göra fel, men rätt", flyttar runt, gör om - sakta, sakta, sakta.... Med blod, svett och tårar (och lite frustrerade svordomar då och då).
Och när det i det lilla lyckas riktigt bra, så känner jag den där enorma glädjen och stoltheten!
Min trädgård kommer aldrig att bli som i reportagen i trädgårdstidningarna, och jag vill det nog inte heller.... det är inspiration, fantastisk inspiration.

Liksom Englandsresan var. Galen inspiration, och många gånger på gränsen till storhetsvansinne!

Se bara på Stowe Landscape Garden....

Stowe Landscape Garden

Ett av Englands vackraste 1700-talshus, som både inspirerat och kopierats av många kända arkitekter. Med tillhörande landskapsträdgård är platsen så fascinerande!

Med min åksjukeplats i bussen satt jag på första parkett när vi närmade oss, och jag bara tappade hakan...

Det var som ett skådespel i sig att närma sig, och pirret i magen bara växte.

Vi möttes upp av en charmerande, tokrolig liten springande engelsk gentleman. Han skojade friskt med oss när vi ramlade ur bussen, alla trädgårdsmästartjejer.... och en kille!
"oj, oj, ta hand om honom", var hans spontana kommentar med ett litet spjuverleende. Vad kunde han mena med det? ;)

I denna gigantiska park gick vi i samlad trupp för en gångs skull. Vi insåg snabbt att här behövde vi Elisabeths (Svalin Gunnarsson) kunniga guidning för att göra platsen rättvisa.

Elisabeth Svalin Gunnarsson, vår kunniga och entusiastiska lärare och guide

Stowe Landscape Garden är uppbyggd med nya vyer för varje litet nytt steg...åtminstone var det så det kändes. Man stod och gapade förvånad över något åt det ena hållet, vänder sig om och ser något lika fantastiskt åt det andra.
Nya byggnader, siktlinjer och fantastiska saker dyker upp hela tiden, och jag tror att jag skulle upptäcka lika mycket nytt om jag åkte dit igen.

Inlägget skulle bli alldeles för långt med allt vi fick höra, men bilderna får tala för sig själva.

Magi... återigen.

En golfbana av rang...

"Uppfarten" sedd från parken

Vackra broar

Utsikt från bron

Smålyxig fårahage

Charmiga staket

Elisabeth guidar med raska steg

Inte en helt ovanlig syn...

Hämta andan en stund

Vyer, vyer...

Här tog vi lite skydd innan vi kunde korsa golfbanan... Fore!

Stowe

Internatskola. Ca.300 000 kr/läsår. Något jag skulle lägga pengarna på om jag hade....med tanke på den svenska skolan idag.

Grotta...

med utsikt, så klart!

Ännu en fårahage av högre klass

Tiden stod stilla för en stund

Tänk att skapa en sådan här plats.... Alla sjöar i Stowe är handgrävda! Så nog går det med mindre lyxiga förutsättningar ändå ;).

Det var med trötta ben vi hoppade på bussen igen. Den här Englandsresan var minsann ingen latmansresa. Egentligen skulle vi ha haft stegräknare på oss... men stegen var inget vi tänkte på under de där fyra underbara dagarna.
Jag tror vi alla kände lite att vi svävade som på moln!