Känner mig kluven till att lämna familjen, fast jag både tror och vet att vi växer av det. Svårast har nog Prinsessan, men eftersom skolan fyller så stor del av tillvaron så tror jag att det kommer gå bra. Svisch, så är jag hemma igen! Eller...? ;)
Lite har hon bearbetat det i och med att jag frågade om hennes klass kunde tänka sig att rita och skriva lite på varsin teckning, som jag tar med mig till barnen jag kommer att möta i arbetet med skolträdgårdarna.
En form av delaktighet på sätt och vis, och så träna på engelska fraser, flaggor... Hon har faktiskt varit lite stolt över de frågor hon har fått om min resa.
Här hemma får jag massor med positiva vibbar av den vackra hösten. Härliga färger, singlande löv i vinden, frisk luft. Nog behöver vi årstiderna allt för att hitta ny energi inför nästa års trädgårdsäventyr!
Och i år suger jag i mig så mycket jag bara kan, för tänk om allt det här vackra är borta när jag kommer hem? Det är ju nästan november då...
Jag undrar lite över vad jag har med mig hem i upplevelser och minnen... efter min volontärresa!
1 kommentar:
Tänk att du just nu befinner dig nere i Gambia och upplever ett av ditt livs stora äventyr. Jag hoppas att du har det riktigt bra vännen och jag ser fram emot att höra allt om din resa sedan. För jag kan tänka mig att det är en resa som kommer stanna kvar. På många olika sätt.
Jag vet också att du mitt i allt det spännande saknar din familj otroligt mycket och att de saknar dig. Men snart är ni tillsammans igen och då blir det kramkalas.
Ta hand om dig kära vän!♥
Kram Lotta
Skicka en kommentar